Den skarpa blicken gav en litteratur av rang

Per Gunnar Evander intresserade sig för de som inte fick plats

Författaren Per Gunnar Evander har gått bort, 89 år gammal.

Per Gunnar Evander var för några decennier sedan en av Sveriges mest lästa författare. Livet i Sverige blev bättre och bättre år för år. Liksom i stora delar av västvärlden fick svenska folket ta del av ett stigande välstånd, i alla fall ekonomiskt. Evander intresserade sig för baksidan av denna utveckling, de som inte fick plats, de som inte fick del av framgången och som alltså kunde betraktas som ett slags svikare av den lycka och det välbefinnande som den växande ekonomin antogs föra med sig.


Evander debuterade 1965 med Tjocka släkten och kom ut med minst en bok om året ända fram till början av 1990-talet. Hans sista bok, självbiografin I min ungdom speglade jag mig ofta, kom så sent som 2005.

Det stora genombrottet skedde med Det sista äventyret 1973, som också blev film av Janne Halldoff året efter. Romanens Jimmy är en ung man som inte passar in, varken i militären, i den skola han arbetar ett tag, eller på det mentalsjukhus han hamnar. Tre samhällsinstitutioner som förväntas fostra, och när så inte lyckas, att bota.

Måndagarna med Fanny, som kom ut året efter, blev också den en av Evanders stora framgångar. Filmad och ständigt nyutgiven handlar den om hur allt blir värre för huvudpersonen Robert: lungsjuk far, otrogen, alkoholist. Det kan vara värt att påminna om att romanen skrevs när välståndet ännu var betydande, hans läsare hade själva varit med på den resan under de tidigare decennierna. Evander rörde vid det som det officiella Sverige försökte hålla undan, det mentala, psykiska eländet som inte rymdes i framgångssagan.


Prosan i Evanders romaner präglas av ett slags gråhet, en mörk skala av stämningar som samtidigt ger plats för både för komik och en framåtrörelse. En lakonisk humor och den skickliga dramaturgin – man vill veta hur det går – håller uppmärksamheten. Till den litterära stilen hör också hur en realism gärna övergår i något annat, en lätt absurdism eller en stilla grotesk. Det är som han ville låta romanernas konstruktion återspegla den värld han skildrar. Verkligheten är lika lite som realismen hela sanningen, det absurda och avvikande måste få plats i det Sverige han kritiserade.

Evanders romaner har inga lyckliga slut. Han lämnar sina ofta mer eller mindre uppgivna förlorare åt läsaren, därmed åt det samhälle som inte ger dem plats och värdighet. Han skrev med en skarp psykologisk blick en arbetarlitteratur av rang. Per Gunnar Evander blev 89 år.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln