Jessica Stegrud är Kungsörnens pasta
Nu letar sig nationalismen in i reklamen
Om sverigedemokraten Jessica Stegrud hade varit ett djur så hade hon varit en norsk lax.
Det är nämligen viktigt för den norska laxen att poängtera att den är etniskt norsk. I en reklamfilm för fisken betonas ursprunget så många gånger att norrbaggarna ger sken av att laxen är hotad av främmande firrar. För att understryka att det är en arisk fisk vi har att göra med filmas personer som ska betona laxens norskhet: människor så bleka att de är på gränsen till transparenta.
Om Jessica Stegrud hade varit en fotbollsspelare hade hon inte varit Zlatan, förstås. Men kanske hade hon blundat och njutit när han dök upp i Volvos reklamkampanj, där deras bilar säljs till tonerna av Du gamla, du fria.
En sak är säker. Om Jessica Stegrud skulle vara en maträtt skulle hon vara Kungsörnens durumvetepasta. Hela gänget – Penne, Fussili och Conchiglie – har trots sina italienskt klingande namn börjat snacka svenska. I reklamfilmen diskuteras det lutande tornet i Pisa. Den svenska pastan har inte någon aning om var det ligger. Det här är nämligen Svensk Pasta, och om någon tvivlade har varje pastasort fått samma förnamn: Svensk Penne, Svensk Fusilli.
Välj en oberest pasta, vädjar Kungsörnen, köp en svensk!
Reklamen är livsfarlig, skrev Sven Lindqvist 1957.
“Alla vet att reklam är konsumtionsstyrande. Men ännu viktigare är att den styr våra tankevanor, våra känslovanor, våra livsvanor.” Dagens Nyheter blev så upprörda över Lindqvists kritik att han då fick sluta som skribent.
Drygt ett halvt sekel senare är vi så vana vid att betrakta oss själva som konsumenter att vi har slutat bry oss om vad som säljs för dagen. När välfärdsstaten växte fram, och kollektivet var mer närvarande i dagspolitiken, såldes drömmen om individuell framgång. “Känt folk röker Kent”, kunde det heta.
Jag växte istället upp med att zappa mellan olika budskap om gemenskap. Se där, Kendall Jenner som går i ett demonstrationståg och dricker Pepsi. Och se på fan, McDonalds, en skitarbetsgivare och ett skitföretag, som gör reklam för att de sätter trasiga ungdomar i arbete. Reklamens uppgift är att förflytta våra begär, locka in oss i en dröm om vilka vi blir ifall vi köper varan.
Och skam den kapitalist som inte upptäcker sin tids stora selling point. Nu har turen kommit till nationalismen. Dags att kränga den vita rasen. “Även etniska svenskar måste få känna sig svenska”, säger sverigedemokraten Jessica Stegrud i en intervju. “Tänkvärt”, svarar företagen.
I den bästa av världar innebär det att vi slipper se radikala rörelser förvandlas till säljbart content.
Men eftersom reklamen redan sabbat våra begärsmönster är risken större att vi plötsligt, när vi minst anar det, blir sugna på lite Svensk Spagetti.
