Många tjänar på idén om ett manipulerat val
I USA växer berättelsen om rädsla och splittring
För någon vecka sedan nåddes väljare i Alaska och Florida av e-postmeddelanden från info@officialproudboys.com. Mottagarna uppmanades att rösta på Trump, annars skulle de beväpnade högerextremisterna i Proud Boys komma på ovälkommet besök.
Det handlar om det enklaste hacket i världen: någon har fejkat avsändaradressen. Trumpadministrationen hävdar att de har bevis för att Iran ligger bakom intrånget, men säkerhetsanalytiker menar att väljarnas personuppgifter antagligen låg helt öppet och att ”hacket” bestod i att veta var man skulle leta.
Häromdagen var det dags igen. FBI:s vicedirektör David Bowdich rättade till slipsen och lät meddela att demokratin är under rysk cyberattack. Ryska hackertruppen ”EnergeticBear” hade hackat sig in i lokala och regionala valsystem och tankat ner information om röstningsmaskiner och lösenord.
Hundratals år gamla demokratiska institutioner hotas av den evige fienden i östs luvtröjsförsedda hackersoldater. Ryssarna sades inte ha lagt till någon skadlig kod eller något som enligt FBI stör det förestående valet. Trump får vatten på sin kvarn – kommer man kunna lita på valresultatet?
Det viktigaste hacket är inte själva nätverksintrånget, det är den rädsla och splittring som är resultatet av hur lätt det är att komma åt och störa den digitaliserade demokratin.
I ljuset av detta är presskonferenser om påstådda utländska dataintrång eller stulna hårddiskar med komprometterande e-post en del av det ständigt pågående hacket av vårt medvetande, det som författaren David Sanger i sin bok The perfect weapon (och nu HBO-dokumentär) döpte till ”perception hacks”. Misstanken om att allt kan vara en manipulerad lögn, gör att vi sakta men säkert slutar lita på allt och alla. Även oss själva.
Parallellt med ryska cyberattacker pågår ett annat konstant, osynligt dataintrång i den amerikanska valrörelsen. Både Joe Biden och Donald Trump har egna val-appar som sympatisörer kan ladda hem.
Eftersom Facebook håller något hårdare i sin data efter Cambridge Analytica-skandalen, litar presidentkandidaterna denna gång mer på egna plattformar för att mobilisera och synkronisera attacker på politiska motståndare.
Trumps app är föga oväntat den som tar saker och ting längst. Lättdelade artiklar om lögnaktiga mediehus blandas med nedvärderande ”fakta” om Joe Biden.
Men det är under ytan som appen verkligen tar amerikansk valrörelse till nya djup. Trump-appen samlar i tysthet in telefonnummer, kontakter, kalenderposter, samtalsinformation, information från andra appar i telefonen, geografisk position – listan bara fortsätter.
Den digitala eran följer världshistoriens eviga synopsis: Söndra och härska. Misstänkliggör dina motståndare. Skapa imaginära fiender och slåss sedan hjältemodigt mot dem
Det kanske mest uppseendeväckande är att appen använder bluetoooth för att hålla koll på vilka andra personer sympatisörerna varit i närheten av. Det känns igen; metoden används av smittspårningsappar världen över.
På så sätt får Trump-staben en bild av vilka som varit på en gudstjänst, ett republikanskt möte eller i ett Trumpvänligt hem vid en viss tidpunkt. Allt för att förstå vem man ska påverka, och vilka budskap och ord som fungerar för att trigga de största reaktionerna i väljarbasen.
Samma användande av språk och fokus som ”perception hack” pågår i traditionella medier, även de svenska. Samtidens opportuna värdegrundsförskjutning högerut verkar ha hittat in i mainstream-medias värme, och SVT:s Agenda hamnade nyligen i ett relaterat blåsväder.
Efter att redaktionen i programmets partiledardebatt valt att exemplifiera en fiktiv yrkeskriminell med namnet ”Hassan”, valde SVT:s Christian Catomeris, att sluta. Han menar att det inte är första gången redaktionen behandlat minoritets- och invandringsfrågor på ett för honom ”obekvämt” sätt.
Redaktioner som Agendas är kanske de enda som har makt och räckvidd för att agera motkraft när uppfattningen om verkligheten är satt under attack. Deras nyhetsurval och språk skulle kunna vara en sköld mot opportunisternas destabiliseringsförsök.
Nej, Agenda ska så klart inte ha en politisk agenda men behöver fundera mer än andra på vad som händer om de hela tiden väljer ”migrant” i stället för ”flykting”, ”börda” i stället för ”ansvar”. Även en redaktion kan, medvetet eller omedvetet, hacka perceptionen.
Dataintrång kan såklart göra enorm skada för demokrati och individer. Patientuppgifter från det hackade finländska psykoterapiföretaget Vastaamo sprids just nu på darknet. Enskilda patienter har fått utpressningsmejl skickade till sig, där de krävs på pengar för att deras patientjournaler ska tas ned.
Men Putin lyckas den här gången med sin cyberkrigföring utan att göra någon egentlig skada på amerikansk väljardata eller it-system.
Han lyckas för att han inte är ensam om att tjäna på att väljarna tror att det amerikanska valet är hackat: Donald Trump vinner på att färre bryr sig om att rösta, tidningar och tv behöver trafik och tittare, och FBI:s cyberkrigsbudget och roll stärks om det kalla kriget upplevs göra comeback.
Den digitala eran följer världshistoriens eviga synopsis: Söndra och härska. Misstänkliggör dina motståndare. Skapa imaginära fiender och slåss sedan hjältemodigt mot dem.
Den amerikanska författaren Suzanne Massie lärde Ronald Reagan det ryska ordspråket ”Doveryai, no proveryai”. Reagan använde den engelska översättningen, ”Trust – but verify” som en återkommande slogan i sitt förhållande till Michail Gorbatjov under det kalla krigets slutår. Som åskådare till det amerikanska valets slutspurt känns det ryska ordstävet mer aktuellt än någonsin.
