Gott nytt 2022, mina kära danska landsmän
Vi är helt och fullt en del av vår lilla granne i väst
Man glömmer lätt att det normala för Sverige är att befinna sig ganska så ordentligt i krig med Danmark. En bräcklig vapenvila har rått i några hundra år, men precis som i fallet med Nord- och Sydkorea har det aldrig riktigt blivit fred.
Förrän nu.
Sverige har nämligen uppgått i Danmark. Anslutits, skulle man kunna säga. Det enda som krävdes var en fast landförbindelse, och så förstås ett växande antal danskvänner i ledningen för våra större riksdagspartier.
Vi är alltså inget Grönland, ett område som åtnjuter viss självständighet. Nej, vi är helt och fullt en del av vår lilla granne i väst. Det som dikteras i Köpenhamn, det verkställs i Stockholm. Visst, ibland sker det med några års fördröjning, eftersom svensken av naturen är trögtänkt och lat. Men sker, det gör det. Hver fucking gang.
En envis vägran att byta ut kronan mot euron? Inga konstigheter där. Kroppsvisitering när som helst för alla som som bor där det säljs billiga grönsaker, om det inte råkar vara vid Hötorget? En tidsfråga. Godtycklig avlyssning utan minsta brottsmisstanke? Ja men for helvede, mand! Beröva människor medborgarskapet, fixa lägst flyktingmottagande i EU, ordna med anonyma vittnen? Ja, ja, herregud! Ta det lugnt! Skicka inga stridsvagnar över bron – vi lovar, vi ska bara hålla det där valet först.
Det är förstås en ren formsak, valet i september, men de hemliga fredsvillkoren med danskarna tycks medge en sista skendemokratisk teaterföreställning. Köpenhamn behöver som tur är inte oroa sig, för de två ”alternativ” väljarna har är följande.
(1) En dansk socialdemokratisk modell där man förstör tillvaron på alla sätt för den mörkhyade arbetarklassen, plus några spännande nyliberala avregleringar och en extra familjevecka eller (2) en dansk borgerlig modell där man förstör tillvaron på alla sätt för den mörkhyade arbetarklassen, plus lite spännande uppsökande verksamhet för att skrämma till ”återvandring”. (Fler poliser ingår sedan ett halvsekel alltid i båda ”alternativ”; det är en tradition i stil med fler studentbostäder.)
Jag skulle gissa att vi får behålla den likaledes oförargliga nationalsången. Eller? Kanske hajar danskarna till en smula när de tittar närmare på texten. Om en massa löst folk vill leva i Norden, om de till och med vill dö, faktiskt, i Norden – tyder inte det på att de vill … bo kvar i Norden? Hm. Bäst att lära sig ”Der er et yndigt land”, där framgår det i alla fall vad landet heter. (På ett ungefär. Om det inte faktiskt heter ”Gamle Danmark” …?)
Jaha, men gott nytt år på er då, mina kära nyblivna, danska landsmän. Ni har väl förresten inga minkar som går och slår dank?
