Musikaliska låntagare
Claes Wahlin hör hyllningar till gamla mästare
Alla konstarter har i alla tider lånat av varandra, av sig själva och av tidigare konstnärer. Länge var det en dygd att imitera, först kring sekelskiftet 1700 börjar man, främst inom litteraturen, se ned på de som stal, i alla fall de som alltför flagrant stal av andra. Inom musiken har kompositörer lånat och stulit friskt, i dag heter det att man gör en hommage, en hyllning till uppskattade företrädare genom att citera eller alludera till andra musikstycken.
Händel, bland många andra, lånade inte bara från andra, han lånade också av sig själv.
Melodier och fraser går igen i flera av hans verk. Festivalen O/Modernt lät lördagens konsert visa på exempel både av Händels egenlån och av senare tiders kompositörer som Arvo Pärts lån – eller hommage – av andra, som Bach. Getting a Handel on the past löd konsertens titel, som inleddes med den samtida kompositören Lera Auerbachs Sogno di Stabat Mater där hon väver in några citat från Pergolesis Stabat Mater.
O/Modernt kammarorkester gav det suggestiva stycket ett vackert framförande, varefter man skapat en svit av olika satser från Händels Concerto Grosso op. 6 och Arvo Pärts Collage über B-A-C-H, som flätades samman för att visa hur lånen kunde låta.
Det blev en vacker resa mellan musikstycken, som trots det till synes osjälvständiga, likväl har en integritet av rang. När det gäller äldre tiders musik är inte alltid lånen så uppenbara, eftersom en hel del lån var från i dag bortglömda eller mycket sällan spelade tonsättares verk.
Konserten avslutades mer traditionellt, först med den virtuosa pianisten Natacha Kudritskayas framförande av Händels Chaconne i G-dur, som dock inte framfördes på cembalo, utan på flygel. Sista numret var rena spelglädjen, Mendelssohns slitstarka, närmast oemotståndliga Stråkoktett op. 20, som O/Modernt gav en rejäl skjuts.
I festivalen ingår även föredrag och boksläpp. Lördagens föredrag av Robin Simon om William Hogarts lån, ingår i den bok som festivalen nu har gett ut, The art of borrowing, där en rad uppsatser diskuterar lån inom konstarterna. Och för den sömnlöse framförde Dario Bonucelli sent på lördagskvällen Erik Saties Vexations, ett verk där ett och samma tema upprepas 840 gånger. Uppskattad speltid denna gång: 13 timmar. Osäkert hur många som följde hela konserten.
