Det är naturen som gör att kvinnokroppen lider
Kvinnors ohälsa ska inte viftas bort som en del av hennes hormonella varelse utan behandlas vetenskapligt
Vi måste bekänna: Kvinnor har goda skäl att vara skeptiska mot oss läkare. De brott som begåtts i medicinens namn mot kvinnor är oförlåtliga.
Under gynekologins framväxt på 1800-talet skar man bort äggstockar och livmödrar för att bota allt från epilepsi till neuroser. Livmoder heter ”hysteria”, varför psykiska störningar kallades ”hysteri”. Hälften av kvinnorna dog av operationerna.
Detta är ett av flera i exempel i den nya samlingsboken Kroppen och jaget av Karin Johannisson (1942-2016), professor i idéhistoria. Genom medicinhistorien är det den manliga kroppen som primärt har studerats. Om kvinnan skriver Johannisson: ”Den är ingen normalkropp. Denna normalkropp tillhör bara mannen. Kvinnan är fånge i sin egen ’andra’ biologi, sina hormoner, sina menstruationer och sin risk för graviditeter. Hon är en avvikelse, ett besvärande undantag.”
Att sluta vara detta undantag har det senaste decenniet varit föremål för feministisk aktivism. Den för vissa så provocerande ”menskonsten” utforskade vad blödandet gör med oss och hur det kan förstås i andra termer än det simpla ”äckligt” och ”pinsamt”. Konstnären Maja Malou Lyse har till exempel gjort konst/workshops om hur man kan se sin egen livmoderhals.
Men parallellt med strävan efter att inte vara den ”andra” kroppen växer en ny skepsis fram – en del menar att dagens kvinna är missförstådd och medikaliserad.
Det tydligaste exemplet är hormonerna: Läkarna vill behandla med hormonläkemedel, men kvinnor tackar nej – med emfas. Vetenskapen har tagit fram säkra läkemedel som hindrar oönskad graviditet, hjälper mot blödnings- och PMS-problematik, PCOS och endometrios – hormonläkemedel för hormonella diagnoser. Men narrativet att dessa är onaturliga och direkt farliga har fått fäste.
Kvinnors lidande beskrivs bara som obalanser
I sociala medier frodas föreställningar om att kvinnors lidande beror på obskyra brister eller påhittade förgiftningar. Central är ofta en stark skepsis mot hormonella läkemedel, med kraftigt överdrivna biverkningsrapporter. Endometrios, en kronisk inflammatorisk sjukdom som förvärras vid varje ägglossning, ska ”läkas” med rätt kost, inte med hormoner som hindrar ägglossning. De beprövade läkemedlen beskrivs som en quick fix som inte kommer åt ”roten till det onda”. Just vad ”det onda” är kan variera från fel kost, dålig sömn till kosttillskott – som av en händelse kan köpas bara ett klick bort. Hänvisas det till några studier är de i regel av usel kvalitet.
Kvinnors lidande beskrivs bara som obalanser. Ingenting får vara patologiskt, allt är naturligt eller livsstilsrelaterat i den moderna kvinnans kropp. Det senaste årets diskussion om förlossning i hemmet som ett alternativ till den sterila sjukhusmiljön är ett uttryck för samma syn.
Men den kvinnliga kroppen är inte en genom evolutionen perfekt frammejslad skapelse. Tyvärr är det enda kroppen strävar mot att vi ska bli gravida. Tyvärr är vårt bäcken så smalt att mödradödligheten utanför modern sjukvård är hög. Tyvärr gör det extremt ont att krysta fram ett liv. Och tyvärr blir vi varje månad vi inte blir gravida straffade genom att blöda.
Och som vi blöder.
Flickor har länge uppfostrats i att ett kvinnligt liv är ett blödande underliv. Fram tills nyligen har det funnits en falsk föreställning om att man som p-piller-användare måste ”blöda ut” en gång i månaden. Därför har månadskartan sju dagar med sockerpiller. Att detta är onödigt har gynekologer vetat sedan p-pillrets födelse, men läkemedelsbolagens initiala uppfattning att kvinnor vill känna sig ”naturliga” gör att blödningstabletterna finns där än idag. Men man kan helt enkelt bara skippa sockerpillren och aldrig ha mens. Aldrig! Det är faktiskt en liten revolution.
Är kronisk järnbrist – orimligt underbehandlat i dag – ”naturligt” i vår mensvurmande tid?
Men det är inte naturligt?! Nej, men vad är det? Bara några generationer tillbaka kunde en kvinna föda nio barn och gå genom livet nästan konstant gravid. Högst naturligt. Dagens kvinnor har fler ägglossningar, mer mens – och minst antal barn – än vad kvinnor någonsin haft i historien.
Det som färgar blodet rött är järn, och att äta ikapp allt man blöder ut är svårt. Med mensen kommer järnbristen – så vanligt hos menstruerande kvinnor att det betraktas nästan som ett normaltillstånd. Läkarna skriver ut lite järntabletter som kvinnorna slutar ta på grund av magbiverkningarna. Hon får en mild utskällning för att hon inte äter kött, i stället för att bli hjälpt till blödningsfrihet eller behandlad med järn intravenöst. Är kronisk järnbrist – orimligt underbehandlat i dag – ”naturligt” i vår mensvurmande tid?
Kvinnor ska inte patologiseras och experimenteras på utan robust evidens, men hennes sjukdomar ska inte heller viftas bort som en naturlig del av hennes hormonella varelse. Vi kan skylla medicinens män för mycket, men blödandet, järnbristen, bristningarna och förlossningssmärtan är naturens fel. I att vara kvinna ingår för många ett biologiskt betingat lidande – oavsett livsstil.
Många kvinnor kan behöva råd och må bättre av näringsrik kost, sömn och träning. Men många kommer också behöva vård och läkemedel, och de ska inte skuldbeläggas och skrämmas. Mycket kan verka harmlöst, men att ha sociala medier som sin läkare kan vara lika farligt och bedrägligt som att bota epilepsi med underlivsoperationer.
Vill du bedriva aktivism för bättre kvinnovård på riktigt? Fortsätt att högljutt kräva mer pengar och forskningsanslag till kvinnoklinikerna. Och delta i en rejäl, randomiserad studie.
Fanny Nilsson är ST-läkare i internmedicin och frilansskribent.
