Rojas banar väg för Trump-kopia i Chile

Blev avsatt som kulturminister – nu kandiderar han för liberalerna

Mauricio Rojas presenterades som integrationspolitisk rådgivare för Liberalerna i augusti i år.

På söndag kan Chiles folk definitivt befria sig från Augusto Pinochets diktatur och det reaktionära arv den lämnat efter sig. Den dagen väljer Chile ny president, ett i allt väsentligt nytt parlament och nya regionsstyren.

Ett demokratiskt valt konvent förbereder sedan några månader en konstitution som ska ersätta diktaturens författning från 1980, där nyliberalism, massprivatiseringar och auktoritär/diktatorisk makt står inskrivna.

Den 18 oktober 2019 samlades hundratusentals chilenare till ”Estallido social” (den sociala explosionen). Manifestationerna blev snart miljonstora. Demonstranter sjöng El derecho de vivir en paz (Rätten att leva i fred), skriven av Victor Jara som mördades under diktaturen.


Mobiliseringen och massprotesterna kan beskrivas i både sociala och demokratiska termer. Det bolagsstyrda pensionssystemet tvingar äldre att leva på runt 2 000 i månaden. De privat helt dominerade universiteten stänger ute studenter. Skolor, också de profitorienterade, förfaller. Detsamma gäller vårdsystemet. Fackliga friheter är starkt beskurna.

En procent av Chiles befolkning äger 25 procent av landets tillgångar.

De utestängdas och förtrycktas uppror handlar ytterst om krav på demokrati, social rättvisa och mänsklig värdighet. Ursprungsbefolkningen mobiliserar mot sekler av grov diskriminering och exploatering, mot att deras vatten förgiftats och deras mark stulits.


Protestvågen tvingade regeringen att acceptera folkomröstningar om en ny demokratisk konstitution. I de valen reducerades etablerade partier till spillror. Väljare röstade i stället på sociala rörelser, feminister, vänsterorganisationer och folkminoriteter. Högern och högerextremisterna nådde inte i närheten av den tredjedel mandat som skulle kunna användas för att blockera betydande grundlagsreformer.

Rojas rekommenderade i ett tv-uttalande kraftiga och våldsamma polis- och militäringripanden mot demonstranter, också om det krävdes dödsoffer.

I författningskonventet som omfattar 155 medlemmar gäller paritet mellan män och kvinnor, ursprungsbefolkningen garanteras sjutton mandat. Ordförande är Elisa Loncón: mapuche, feminist, diktaturmotståndare, dessutom har hon överväldigande akademiska meriter.


Den chilenska högern vill undergräva konventets legitimitet. En framträdande kritiker är de svenska liberalernas nya ledargestalt och riksdagskandidat Mauricio Rojas. Han kallar författningsprocessen för ett populistiskt spektakel, en kapitulation för gatans parlament och för ”pöbeln.” (Hans texter finns på El Libero).

Rojas rekommenderade i ett tv-uttalande kraftiga och våldsamma polis- och militäringripanden mot demonstranter, också om det krävdes dödsoffer.

Flera har redan mist livet, många är svårt skadade och fängslade. Polisvapen har förstört synen på flera hundra personer. Kvinnor har våldtagits i häkten.

Amnesty och mänskliga fri- och rättighetskommissioner publicerar rapporterna. Chile tycktes på väg att samla en bred folklig allians för demokratiska och sociala reformer för att återställa den mänskliga värdighet som krossades 1973.


En av vår tids främsta dokumentärfilmare, Patricio Guzmán, gör en civiliserad bedömning av proteströrelserna: ”Det är inte revolution som pågår i Chile; det är en praktisk reformistisk rörelse som förenas av egna erfarenheter av fattigdom, ojämlikhet och diskriminering. Tillsammans vill de skapa mänsklig och social värdighet.” Guzmán gjorde på 70-talet filmen Slaget om Chile, om statskuppen mot Salvador Allende. För ett par år sedan tog han emot pris i Cannes för sin senaste film om sitt hemland.

En av Chiles och Latinamerikas främsta unga författare, Alejandro Zambra, född 1975 och därmed ”ett av diktaturens barn”, hoppas att de sociala protesterna ska göra slut på den enfald, det förtryck och den kulturella inskränkthet som plågat Chile i decennier.

Zambra liksom Guzmán oroar sig för motståndet från höger, från dem som måste ge upp sina exklusiva privilegier. Förutsättningen för fredliga förändringar är att Chiles folk är beredda att lära av historien och erkänner statskuppens blodiga brutalitet och militärdiktaturens brott mot mänskligheten.


Återigen kan Mauricio Rojas illustrera den chilenska högerns motstånd mot att ta avstånd från militärens statskupp. Rojas utsågs 2018 till kulturminister i Chile, sedan han givit ut en hagiografisk bok om Chiles president Sebastian Piñera (en kopia av Italiens Silvio Berlusconi) och tjänat denne som talskrivare.

I Chile 2018 kunde inte en historierevisionist vara minister.

Chiles kulturvärld protesterade. Rojas hade fördömt och förlöjligat Minnesmuseet som dokumenterar våldet, morden, deportationerna och tortyren under militärdiktaturen. De angrep honom under parollen: ”Vi försvarar minnet”. Också den breda högerliberala alliansen Evópoli tog avstånd från Rojas. Han avsattes som kulturminister efter 94 timmars tjänstgöring. I Chile 2018 kunde inte en historierevisionist vara minister.

Rojas kompenserades, regeringen utsåg honom till direktör i det gigantiska, privata vatten- och sanitetsbolaget Aguas Andinas. Korruptionen är inbyggd i det chilenska maktsystemet. Den avgående presidenten ställs snart inför riksrätt för ekonomisk brottslighet.


Valet av hans efterträdare kan bli avgörande för demokratins möjligheter i Chile.
Högerns presidentkandidat blir sannolikt José Antonio Kast, känd för sitt yttrande: ”Om Pinochet levat skulle han ha röstat på mig.” Frågan bör kompletteras: Kommer den chilenska borgerligheten att rösta på en högerextremist?

Mauricio Rojas gav tidigt ett principiellt svar: Allianser mellan den gamla högern och den nya högerextremismen är förutsättningen för att borgerligheten ska kunna erövra regeringsmakten. Under sin period i spansk politik kallade Rojas det Franconostalgiska spanska partiet Vox för ”bastante liberal”, hyfsat liberala (El Mundo (2 mars -19).


Vox, som ingår i samma EU-grupp som Sverigedemokraterna och Fratelli d'Italia, kräver massdeportationer av invandrare, framfört allt muslimer. Partiet är motståndare till grundläggande mänskliga fri- och rättigheter; det är antifeministiskt, abortmotståndare, homofobiskt, klimatförnekande och motståndare till lagar som förbjuder män att misshandla kvinnor.

José Antonio Kast, klonad på Trump och Bolsonaro, representerar i alla avseenden samma ideologi som Vox och hans strategi följer Mauricio Rojas anvisningar.


Vänstern i Chile är numerärt starkare än på decennier och har ett avgörande inflytande i konventet som skriver förslag till ny konstitution. Den starkaste delen av rörelsen kallar sig Frente Amplio, den breda fronten. Den bygger på feminism, ekologi, deltagardemokrati, decentralism och en del inslag av vänsterpopulism.

Boric säger: Det var i Chile nyliberalismen föddes och det bör bli där den begravs.

Frontens främste representant, Gabriel Boric, pekades till för en månad sedan ut som given segrare i presidentvalet. Han ledde stort i alla opinionsmätningar.
Svaret från höger blev ”karaktärsmord”. Boric anklagades för allt från sexövergrepp till att vara kommunistmedlöpare och Kubaagent. Boric blev annars vänsterns presidentkandidat genom att besegra två kommunistiska motståndare, kanske också genom hård kritik mot Kuba och Venezuela. Han har valts till parlamentet med flest personröster av alla.

Boric säger: Det var i Chile nyliberalismen föddes och det bör bli där den begravs.


Ett optimistiskt anslag. Det är lätt att välja ut hotfulla alternativ. Om José Antonio Kast blir president skymtar ett nytt 1973. Statschefen, med gällande konstitutions väldiga och auktoritära makt, kan upphäva alla försök att skriva om författningen, upplösa konventet och utlösa hård repression mot sina motståndare. Kast kommer dock inte likt Pinochet att få USA:s kraftfulla och avgörande stöd.

LÄS VIDARE

Mauricio Rojas om krisen i Chile: Får kosta människoliv

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.