Prata inte om försoning och förlåtelse, Federley

Kyrkopolitik är inte ett sätt att skrubba sig ren

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Fredrick Federley vill ge sig in i kyrkopolitiken.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Fredrick Federley vill ge sig in i kyrkopolitiken.

KULTUR

Den 15 april registreras listorna för höstens kyrkoval. Där vill Fredrick Federley stå med, några månader efter avhoppet från toppolitiken efter avslöjandet att hans sambo våldtagit barn.

Om vi tittar på det organisatoriska: Gagnefs pastorat består av församlingarna Gagnef, Mockfjärd och Floda. Kyrkorådet styrs denna mandatperiod av förtroendevalda från tre listor: Socialdemokraterna, Levande kyrka i Gagnefs pastorat, samt Samling för kyrkan inom Gagnefs pastorat. Det är oklart vilken av listorna som skulle bli aktuell för Federley.


På riksnivå organiseras listorna annorlunda. Centerpartiet är ett av tre partier som fortfarande ställer upp i kyrkovalet och har inga planer att ändra på det. Redan i höst kan Federley sitta i Svenska kyrkans högsta beslutande organ om Centern vill det. Tro inga krumbukter om lokala listor – detta är partipolitik.

Kanske är utspelet Federleys eget, kanske ville krafter i partiet sätta ett finger i luften. Det är svårt att se hur det gynnar kyrkan. I Gagnef duckar kyrkorådets ordförande journalister. Ingen svarar i telefonerna.

Den lokala kyrkopolitiken är möjligen en skärseld för ett politiskt djur direkt från Bryssel, men det är knappast vad den är till för. De fromma ord om ”försoning och förlåtelse” som Federley för fram som skäl för sin kandidatur står inte på dagordningen för förtroendevalda i Svenska kyrkan. I Gagnef handlar det mesta om om att få en budget i balans med omorganisation och nedskärning av tjänster.


Men också till detta har vi nu alltså politiken i Svenska kyrkan, en snabbtvätt för politiker med solkig gloria. Lägg det till funktionen som övningsfält inför riksdagsvalet, ett sätt att få partistöd och att lära sig politikens former. Kyrkovalet har beskrivits som en avstjälpningsplats för avdankade politiker och som en skola för dito broilers.

Det är ett spektakel.


Alla de här männen nu som använder ord som inom kyrkan kallas för ”stororden”. Virtanen talar om ”nåd”, Ismail om att det inte finns något ”brott att sona och dom att avtjäna”. Göran Lambertz är ett stort KG Hammar-fan.

De har inte förstått nånting.

Det får mig nästan att ångra att jag hjälpt till att föra fram kristna kärnvärden i debatten när begreppen missbrukas såhär.

Att hantera skuld och förlåtelse är något av det svåraste vi behöver göra som människor. Förlåtelse är ingen ed som uttalas en gång och som ställer allting magiskt tillrätta. Den är en startpunkt att utgå från, är hårt arbete, och nästan allting handlar om offer. Att skala sig själv som en lök, till kärnan. Ge förlåtelse för att få förlåtelse.

Förlåtelse är att fortsätta älska i en värld som inte förtjänar det. Och ändå kan man inte få den utan att själv be om ursäkt.

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.