Grundlösa påståenden skymmer viktig debatt

Författaren Kajsa Ekis Ekman bemöter kritiken och efterlyser ett seriösare samtal

Kritikernas felsökande håller låg nivå, konstaterar Kajsa Ekis Ekman.

Min bok Om könets existens – Tankar om den nya synen på kön är en berättelse om vår tid. Det är en samhällskritisk skildring som söker förstå hur synen på kön har förändrats och vad konsekvenserna kan bli. Men snarare än att diskutera sakfrågan: de filosofiska tankegångarna eller de medicinska avslöjanden som görs, har meningsmotståndare sökt omöjliggöra debatt genom guilt by association, genom att fragmentera sönder boken till fotnoter och komma med grundlösa påståenden om faktafel.

En av dem är RFSL, som publicerat pamfletten 100 fel i Om könets existens. Att en organisation lägger så mycket resurser på att anfalla enskilda intellektuella torde höra till ovanligheterna. När jag går igenom pamfletten visar det sig dock att RFSL med ”sakfel” menar att jag gör en annan analys än de gör. Ett ”fel” är till exempel att jag menar att kön är något materiellt, medan de hävdar att ”Verkligheten omkring oss visar att kön är en bredd av olika sätt att vara på” (”Felaktighet 4”). RFSL tycks alltså hävda att det är ett sakfel att inte se kön som ett sätt att vara.

Bara 19 av de 100 punkterna handlar om fakta, resten är kommentarer av typen ”Det här resonemanget är konstigt”. Ett typexempel på hur RFSL argumenterar finns under punkt 62, där de invänder mot ett citat i min bok som lyder så här: “Lundströmmottagningen i Alingsås har nu börjat erbjuda en ny typ av behandling: traumabearbetning för dem som ångrar sin könskorrigering.” RFSL:s kommentar är ”Det stämmer. Det är 5-10 personer som får hjälp där efter att ha ångrat delar av eller hela sin transition. Det är mycket bra att sådan hjälp finns för de som behöver. På Ekman låter det dock som att den här gruppen är mycket större än vad den är.” Jag har över huvud taget inte sagt något om gruppens storlek. Jag har upplyst om att den finns, och RFSL har skrivit att det stämmer. På vilket sätt klassas detta som ett ”sakfel?”

Och när jag berättar att transvården på Karolinska har ett färdigt formulär som de använder för att göra orosanmälningar till socialtjänsten i de fall föräldrar motsätter sig behandling, är RFSL:s kommentar: ”Att en BUP-mottagning har en färdig mall låter mycket rimligt (...) RFSL undrar vad Ekman vill uppnå med denna mening?” Det kan man undra, men att undra är inte att konstatera ett sakfel.

Andra hårresande faktafel är enligt RFSL att Anovakliniken i mars då boken låg under tryckning, ändrade på sin hemsida och skriver att väntetiderna i dagsläget är längre än de sju månader som tidigare stod där och som jag refererar till.

RFSL påstår att utredningen SOU 2007:16 inte alls, som jag skriver, menar att hormonbehandling av ungdomar under 18 inte bör förekomma. Jag citerar från utredningen: ”Ungdomar kan bli föremål för hormonbehandling så tidigt som vid 18 års ålder, men då med fördel med föräldrarnas samtycke.”

I min bok kritiserar jag lagförslaget DS 2018:11 om att sänka åldersgränsen för underlivsoperationer till 15 år utan vårdnadshavares underskrift – ett förslag som är framarbetat i samråd med RFSL. Nu skriver RFSL: ”Det är 18-årsgräns på underlivskirurgi i Sverige” och ”RFSL skulle bli förvånade om ett kommande lagförslag kommer ha en sänkt åldersgräns för underlivskirurgi.” Har RFSL alltså ändrat sig i frågan, och varför? På deras hemsida står ju att de inte anser att det ska finnas någon åldersgräns alls.

RFSL påstår, under punkt 43, att jag skulle använda ett felaktigt citat från Socialstyrelsens rapport God vård av barn och ungdomar med könsdysfori. Citatet i sin helhet går att läsa på God vård av barn och ungdomar med könsdysfori - Metodbeskrivning och kunskapsunderlag, sid 34-35, och är korrekt återgivet. Jag vet inte vilken rapport RFSL syftar på – deras länk går till en borttagen sida.

Under punkt 45 skriver RFSL att det inte går att hitta den publikation som fotnoten syftar till. Det är inte heller en publikation, utan en konferens vilket framgår av noten.

RFSL kritiserar meningen ”Studier visar att pubertetsblockerare kan försämra minnet och andra hjärnfunktioner, och att långtidsminnet inte förbättras när behandlingen avslutas”. De skriver att jag använder mig av ”EN studie, som är gjord på FÅR”. Om de går vidare till nästa fotnot ser de att jag citerar ytterligare en studie som handlar om effekter på barn. De tycks heller inte inse att djurförsök med pubertetsblockerare inte görs i syfte att börja använda dem på djur, utan för att studera vilka effekter de kan tänkas ha på människor. Problemet är ju, vilket jag tidigare skrivit, att omfattande studier om långtidseffekter av pubertetsblockerare på barn saknas. Just därför skriver jag ”kan försämra” och inte ”försämrar”.

Jag karakteriserar vad som kallas ”affirmativt bemötande” såhär: Patienten ställer själv sin diagnos, oavsett ålder, och vården bör följa efter. Det stämmer inte, skriver RFSL, då det inte står exakt så på Anovas hemsida. Nej – det är inte ett citat. Citat har citationstecken. Det jag däremot citerar från Anovas hemsida är ”Under utredningen försöker vi aldrig ifrågasätta eller utmana en individs inre känsla av kön”. Anovas överläkare Cecilia Dhejne säger också i Uppdrag Granskning: ”Det är inte så att någon går och pratar med oss, och så säger vi nej.”

RFSL menar att ungdomar, i motsats till vad jag skriver, har rätt att besöka psykolog utan vårdnadshavares medgivande. Man kan till exempel besöka en ungdomsmottagning anonymt. Nu var det inte frågan, utan hur lagen ser ut. Detta regleras i föräldrabalken 6 kap. 11 och 13. Läs exempelvis på Vårdguiden ”Som vårdnadshavare kan du säga nej till viss vård för ditt barn” (Barns och vårdnadshavares rättigheter i vården - 1177 Vårdguiden).

Vidare skriver RFSL ”vi förstår att Ekman vill driva hypotesen om trans som en 'smitta' på sociala medier.” Nej, jag använder inte det ordet eller den hypotesen. Jag citerar ett tjugotal unga transpersoner som berättar om sina erfarenheter på sociala medier som en av många bidragande faktorer till att de sökt sig till kliniker.

RFSL hävdar att det är ”lögn” att ungdomar som går igenom pubertetsblockerande behandling och senare stopphormoner blir infertila, och hävdar att i en av studierna jag nämner: ”Ingenstans står det något om ungdomarnas faktiska fertilitet.” I studien står: ”Of note, none of the youth in this cohort had preserved fertility.” Men RFSL hävdar att det är ”ovanligt att helt förlora förmågan att bli gravid” vid testosteronbehandling. Ingen har påstått det. Vi talar om vad som händer när man genomgår både pubertetsblockerande behandling och könskonträra hormoner. Som av en händelse beslutade Karolinska nyss att stoppa alla sådana behandlingar för barn under 16 år. I beslutet står: ”Dessa behandlingar är kontroversiella och har varit föremål för en tilltagande uppmärksamhet och granskning såväl nationellt som internationellt. (...) Behandlingarna är potentiellt behäftade med omfattande och irreversibla önskade konsekvenser såsom kardiovaskulär sjukdom, benskörhet, infertilitet, vissa cancerrisker och trombossjukdom.” Förnekar RFSL alltså att så är fallet?

Dock stämmer det som RFSL skriver att det var 2016, inte 2017, som Cecilia Dhejne utsågs till årets transhjälte.

En av författarna till RFSL:s pamflett, Edward Summanen, menar i en annan artikel i tidningen QX att ”En studie med 44 holländska barn där majoriteten inte ens genomgick vård är inget argument för din åsikt om att Sverige omvänder homosexuella till heterosexuella genom könsbyte, och definitivt inte att det skulle gälla 80% av patienterna.” Jag citerar inte någon studie med 44 holländska barn. Däremot citerar jag en amerikansk studie som kom fram till att 44 procent av flickorna mellan 3 och 12 år som diagnostiserats med könsdysfori och inte behandlades med hormoner kom att visa sig vara homo- eller bisexuella i tonåren, samt en holländsk studie på 77 barn. Kan Summanen ha blandat ihop dessa?

Summanen skriver dessutom att jag ”passar sedan på att hylla Jordan B Peterson”. Hur han drar den slutsatsen är obegripligt. I kapitlet om de konservativa går jag igenom skillnaden mellan den konservativa kritiken av den nya synen på kön, och den feministiska. Det enda jag säger om Peterson är att han blev världsberömd, och kapitlet landar i en kritik mot den konservativa synen: ”I motsats till detta har feministerna länge hävdat att könet bör frigöras från genus.” Hur är det att hylla?

Summanen menar vidare i QX att informationen att invandrarkvinnor i Kanada som arbetade med brasiliansk vaxning, gick i konkurs efter att de blivit stämda för att inte velat vaxa en pung, inte är tillförlitlig då uppgiften kommer från tidningen Quillette. Samma uppgift finns dock även att läsa i The Guardian och The Telegraph bland andra.

Samma taktik – att misstänkliggöra källorna trots att uppgiften är korrekt och finns att läsa i många tidningar, använder sig Sanna Samuelsson av i GP. Hon beskriver min argumentation så här: ”För att ingen ska bli stött börjar vården ta bort kvinnobegreppet ur policydokument. Problemet är att det inte stämmer. Det sistnämnda påståendet beskrivs exempelvis som en allmän utveckling i boken, men hänvisar i sin fotnot till en artikel i Daily Mail, alltså en brittisk tabloidtidning som inte ens Wikipedia använder som källmaterial längre, då den anses så opålitlig.”

Fotnoten Samuelsson syftar på handlar om de nya riktlinjer som utarbetades för barnmorskor i Australien 2017. Ordet kvinna skulle ersättas med ordet person. Barnmorskorna gjorde uppror och ordet kvinna togs tillbaka. Det går även att läsa om fallet i den australiensiska tidningen The Advertiser, (Midwives rail against proposal to call women persons in new code of conduct, adelaidenow.com.au), och på Australiens största magasin om föräldraskap och förlossningsvård (BellyBelly). Det är bara ett av många exempel – ett annat är svenska Vårdguiden, där det uttryckligen står ”Undvik ordet kvinna för att beskriva att kroppar ser ut på vissa sätt”.

Uppgiften att Ferring Pharmaceuticals donerat 250 000 pund till brittiska Liberaldemokraterna har stått i National File, och den tidningen har exempelvis haft en artikel om att covid-vaccin sprider Alzheimers. Därför, menar Samuelsson, kan det inte stämma! Vad hon inte berättar är att jag har kontrollerat uppgiften med Ferring Pharma själva och att min nästa fotnot är ett mail från dem. Den 10 februari 2020 skriver Ferring Pharmas svenska representant till mig: ”Det är riktigt att Ferring Storbritannien har donerat pengar till Liberaldemokraterna.”

Såklart kunde jag använt andra källor, men frågan är om det hade hjälpt; Samuelsson är arg även på de källor jag inte använder mig av. Hon tycker att jag borde citerat Janice Raymond, som hon tycker är en fruktansvärd person, och att om jag inte citerar henne är det dålig research. Att jag citerar Mao Zedong verkar dock ingen ha problem med den här gången.

Samma metod använder sig Per Andersson på SVT av. Han menar sig ha upptäckt något som urholkar hans förtroende för hela boken. Detta är att WHO:s nya diagnosmanual ICD-11 påpekar att enbart ”könsatypiskt beteende” inte är grund för diagnos. Men det har jag ju inte heller påstått. Jag skriver i boken (s.171) att beteende enligt WHO ska ”inte räcka för en diagnos”. Det som är signifikant här är utvecklingen från könsdysfori – med fokus på lidande – till könsinkongruens – med fokus på inre känsla och ”make-believe or fantasy play, toys, games, or activities and playmates that are typical of the experienced gender” enligt ICD-11.

Ida Ölmedal skriver i Aftonbladet att det inte alls är någon fara att ta bort juridiska kön, statistik över kvinnor och män kan man föra ändå: ”Kikar man i utredningen understryker den dock att man behöver fortsätta föra sådan statistik.” Ja, utredningen som föreslår att juridiska kön tas bort skriver att man fortsatt behöver ”samla in relevant statistik, för att kunna fortsätta att analysera ojämlikhet som grundar sig i könstillhörighet”. Utredningen gör dock klart att med könstillhörighet åsyftas könsidentitet och inte materiellt kön.

Ja, så här roligt kan man ha det. Eller så kan vi ha en seriös debatt. Om vad kön betyder i filosofin, historien, juridiken och för oss, i dag. Finns någon som vågar?

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.