I ett krisläge som nu behövs mångfald

Näringslivets medieinstitut om public service – Cecilia Djurberg svarar

Publicerad:
Uppdaterad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Foto: MIA CARLSSON

Cecilia Djurberg odlar myten att Näringslivets medieinstitut skulle vilja minska public services journalistiska oberoende och öka Granskningsnämndens makt. Det är fel. Vi vill att det journalistiska oberoendet ökar, och att staten slutar lägga sig i enskilda inslag genom Granskningsnämnden. Men det behövs vassare oberoende granskning av public service-bolagens journalistik, genomförd av till exempel medieforskare.

NMI har visat hur Granskningsnämndens arbete genomförs och dess brister.
Det har använts även av dem som vill att staten ska lägga sig i mer. Kunskap är som bekant blind för användarens syfte.

Samtidigt som det journalistiska oberoendet borde öka så behövs en diskussion om vad public service ska fokusera på, och vad skattepengarna inte ska användas till. Det behövs tydliga regler som gynnar mångfald, och som hindrar public service att förstöra marknaden för andra medier, till exempel Aftonbladet.


För Djurberg verkar det räcka med ett enda public service ”som kan leverera nyheter och underhållning till hela befolkningen i händelse av katastrof, och utan att vara i klorna på vinstdrivande mellanhänder”.

Det är en skrämmande tankefigur. Särskilt i ett krisläge, som coronaepidemin, behövs mångfald så att frihetsinskränkningar granskas fullt ut. Djurberg upprepar det välkända argumentet att studier av valrapporteringen skulle säga något om opartiskheten generellt. Det argumentet är lika fel varje gång det kommer.

När det gäller NMI:s undersökningar så kan man ha olika uppfattningar om hur ett inslag ska bedömas. Det är frågor som all typ av kvalitativ textanalys brottas med. Vilka slutsatser är rimliga att dra? Vi har undersökt samtliga relevanta fall de senaste sju åren. Det finns inte fler fall. Kritik mot att NMI valt ut för få faller platt till marken.


Mats Olin och Carl-Vincent Reimers
Näringslivets medieinstitut


SVAR DIREKT Ni har knåpat ihop en magnifik halmgubbe

NMI odlar myten om att jag skulle odla myten om att de vill minska public services journalistiska oberoende och öka Granskningsnämndens makt. Det är en magnifik halmgubbe de knåpar ihop och drar slutsatser av, eftersom jag inte skriver så i min artikel. 

Mitt syfte med att referera till Journalistens granskning, där både Mats Olin, chef för NMI, och hans medarbetare Carl-Vincent Reimers får svara på frågor om urval, metod och slutsater i studierna, liksom på kritiken från ledande medieforskare, var att upplysa om vad som ligger till grund för politiska krav på hårdare granskning av public service och högerns mediepolitiska förslag om att smalna av public services uppdrag. 

I dessa kristider ville jag påminna om vilket misstag det kan vara att skära ner på samhällsviktiga institutioner och överlåta dess verksamhet helt till marknadskrafterna.

Allmänhetens tillgång till samhällsviktig journalistik, kultur och underhållning som produceras och distribueras utan vinstintresse, och möjligheten att hålla kontakt med omvärlden liksom att kunna få sällskap av radions röster i händelse av ekonomisk kris eller annan katastrof anser jag vara viktigt i en sund demokrati.

Jag ser ingen motsättning mellan mångfald på mediemarknaden och ett starkt public service med brett uppdrag. Den vikande annonsmarknaden för tidningsbranschen har helt andra orsaker än att public service når många människor med ett brett utbud. 

Jag hade snarare förväntat mig replik från de politiker som lagt så stor tyngd vid en tankesmedjas ovetenskapliga rapporter, än rapportförfattarna. Men så som svaret från Näringslivets medieinstitut (före detta Timbro Medieinstitut) är formulerat får jag nu uppfattningen att deras rapporter är del av en agenda som syftar till något annat än att opartiskt belysa public services förmåga att hålla sig till kravet på opartiskhet. Annars borde de själva vara bekymrade över medieforskarnas kritik. 

För, som professor Bengt Johansson säger i Journalisten i sin kritik mot metoden att utgå från Granskningsnämndens beslut för att bedöma opartiskheten: 

”Man är i händerna på personer som är anmälningsbenägna. Vilka är det? Det kan vara personer som inte gillar public service, det är väl till och med ganska troligt. Om man tittar på vilka personer som är mest aktiva i sociala medier när det gäller public service så står de personerna längre till höger.”


Cecilia Djurberg

Publicerad:

LÄS VIDARE

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.