Vem har ens sett en liberal demonstrera?
Nu töms ”Gazaplatsen” i yttrandefrihetens namn
Sedan i maj i åt har studenter tältat framför universitetsbyggnaden i Göteborg, i Vasaplatsens fond kan man säga. ”Gazaplatsen” är ett helt stilrätt göteborgskt namn för tältlägret. Eller kåkstaden som en del kallar den. Från och med torsdag verkar det vara över, lägret måste avslutas eftersom Liberalerna i Göteborg har ansökt och fått demonstrationstillstånd på samma plats på fredag.
Gazaplatsen har inte haft tillstånd, utan egentligen mest tolererats av polisen som en allmän sammankomst. Vilket då uppenbarligen trumfas av en demonstration med tillstånd på samma plats.
Liberalerna i Göteborg har tröttnat på lägret och mer än antyder att det varit kvar så länge eftersom det stöds politiskt av den rödgröna majoriteten – vilka i sin tur kontrar med att nej, det är polisens bedömning som har gällt.
Principiellt kan jag, liksom de protesterande studenterna, undra en hel del över Liberalernas agerande. Det lär finnas andra platser att demonstrera i Göteborg. När demonstrerar förresten liberaler? Det finns knappast i deras dna. Men nu är det en demonstration för yttrandefrihet, den liberala till intet förpliktigande paradgrenen – som trotsar andras rätt att yttra. Bara en göteborgsliberal av klassiskt snitt kan undgå att se det sorgligt komiska i detta.
Med detta sagt: hur lyckad är Gazaplatsen som manifestation? Inte särskilt, om man ska tro filosofiprofessorn Christian Munthe, som i våras benade ut hur tältprotesten skulle kunna tolkas. Både mål (slarvigt uppställda) och metod (att massmejla akademiker leder inte till ökat stöd) kritiserades, och visst finns det en del att hålla med om. Samtidigt: studenter som engagerar sig är en nödvändighet i en demokrati.
När jag var förbi lägret i september uppfattade jag det som strukturerat, tydligt aktivistiskt med god stämning. Man har nu inför vintern lagt träpallar för att skydda marken, det finns sopsortering och så vidare.
Hårda budskap syns, javisst, men protesten rör undfallenheten i den svenska offentligheten och då är det ett måste att ta i. Att frysa i tält för Palestinas sak är en uppoffring få skulle göra.
Det bortglömda ordet solidaritet kommer för mig, och det har också ett värde, kanske åtminstone för framtiden. Jag hoppas att det hela inte slutar i samma desillusion som andra proteströrelser.
Men den liberala, israelvänliga yttrandefriheten trumfar allt.
Café Bambino: Simpa för män, ta dyra lån, hantera rasistiska kollegor
Simpa för män, ta dyra lån, hantera rasistiska kollegor