Fotbollssupportrar verkar inte få uttrycka åsikter
På läktaren är yttrandefriheten godtycklig
Säg läktarkultur och du ska uppleva hur polarisering fungerar. Motståndet och fördomarna kan ta sig helt groteska uttryck, fantasier om hemska huliganer och våld dominerar men också ett konstigt sorts förakt för andra människors intressen. Under hösten har en verbal kamp mellan supportrar och polis förekommit, med anledning av plötsligt kommunicerade direktiv om att avbryta matcher om maskering förekom på läktaren (ett direktiv som senare drogs tillbaka).
Kollektiv bestraffning är något som polis tycks gilla.
Nu visar det sig också allt tydligare att yttrandefrihet på läktaren är något som polis ogillar.
Jag har en känsla av att en demokratisk ryggmärg saknas. Men vad vet jag.
När polisen förra helgen stormade upp på läktaren mitt under inmarschen inför Jönköpings Södras match i division 1, för att ta ner en ”cannabisbanderoll” kan man fråga sig vilka fördomar som styr.
Klippet som visar kravallutrustad polis, visserligen med hjälmarna bara hängande från bältet, är ingen upplyftande syn. Särskilt inte i en tid när yttrandefriheten på område efter område ifrågasätts eller reduceras: på olika demonstrationer, inom journalistiken – och nu tydligen också i det offentliga rum som är läktaren.
Den provocerande banderollen hade varit ett inslag på läktaren under flera matcher, varför ingriper polisen nu? Och vad har polisen egentligen för mandat att stoppa vad som kan definieras som en åsiktsyttring eller bara som en dekoration? Vilka andra symboler, färger, bilder, tänker man storma läktaren för att ta hand om i framtiden?
Agerandet är en kränkning av yttrandefriheten och dessutom på ett sätt som demonstrerar våldsmonopolet.
Andra händelser tidigare denna höst är inte heller smickrande för vår poliskår: man beslagtog en banderoll från AIK:s klackläktare i slutet av september. Texten löd ”Fängsla Per Engström – rädda svensk fotboll”. Brottsmisstanken gäller angrepp mot tjänsteman. Lite senare samma månad beslagtogs pappersmasker som föreställde samme Per Engström, inför en match i Malmö mellan MFF och Djurgården.
Det har varit hårda tag mot Engström, dåvarande sektionschef på Nationella operativa enheten Noa. Det var han som försvarade den striktare tillämpningen av maskeringsförbudet. Att bemöta det genom att maskera sig till Engström är både humoristiskt och smart. Men i Malmö mötte polisen Djurgårdssupportrarna redan på tågstationen för att konfiskera maskerna.
Fotbollssupportrar verkar inte få ha åsikter, eller uttrycka dem. Inte ens om själva sammanhanget, läktaren, som i fallen med Engströmhetsen. Men en ”cannabisbanderoll”? Lite udda på en läktare, ganska töntigt men knappast olagligt.
Udda var även alla de banderoller som visades på bortaläktaren när Norrköping tog emot AIK. Också under den stridbara månaden september. Uttryck som det då blivit offentligt att poliser anmält som förolämpning av tjänsteman: ”Skäggig glasögonfitta” är en favorit, liksom den lite snällare ”Fejkpolis”. Förolämpningarna har lämnat sitt sammanhang och seglar nu runt, för framtiden bevarade som sånt man riskerade att bli straffad för i nådens år 2025 – men, lustigt nog, inte just på läktaren. För den yttrandefriheten, den är nämligen godtycklig. Det påminner inte så lite om hur regimer arbetar i mindre demokratiska länder för att ingen ska vara säker på när makten slår till.
Konstpodd: I själva verket
Café Bambino: Pedofiljakt, hämnd & kriminella barn
