Varje spaning måste inte pyntas med Platon
Man får hänvisa till gamla tankekingar men det kan inte ersätta argumentation
BLA BLA BLA BAUDRILLARD BLA BLA BLA PSYKOANALYS BLA BLA BLA HEJ JAG ÄR LITE SMART BLA BLA BLA.
Det var en kort sammanfattning av två nyss publicerade kulturtexter.
I Expressen behöver influencern Frida Vega Salomonsson örtiotvåmiljoner tecken för att säga att hon inte är en sellout.
I Göteborgs-Posten grunnar Anna Björklund på om kriget i Ukraina är det första att utspela sig på sociala medier. Ukrainsk vän av ordning skulle möjligen hävda att invasionen äger rum på marken.
Författarna punktar upp varsin kurslista i medievetenskap istället för att argumentera. Anna Björklund droppar tankekingarna Martin Heidegger och Walter Benjamin. Frida Vega Salomonsson dammar av postmodernisten Jean Baudrillard, i en text misstänkt lik en annons för modetidningen Nuda, där Salomonsson är chef.
I Nudas senaste nummer, får läsaren veta, skriver filosofluencern Slavoj Žižek att den virtuella världen kan uttrycka det undertryckta. Det kanske den kan, men att vara reklamare blir faktiskt inte finare för det, inte ens när din portfolio kostar 350 spänn och kallas magasin.
De senaste hundra årens filosofi kan annars sammanfattas så här: Först kom Frankfurtskolan på att popkulturen var dålig, sen kom postmodernismen på att den var toppen.
Vid något tillfälle blev det hursomhelst coolt att referera till gamla greker
Det är inte nödvändigtvis fel att pynta texter med en och annan tänkare, men i snart ett decennium har den unga offentligheten levt i villfarelsen att varje ”spaning” – ett nyord som betyder ungefär ”krönika” – måste accentueras med minst tre hänvisningar till Platon.
Jag misstänker att allt är Liv Strömquists fel. Eller den där Eric Schüldts, som redan på 00-talet var äldst på kultursidorna. Vid något tillfälle blev det hursomhelst coolt att referera till gamla greker. Förr ansågs sådant symbolisera total banalitet.
Landets medieprofiler ränner nu runt i tron att just deras krogligg har samtidsrelevans, bara de kan kopplas samman med typ Pierre Bourdieu, trots att killens studier av parisisk societet blev omoderna redan 1997. En mental efterfest där obehagliga typer som knappt fixade Södra Latins gymnasieår limmar på varandra med citat som de snappat upp på kvällskursen i idéhistoria.
Minns barscenen i Good Will Hunting, där ett pucko i hästsvans försöker impa på Matt Damon genom att analysera Nordamerikas kolonier: ”Jag vill hävda att de ekonomiska modaliteterna före frihetskriget bäst karaktäriseras som agrara och förkapitalistiska”, säger puckot.
”Självklart vill du det”, svarar Matt Damon. ”Du är förstaårsstudent.”
