Den enda musiken du behöver när livet är skit
Ingen kultur är mer modern än Jamaicas dancehallscen
Vissa dagar vill man bara krypa upp i soffan med en kopp varm choklad, en mysig filt och spränga sig själv i bitar.
I de stunderna vänder jag mig oftast till den enda kulturella topplista som egentligen betyder någonting: DN Kulturs lista över veckans bäst … förlåt, jag menar de mest spelade singlarna just nu i Kingston, Jamaica.
När jag skriver det här ligger Masickas ”Mute” etta, men vid publicering dominerar säkert något annat. Listan reformeras i ett tempo som lämpar sig för den som behöver hantera sin existens flera gånger i veckan.
Under 2020-talet har Jamaicas dancehallscen, ännu en gång, utvecklats till en av samtidens mest intressanta – och ja, moderna! – konstformer.
I Kingston har albumformatet aldrig dominerat. Albumet, liksom romanen och långfilmen, är en mall skapad för att tjänstgöra inom kapitalackumulationens logik. Högre pris, fler enheter, längre livslängd; minutiöst format efter västerländska distributionskedjors behov. En modell som bygger på att ett fåtal kan skapa något som många behöver konsumera. Soundsystemkulturen i Jamaica har i stället formats av ett löpande behov av ny musik – snabb, föränderlig och dansbar. Sjutumssingeln var både billigare och i sammanhanget mer funktionell. Fullängdsformatet främst en lyxprodukt för en ekonomiskt crossfitad internationell publik med samlarbegär.
Närhelst den globala musikmarknaden har fokuserat mer på singlar än på album – vi befinner oss tveklöst i en sådan era nu – har dancehall eskalerat i inflytande. Notera bara hur fjolårets största hit, Kendrick Lamars ”Not Like Us”, hämtar hela sin onomatopoetiska ljudbild från Kingston-rapparen Skillibengs ”Wap Wap”.
Naturligtvis har Bowes redan hamnat i fejd med Jamaicas regering
Ändå står jag här med två nyutkomna jamaicanska fullängdare: Squashs ”Hate Being Famous” och, framför allt, Valiants ”Prove Them Wrong”. Den sistnämnde heter egentligen Raheem Bowes, är 26 år gammal och hör till den moderna dancehallens stora namn.
Naturligtvis har Bowes redan hamnat i fejd med Jamaicas regering. Informationsminister Robert Morgan har varnat för att Valiants genombrottshit ”Dunce Cheque” – ett slags vokalövning om lottobedrägerier – gör det ”attraktivt att vara okunnig”.
Well, i sådana fall är jag gärna dum som en gås.
”Prove Them Wrong” står på axlarna av den amerikanska hiphopens drill-tradition, liksom den brittiska rappens hemsnickrade ljud, våldsromantik spunnen i autotune och sockervadd, samtidigt som det inte hade kunnat komma från någon annanstans i världen än Jamaica. Det är konst som ignorerar gränser och saboterar förväntningar. Sådana saker som trots allt gör livet värt att leva.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
Konstpodd: I själva verket
