”Jag gjorde den på skoj”
Anna Höglund har gjort en pekbok om maken Thomas Nordegren
På en bokmässa i Göteborg visade unga flickor upp sina armar för Anna Höglund.
De hade tatuerat in rader ur hennes bok ”Om detta talar man endast med kaniner”.
– Jag blev oerhört rörd, säger hon.
Anna Höglund är en av Sveriges främsta författare och illustratörer. Hon har gett ut 40 böcker och tilldelats en mängd prestigefyllda priser.
– Det var jättehemskt att vara i tretton, fjorton års åldern. Jag var väldigt känslig och kände mig annorlunda. Kaninboken gjorde jag till en speciell person. Jag ville visa honom att han inte var ensam och att man så småningom kan ha nytta av sin överkänslighet.
När hon frågade honom vad han tyckte om boken svarade han: ”Den var väl bra men den handlade ju mest om dig.”
Om detta talar man endast med kaniner kom ut för tio år sedan men den säljs fortfarande.
– Jag tänkte att det var en smal bok men mörkertalet var mycket större än jag trott. Den verkar fungera som tröst. Många tonåringar har en idé om att alla andra har koll på saker, bara inte de själva.
Pekbok om maken
Just nu är hon aktuell med något helt annorlunda. Det är en pekbok som heter Thomas och handlar om hennes man Thomas Nordegren, som många hört i radio, de senaste åren i Nordegren & Epstein.
– Den bara kom. Det var inte meningen att den skulle ges ut men när jag skickat den till min förläggare så sa han bara att det var självklart.
Anna Höglund har haft den klassiska barnboken Nalle från 1958 som förebild. Den handlar om saker som omger oss och vårt förhållande till dem.
– Jag gjorde den på skoj, den är ett resultat av något som huvudet eller hjärtat är fullt av. I bästa fall både och.
När Thomas Nordegren fick se boken sa han att ”den kan nog gå internationellt.”
– Kanske var det inte så kul att bli ihågkommen som en bilderboksgubbe men nu har han kommit över det.
”Gör mina egna grejer”
Anna Höglund har samarbetat med en rad författare som Ulf Stark, Barbro Lindgren, Eva Susso och Gunnar Lindkvist.
– Det har jag slutat med. Numera vill jag bara göra mina egna grejer.
Men när Barbro Lindgren skickade över sitt manus till pekboken Titta Hamlet gjorde hon ett undantag.
– Det var oemotståndligt och fick mig att skratta högt. Texten fick plats på ett A4 ark och bestod av korta repliker.
Hon säger att Barbro Lindgren inte hade några synpunkter på illustrationerna. ”Du får göra vad som helst men visst vore det roligt om de vore några möss.”
Hamlet och de andra karaktärerna fick dock bli kaniner.
– Jag tycker att kaniner har så uttrycksfulla öron.
Kritiken blev lysande. På bästa Max-prosa lyckades Barbro Lindgren göra en genial tolkning av ett av världslitteraturens största mästerverk och bilderna ansågs tillföra en dimension av sorg, ensamhet och död.
Slutade skolan vid 14
Anna Höglund är helt självlärd. Hennes pappa Erik Höglund var en framgångsrik glaskonstnär. Föräldrarna träffades när bägge gick på Konstfack. Hon beskriver sin pappa som nästan en parodi på manlig konstnär, solen i familjen som allt kretsade kring.
– Mina föräldrar skiljdes när jag var åtta år. Pappa gick vidare och skaffade sig nya barn. Mamma förblev hemmafru.
Anna Höglund slutade skolan när hon var 14, flyttade hemifrån när hon var 15 och skaffade en egen lägenhet när hon var 16.
– Då fanns det rivningslägenheter som man kunde få kontrakt på. Man skulle säga att man ville ha en ateljé, eftersom man inte fick bo där. Jag satte på mig mina enda högklackade skor, klädde upp mig och gick till ett uthyrningsföretag. På hemvägen hade jag nycklarna i handen.
Hon fick sitt första barn när hon var tjugo år, därefter i rask takt två till.
– Det var tufft att vara ensamstående mamma. Jag fick ta alla möjliga tråkiga jobb för att kunna försörja oss. Jag tyckte aldrig vi hade några pengar. Men söner till ensamstående mammor är väldigt lojala. När gymnastikskorna var trasiga sa min äldste son bara att det ordnade sig, han behövde inga nya.
Största delen av sitt liv har hon dock kunnat försörja sig på sitt konstnärskap.
– Varje dag känner jag en stor tacksamhet över att jag aldrig behöver gå till ett vanligt jobb.
