De berättar – och blir måltavlor för Israel
Journalisten Hossam Shabat hade förberett ett meddelande om sin egen död
Låt mig berätta om två incidenter från den här veckan och vad som föregick dem.
I måndags omringades regissören Hamdan Ballal av ett dussin beväpnade män. De attackerade och misshandlade honom. Han fördes sedan bort – enligt den israeliska polisen till en militärbas, för att sedan släppas igen.
För drygt tre veckor sedan tog Hamdan Ballal emot pris för bästa dokumentärfilm på Oscarsgalan, tillsammans med sina medregissörer Basel Adra, Yuval Abraham och Rachel Szor. I ”No other land” möter vi vardagen för palestinier på Västbanken – hur den israeliska armén gör gemensam sak med extremistiska bosättare, demolerar palestiniernas hus och skolor och häller cement i deras vattenbrunnar. När de boende försöker bygga upp sina hem på nytt tar militärerna verktygen ifrån dem. De som säger emot blir misshandlade eller ihjälskjutna.
Det var detta Ballal och hans kolleger ville berätta om. Omvärlden ingriper inte, så filmarna valde i stället att själva visa upp den palestinska verkligheten – trots alla risker det innebär. Bosättarna svarade med ytterligare en attack. Den här gången riktad mot regissören själv.
Samma dag som Hamdan Ballal blir attackerad kommer nya rapporter från Gaza. Där har två reportrar blivit måltavlor för de israeliska flyganfall som nu satt i gång med förnyad kraft efter att Israel brutit vapenvilan.
En av dem heter Hossam Shabat.
Under ett och ett halvt år har han tålmodigt stått vid frontlinjen och rapporterat från Gaza, med sitt eget liv som insats. Problemet med bevakningen av Gaza, skrev Shabat för drygt ett år sedan, är inte främst att västerländska journalister inte släpps in – något som bland annat svenska medier ursäktat sin bristande rapportering med – utan att omvärlden vägrar lyssna på de som faktiskt befinner sig på plats.
Dag efter dag har palestinska journalister vittnat om att deras folk håller på att utplånas. Nu blir deras röster allt ovanligare, eftersom deras rapportering gjort dem till måltavlor.
Hossam Shabat är en av dem.
I måndags mördades han, 23 år gammal. På hans Instagram går det att läsa ett meddelande som han förberett: ”Om du läser det här så betyder det att jag har blivit mördad – allra troligast för att jag blivit måltavla för den israeliska ockupationsstyrkan”.
Samma dag, två incidenter.
En regissör som berättat om bosättarnas våld, bara för att själv blir attackerad.
En journalist som vittnat om folkmordet i Gaza, bara för att själv bli nästa offer.
De som befinner sig i Palestina är skyddslösa mot Israels eskalering. Nu är det upp till omvärlden att lyssna till de som vittnat om vad som pågår. Det finns levande människor att kämpa för.
Det finns döda människor som manar oss. Om de blir tystade ska vi tala i deras ställe.
Café Bambino: Kärnfamiljens sönderfall och kvinnor som en förlustaffär
