Du är inkluderad – i de ljusrosa sniglarnas kalas

World Pride organiseras under en uddlös paroll

Malmö Prides instagram med ”Dale the snail” och Malmö stads satsning på World Pride i form av en rosa enhörning på Gustav Adolfs torg .

Malmös parkbänkar har målats i regnbågsfärger. På Folkets parks staket sitter affischer som föreställer olika färgklickar. Grön, röd, gul, brun, blå. För den som inte omedelbart förstår budskapet finns också en förklaring att läsa på affischerna: You are included. 

Årets paroll på World Pride, som i år går av stapeln i Malmö och Köpenhamn, handlar om inkludering. Volontärerna kallas includers. De ska åka runt i städerna och, tja, inkludera folk. 

Det första Pride var ett uppror. När företagen inte längre behövde förlora någonting på att gilla hbtqi-rörelsen för en dag blev det en kommersiell folkfest. Men med årets tema på World Pride verkar det avpolitiserats till den grad att det blivit de straightas parad.


Och om inte de straightas parad så åtminstone de ljusrosa sniglarnas parad. På Malmö Prides Instagram har inkluderingstemat nämligen fått sin alldeles egna gestalt genom den tecknade snigeln Dale the snail. I ett avsnitt av följetongen springer den bleka Dale in i en svart mördarsnigel som saknar snäcka på ryggen. Dale blir livrädd för främlingen. De andra snigelvännerna skrattar åt att den svarta snigeln, som heter Brian, inte har något hem. Men så kommer en plot twist. Brian visar sig vara snäll och ofarlig! Slutet gott allting gott, Brian har inkluderats och alla kan vara glada. 

Serien påminner mig om scenen i Jordan Peeles skräckkomedi Get out, där den svarta pojkvännen Chris ska möta sin vita flickväns familj första gången. ”We’re huggers!” utropar familjens pappa när han omfamnar Chris. Redan på farstutrappan försöker föräldrarna understryka hur fördomsfria och välkomnande de är. Nå, de visar sig senare vara psykopater.


Hur det står till med Dale är svårt att säga. Hen är ju bara en tecknad snigel, och kan inte bli ensamt ansvarig för hela World Pride. Däremot blir vår långsamma vän en talande symbol för vad årets tema egentligen signalerar. För vem är det egentligen som är avsändaren här? Vem är det ”jag” som bjuder in ett ”du” till sin folkfest?

Men säg att du i stället skulle brusa upp och säga fuck det här, jag är Brian, jag vill inte bara krypa in i de ljusrosa sniglarnas hem, jag vill att alla ska ha ett hem

Problemet med att prata om inkludering är att det förutsätter ett begär efter grundtillståndet, eller normen om man så vill. Tankemodellen utgår (sanningsenligt) från att vissa människor exkluderas från samhället som det ser ut i dag. Men i stället för att låta Pride bli en plats där man ifrågasätter förutsättningarna för det samhället – vem som tjänar på en sådan plats, vilka som organiserar den här exkluderingspolitiken och varför – ramas Pride in som en vädjan om att få bli invald i det vinnande laget.


Se bara på programpunkten om flyktingar, gränser och migration, som beskrivs som ett ”inkluderande evenemang som täcker samtida situationer och diskussioner och sätter människor med egna erfarenheter i centrum”. Att delta på evenemanget, eller toppmötet som det kallas, kostar femtio euro, alltså ungefär femhundra kronor. Bland talarna finns europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke. Någon includer måste ha bestämt sig för att det var en bra idé att bjuda in en politiker som satt i regeringen när Sverige stängde gränserna och försvårade för hbtq-flyktingar att söka asyl i Sverige.


Så ser det uddlösa löftet om inkludering ut i praktiken. Om du är en svart mördarsnigel utan hem kan du få vara med om du är snäll, och om du har råd, och om du går med på att sitta och lyssna till en politiker som egentligen inte vill ha dig där. Men säg att du i stället skulle brusa upp och säga fuck det här, jag är Brian, jag vill inte bara krypa in i de ljusrosa sniglarnas hem, jag vill att alla ska ha ett hem, jag vill inte bli inkluderad av någon includer, jag vill ifrågasätta vem som hade makten att bjuda in mig från första början, jag är den rasprofilerade snigeln, den hemlösa snigeln, jag är den tvångssteriliserade transsnigeln, jag är hata staten-snigeln, jag är snigeln som fastnade vid gränsen, jag är snigeln som kröp för långsamt och aldrig hann fram till seminariet om flykt och migration där Alice Bah Kuhnke är inbjuden som värdinna.

Ja, i såna fall kan du räkna med att aldrig mer bli inbjuden till de ljusrosa sniglarnas kalas, utan i stället förbli en främling.

Men oroa dig inte Brian, det är fortfarande gratis att svänga förbi Folkets park, titta på de färgglada affischerna och läsa budskapet som står på dem. You are included.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.