De firar statens makt över kvinnors kroppar
Feminister brukar kämpa för självbestämmande – men inte längre
Utanför högsta domstolen i London står en grupp feminister och firar. De öppnar en flaska champagne, gråter och kramar om varandra. Domstolen har just beslutat att de kvinnor som är allra mest utsatta för våld, hatbrott och som är överrepresenterade i fattiga områden inte längre ska definieras som kvinnor i diskrimineringslagstiftningen.
En brittisk polisstyrka lät omedelbart meddela att dessa kvinnor från och med nu ska kroppsvisiteras av män. Andra institutioner ska slå fast hur de kommer att förhålla sig till domslutet. Troligt är att kvinnorna inte bara kommer att exkluderas från en rad platser och institutioner, utan att de blir en sorts juridiska undantag. De erkänns inte av staten och står därför skyddslösa när våldet mot dem ökar.
Författaren J.K. Rowling firade i sociala medier med en bild på sig själv där hon rökte en cigarr i solnedgången. Hon skrev: ”I love it when a plan comes together”. Planen, som nu alltså genomförts precis som tänkt, var att se till att transkvinnor inte ska definieras som kvinnor. Domstolens beslut innebär att kvinna definieras som någon som tilldelats könet kvinna vid födseln. Intersexpersoner nämns inte ens i beslutet och kommer gissningsvis också tillskrivas det kön staten anser att de ska ha.
Aborträtten bygger på denna viktiga princip: att staten erkänner individens rätt till självbestämmande
Den brittiska staten kommer nu att få ökad kontroll över transpersoners kroppar. Precis som här är det cis-kvinnor som tillsammans med konservativa, kristna rörelser aktivt arbetat för att villkora transpersoners tillgång till vård, juridiskt skydd och offentligt erkännande. Och precis som här vänder de sig till en auktoritet och hävdar att de behöver beskyddas från en minoritet. Det vill säga: det här är en feministisk rörelse som vädjar till makten, och utgår ifrån att staten vill dem väl.
Det är en motsatt position mot den feminister intagit historiskt. Feministiska rörelser har i alla tider vänt sig till staten, men inte för att försäkra sig om att staten får utökad makt, utan för att insistera på rätten att själva få bestämma över sina kroppar.
Aborträtten bygger på denna viktiga princip: att staten erkänner individens rätt till självbestämmande. Staten behövs, eftersom staten kan bistå med nödvändig vård och juridiskt erkännande. Men det är inte staten som ska ta besluten åt oss.
Historien har visat vad som händer när detta självbestämmande tas ifrån oss. I Sverige har det bland annat tagit formen av rasbiologiska experiment och tvångssteriliseringar. Ändå finns samma självutnämnda feminister här – cigarr-rökande, champagnedrickande cis-kvinnor som försöker inskränka transpersoners rättigheter. Mot denna maktgalna bastuklubb finns ett väl beprövat botemedel: att fortsätta kämpa på samma sätt som feminister alltid har kämpat.
För rätten att bestämma över våra egna kroppar.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
