Svarta fick inte komma in på krogen förr heller
Undrar vad för skit som hände på min tid?
För en clubkid och krogveteran är det som avslöjas i Aftonbladets ”200 sekunder” inget nytt, jag har över 15 års erfarenhet av Stockholms klubb- och krogliv. Jag påmindes om mina och mina vänners erfarenheter.
Jag blev äcklad och led med killarna, trots att jag visste att de gjorde detta för att visa verkligheten. Människor som möter rasism och olika former av diskriminering krävs oftast på bevis. Rasismen mot svarta i Sverige är inget nytt. Det sker hela tiden, i mötet med vården, polisen och skolan.
Afrofobin mot svarta i Sverige är väldokumenterad. Men vad hjälper det när detta land insisterar på sin eviga oskyldighet och färgblindhet? Inte ens ett glasklart fall som denna granskning kommer leda till något.
Det är en svensk tradition att ägna ett par dagars medial uppmärksamhet åt en sådan nyhet, för att sedan återgå till samma mönster.
Nu kanske du tycker jag låter för pessimistisk? Det är sanningen, resultatet av att vara svart i detta land och befinna sig i ett konstant tillstånd av vrede.
Jag känner hur trött jag är på att skriva om rasismen, men ännu värre än så känner jag den allt mer krypande självcensuren. Poeten Judith Kiros har sagt något i stil med ”att växa upp i Sverige som svart är att bli gaslightad under hela sin uppväxt”. Exakt så är det och trots facit i hand, trots vittnesmål fångade med kamera kunde jag känna en rädsla för killarnas skull att de inte skulle bli trodda.
Som salt i såret tog det bara någon minut innan Aktuellts inslag om granskningen började handla om gängkriminella, som en potentiell förklaring till krogarnas beteende.
En av krogarna i granskningen är Kristall, och ägaren Pernilla Rydberg säger: ”Kanske är vakterna rädda för att släppa in allt nytt för att det händer så mycket skit nu för tiden.” Undrar vad för skit som hände förr i tiden, på min tid, när svarta inte fick komma in då heller. Men Pernilla var noggrann med att försäkra att ingen diskriminering sker, för, gud förbjude att rasism skulle vara en orsak.
Bortförklaringarna för rasism varierar, men utfallet är alltid samma, någon får inte komma in på krogen, en får inte jobbet eller i värsta fall, en mamma som anmäler sin son som förvunnen möts av hån och rasism, och hennes son mördas.
Alla de tre svarta killarna i granskningen var barn när jag började gå ut i Stockholm. Nu har de växt upp i den svenska döda vinkeln av färgblindhet. Det krogarna tillämpar är och har varit en förlängning av det politiska språket som konstant avhumaniserar grupper av människor i samhället.
De icke önskvärda, som gallras, som krogvakterna själva vittnar om: ”Speciellt inte somalier, eritreaner och gambianer. Och inga afghaner, pakistanier och indier. Vi vill inte ha dom här, säger krögarna. Det är standard.”
Den standarden stavas rasism.
