Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Daniel, Daniela

Killar vill hellre ha en snäll än en snygg tjej

Det finns inget ”naturligt” i att unga kvinnor och förmögna män bildar par

I jakten på en partner rankar män och kvinnor samma saker högst: ömsesidig attraktion/kärlek, därefter pålitlighet, känslomässig stabilitet och en vänlig läggning, skriver Petter Larsson.

Kvinnor vill ha rika män. Män vill ha unga, vackra kvinnor.

Den föreställningen har funnits länge i vår kultur och den spökar outtalad i flera av den senaste tidens mediediskussioner. När Ann Heberlein i somras skällde ut sina väninnor för deras höga krav på partners, kom pengarna allra först och hon poppade till sin text med att citera Megan Bonis hitlåt ”Looking for a man in finance”. När Åsa Beckman för några år sedan skrev om åldersskillnader i relationer var det medelåldersmännens jakt på yngre kvinnor som stod i fokus. Och när den så kallade soft girl-trenden, det vill säga hemmafruidealet, diskuterats så är det just längtan efter ett bekvämt liv med en rik man, som ligger i botten. Ibland kan man också ana spöket i texter som egentligen handlar om de ”ratade” unga männen – de som inte är rika eller välutbildade – som deras jämnåriga påstås inte vilja ha och som därför påstås blir destruktiva antifeminister.

 

Att ni hört talas om detta fenomen beror, även om ni inte vet om det, ofta ytterst på den amerikanske evolutionspsykologen David M. Buss. Han är lite av en vetenskaplig guru för tesen om vackra kvinnor och rika män och han menar att denna dubbelattraktion är genetiskt bestämd. Idén grundas i en studie från 1989, där Buss frågade folk i 37 olika kulturer i 33 länder, inklusive Sverige, vad som är attraktiva egenskaper hos en partner. Den refereras än i dag i var och varannan bok och artikel om parbildning och relationer och har nästan förvandlats till ett slags allmän sanning.

Så passar den också särskilt väl in i en tid präglad av konservativa och högerradikala strömningar, som gärna ser samhälleliga fenomen som biologiskt ”naturliga”, och därför svårförändrade.

Men ibland är det med forskning som med korv: man ska inte fråga hur den är gjord. Det räcker att läsa Buss egna originaltexter för att förstå det.

 

I studien fick svarspersonerna rangordna 18 olika egenskaper hos en tilltänkt partner. Tanken var att testa om det finns skillnader i mäns och kvinnor svar i vitt skilda samhällen. Det skulle ju kunna betyda att dessa mönster är genetiskt betingade, framsållade genom evolutionärt urval.

Problemet var bara att kvinnor och män var påfallande eniga. Topp fyra på listan var identisk för båda könen. På första plats kom ”ömsesidig attraktion – kärlek”, följt av pålitlighet, känslomässig stabilitet och en vänlig läggning.

För att alls hitta några skillnader att tala om mellan könen tvingades Buss ta fram förstoringsglaset och gå långt ner på listan över egenskaper. Männen rankade nämligen skönhet som den tionde viktigaste egenskapen, medan kvinnor satte utseendet som nummer tretton. Kvinnor satte ”ambitiös och arbetsam” som nummer nio, medan männen nöjde sig med placering elva.

På denna skrala grund kunde Buss basunera ut att kvinnor av evolutionära skäl vill ha en försörjare, inte minst under graviditet och småbarnstid, medan män man vill ha unga, vackra kvinnor som kan föra deras gener vidare.

Buss resultat utlöste en akademisk strid som fortfarande rasar

Att på det viset blåsa upp relativt oviktiga skillnader, som döljer de stora likheterna, är dessvärre inte studiens enda problem. De personer som deltog var på intet sätt representativa utvalda. Det var också ganska få, i snitt 272 personer per land. Dessutom fanns det gott om kvinnor som värderade skönhet högre än många män gjorde och många män som värderade ekonomi och ambition högre än vad många kvinnor gjorde.

I Sverige var det faktiskt så liten skillnad i hur män och kvinnor värderade skönhet att resultatet inte ens var statistiskt signifikant.

Buss resultat utlöste en akademisk strid som fortfarande rasar. Den står mellan dem som talar om biologiska skillnader och dem som menar att resultaten, om de ens stämmer, har att göra med kulturellt bestämda könsroller.

Det senaste försöket att testa hypotesen i stor skala publicerades 2020, då en grupp forskare, där även Buss ingick, kartlade snarlika könsskillnader i 45 länder, men också lade till en rad kontrollvariabler, till exempel bnp per capita och graden av jämställdhet.

 

På en punkt fick kultur-skolan rätt. Ju mer jämställt ett land är, desto oftare bildar vi par med våra jämnåriga. Men i land efter land, oavsett graden av jämställdhet, bekräftades i övrigt 1989 års fynd.

Är saken därmed avgjord?

Bara om man hänger upp sig på mycket små skillnader och hoppar över det där med slumpmässiga urval.

På en sjugradig skala gav kvinnorna i den nya studien i snitt betydelsen av pengar 5,48 poäng, medan männen gav 5,11. Vad gäller skönhet angav kvinnorna 5,56 poäng, medan männen gav 5,85 poäng.

Dramat i dessa små skillnader går i alla fall mig förbi.

Precis som 1989 var kvinnor och män dessutom eniga om att vänlighet, intelligens och hälsa är viktigare än skönhet och ekonomi.

Det är med andra ord inte direkt Mars och Venus, snarare ett uttryck för att vi verkligen lever på samma planet.

I vår del av världen gifter vi oss trots allt för det mesta med dem som liknar oss själva

Dessutom är inte heller denna undersökning representativ. Till exempel var de svenskar som frågats ut personer som råkade befinna sig på Ikeas återköpsavdelning eller väntade på tåg på Stockholms central.

Men det är möjligen mindre slagkraftigt att säga: ”Nu har vi frågat några Ikea-kunder och de tyckte yttepyttelite olika beroende på kön”, än att hävda att man funnit universella mönster av betydelse, som nedärvts från Hedenhös.

Slutligen säger dessa studier förstås inte ett smack om vad vi faktiskt gör. I vår del av världen gifter vi oss trots allt för det mesta med dem som liknar oss själva, i till exempel inkomst, klassbakgrund, utbildning, ålder och religion. Det är inom sådana socialt bestämda ramar, som vi med lite tur kan finna en pålitlig och känslomässig stabil person. Och kanske till och med den ömsesidiga kärlek, som både män och kvinnor skattar högst av allt.

Café Bambino: Vänsterpopulism, tyska konservativa kommunister och vad högern gör rätt

Vänsterpopulism, tyska konservativa kommunister och vad högern gör rättVänsterpopulism, tyska konservativa kommunister och vad högern gör rätt