”Alla här betalar väl för en egen studybuddy?”
Så blir sambandet mellan föräldrars inkomst och deras barns betyg blir allt starkare
- Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment. De reformer som skulle ge mångfald har i stället lett till att stora skolkoncerner allt hårdare segregerar elever i jakten på vinst och marknadsandelar. Förlorarna blir barnen, och i förlängningen demokratin.
- I en serie artiklar beskriver vi hur systemet fungerar. I dag skriver Johan Enfeldt, ledarskribent på Dagens Arena och författare till ”Vad får du för skolpengarna” (Atlas), om hur föräldrarnas stöd – och inkomster – blir allt viktigare för barnens betyg.
Jag var på trädgårdsfest i en välmående villaförort. Några föräldrar pratade om skolan i närområdet. Om hur bra den var och hur höga betyg eleverna fått. Det nickades i kapp i solskenet tills en av föräldrarna sade:
– Om det nu beror på skolan? Alla här betalar väl för en egen StudyBuddy?
Jag hajade till. Skolverket konstaterade 2018 att föräldrars utbildningsnivå fortfarande är den bakgrundsfaktor som förklarar den största delen av betygsresultaten men att det framförallt är ”föräldrarnas inkomster som har fått en ökad betydelse för elevernas betygsresultat”.
Det är alltså så här ett direkt samband mellan förälderns plånbok och elevens betyg kan se ut.
Om läxhjälp för en tusenlapp eller tre i månaden spelar roll för betygen i växande grupper så får såklart inkomsten effekt. De tre största läxhjälpsföretagen omsätter tillsammans närmare 100 miljoner kronor. Med deras pris på cirka 400 kronor för en läxhjälpstimme motsvarar det uppåt 200 000 läxhjälpstimmar. Det är stora siffror med tanke på att en årskull i den svenska grund- och gymnasieskolan är cirka 100 000 elever. Ser vi till bolagens tillväxt har vi bara sett början på den här utvecklingen.
Privat läxhjälp är dock inte det enda sättet som föräldrarnas betydelse ökar på. Som vårt skolsystem ser ut samverkar flera faktorer på ett sätt som gör föräldrarna allt viktigare. Tvärtemot skollagens vackra skrivningar om att ”uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar”, det som brukar kallas det kompensatoriska uppdraget. Ett uppdrag som såklart blir svårare när kommersiell läxhjälp normaliseras och blir vanligare. I kollektivtrafiken i storstäderna går det inte att undgå reklamen som säger att ansvarsfulla föräldrar köper läxhjälp.
Föräldrarnas betydelse ökar också genom att vår oreglerade skola skapat skolor som bygger på en idé om mer arbete utanför klassrummet. Populära friskolor, som till exempel Kunskapsskolan, lockar familjer med ett undervisningskoncept där skoldagen byggs upp av föreläsningar, seminarier, workshops och kommunikationspass. Det för tankarna närmare högskolan och kräver mer eget ansvar från elever och föräldrar.
Starka krafter arbetar för en skola som ska vara tillgänglig via digitala hjälpmedel dygnet runt och med mer arbete utanför skolan får vi fler hemuppgifter som ligger till grund för betygssättning. I klassrummet har alla samma utrymme, samma bredband och samma möjlighet att fråga en lärare. I hemmet skiljer det dramatiskt mellan olika elever. Inte bara i form av rent rumsliga och tekniska förutsättningar som yta, tystnad och bredband utan också om möjligheterna att faktiskt ta hjälp av en vuxen.
Föräldrastödet var särskilt tydligt och avgörande när det handlade om skriftliga inlämningsuppgifter
I en doktorsavhandling har Göran Nygren vid Uppsala universitet visat hur föräldrastöd blivit avgörande för betygen. Han undersökte tre klasser i skolor med höga betyg och fann att hemarbetet spelar stor roll, att elever med höga betyg nästan undantagslöst hade ett starkt stöd hemifrån. Det handlade inte bara om förutsättningar för studier i hemmet utan också om konkret hjälp med uppgifter, språk och renskrivning. Föräldrastödet var särskilt tydligt och avgörande när det handlade om skriftliga inlämningsuppgifter. Då hade nästan alla elever med höga betyg tagit hjälp av sina föräldrar. En elev beskriver i avhandlingen hur han måste skriva om texter hans pappa skrivit åt honom för att språket inte ska se gammalmodigt ut. En annan elev beskriver hur hon dikterar uppgifterna för en förälder som skriver ned dem.
Avhandlingen avslutas med ett konstaterande som är mycket bekymmersamt, inte bara ur ett likvärdighetsperspektiv: ”Skolans elevideal och kunskapsnorm och organisering av skolarbetet fick effekten att de privilegierade övre medel- och medelklasseleverna hade en fördel som var nästintill ointaglig för de övriga eleverna.”
När skolarbetet flyttar hem flyttar likvärdigheten ut.
Nu är inte likvärdigheten det enda problemet här utan det finns åtminstone fyra andra perspektiv.
Kan samhället hålla ihop långsiktigt om barn med ”fel” föräldrar stängs ute från möjligheter att ta sig vidare i utbildningssystemet?
Det första är Leif Östlings: Vad får jag för pengarna? Hur blir det med det han kallar skattenytta när föräldrar förutsätts delta alltmer i skolarbete och till och med antas betala extra vid sidan om skatten?
Det andra är det nationalekonomiska perspektivet. Vilken kompetens och arbetskraft tappar vi när föräldrars bakgrund och inkomst avgör vilka som räknas i skolan? Och vilka som räknas bort.
Det tredje är samhällsperspektivet. Kan samhället hålla ihop långsiktigt om barn med ”fel” föräldrar stängs ute från möjligheter att ta sig vidare i utbildningssystemet?
Det fjärde handlar om den i näringslivet och i högerkretsar populära idén om att ”mäta skolor”. Konceptet kallas progressionsmått, eller value-add och ska ge oss bättre skolor. Genom att mäta hur mycket eleverna lär sig mellan till exempel årskurs 6 och årskurs 9 ska vi kunna se vilka skolor som är bäst och styra resurserna så att vi premierar de framgångsrika. Det är i alla fall tanken. Frågan i villaträdgården sköt effektivt ned den idén.
Så vad kan vi göra? Det är naturligtvis svårt att förhindra föräldrar att hjälpa sina barn i skolan, men vi kan skapa ett skolsystem där det inte lönar sig för skolor att flytta över arbetsuppgifter till hemmet, ett skolsystem där digitalisering inte tillåts ersätta riktiga lärare i riktiga klassrum, och ett skolsystem där det varken lönar sig att snåla på lokaler, behöriga lärare eller skolbibliotekarier. Ingendera sänker självklart en skolas betyg, men jag tror att de flesta håller med om att en välutrustad NO-sal med behörig lärare och ett bemannat skolbibliotek är viktiga kvaliteter i sig.
Innan det är för sent måste vi dessutom se till att inte förvärra situationen genom att införa mått och styrmedel som premierar skolor utan att reflektera över hur mycket av deras resultat som beror på föräldrarnas insatser.
Bylinebild: Severus Tenenbaum.
