Högern spelar dum för att slippa ta i rasismen
Samtalet i ”Godmorgon världen” var helt surrealistiskt
Radions flaggskepp ”Godmorgon världen” hade i går en ganska märklig diskussion i den panel om inrikespolitik som brukar avsluta timme ett. En EU-rapport presenterades där oro uttrycks över delar av Tidöavtalet – det kan öka känslan av utanförskap och marginalisering – och leder till programledarens fråga som blir: ”Har regeringens företrädare tagit tydlig ställning mot rasism?”.
När Somar Al Naher, verksam på Dagens ETC och på denna kultursida, säger det självklara: ”Det är tydligt att den här regeringen inte vill vara hela Sveriges regering”, blir hon direkt avbruten av Tobias Wikström, ledarskribent på Dagens Industri, med ett ”Vad i hela friden säger du?”.
Diskussionen rullar vidare och det blir förfärande tydligt hur panelens två högerdebattörer inte ser några problem överhuvudtaget. Anser man att regeringen inte tar avstånd från rasism så är det för att man inte håller med om politiken, säger Adam Cwejman på G-P. Regeringen representerar folket helt enkelt. Inget att se här, cirkulera.
Det är surrealistiska minuter.
Jag kanske minns fel, men i augusti förra året var det en triumferande migrationsminister, Maria Malmer Stenergard, som berättade att nu var det fler som utvandrade än som invandrade. Vad välkommen jag hade känt mig om jag kommit från ett annat land.
I år var det lite mer spektakulärt, en annan moderat migrationsminister, Johan Forssell, visade sig ha en son i en aktivklubb, en våldsam naziorganisation. Ministern avgår inte och det här får ingen heller prata om för det är utagerat minsann. Känns också väldigt så att säga fräscht och antirasistiskt.
Var det typ nyligen som en minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, blev intervjuad i en podd av Jan Blomgren, en person som också arbetar med högerextrema plattformar? Utan att förstå att han på det sättet ger legitimitet till extremism? Ganska långt ifrån att ta avstånd från rasism om du frågar mig.
Det som är rejält skevt och rätt otäckt är att vi går in i en valrörelse och högerpolitiker och deras stödjande debattörer spelar dumma för att till varje pris tona ner vilken samarbetspartner man tagit i båten.
Det är som om språket inte längre betyder något, eller perspektiven och identiteterna. Jag hör en sammanfattning i P1 av konståret 2025 där Mårten Arndtzén och Sonia Hedstrand menar att det är representation som varit utmärkande. Kanske är det så, men om alla så att säga får komma till tals i konstens värld, utifrån sina unika positioner, så stämmer inte det i vår politiska vardag. Å andra sidan: konsten brukar ligga före. Betydde de där minuterna i ”Godmorgon världen” att botten nåddes och att det nu vänder?
Jag tar med mig det till nästa år.
Podd: Konst- och scenkonståret 2025
