Nu är amatörernas tid förbi
Patrik Syk om plagiaten i ”Svenska mordshistorier”
Jag skrev redan i förra veckan om plagiatavslöjandena kring ”Svenska mordhistorier” (AB 27/9) men för oss som arbetat många år i podcast-branschen är det tydligt att det är något som tål att upprepas. Det är dags att växa upp.
Det är ju för många just det fria formatet, gör det själv-attityden och den uppriktiga nyfikenheten som ofta skiljer podcast-innehåll från det medier traditionell producerar. Och visst har det varit uppfriskande och skoj med intervjuer kemiskt rensade från kritiska frågor och samtal med fler gissningar än minuter ägnade åt research. Det kanske låter som kritik, men det är det inte. Jag tycker uppriktigt att det har varit en styrka. Att helt ignorera hur något SKA göras utefter mossiga riktlinjer för radioproduktion och uppfinna hjulet på nytt var nödvändigt när ljudkonsumtionen flyttat in i ett nytt och modernt digitalt hus.
Men ganska mycket har hänt sedan poddarna på allvar började sin resa i Sverige för knappt tio år sen. De stora mediehusen har hoppat på tåget (Aftonbladet inkluderat såklart), distributionstekniken har förfinats och med dessa har även annonspengarna hittat in.
Här uppstår ett problem som inte bara är växtvärk. Plötsligt har ett behov av just riktlinjer och struktur uppstått. När publiken nu börjar räknas i hundratusentals för enskilda avsnitt och annonsavtal värda miljoner skrivs så blir saker som journalistisk etik och upphovsrätt plötsligt högst relevant och inget som man längre kan tumma på.
”Svenska mordhistorier” är inte den första podden som inte lever upp till journalistiska grundprinciper eller bryter mot upphovsrätten. Garanterat inte sista heller. Men pengarna de tjänat på andras material är betydande och för Bauer Media (som ger ut podden och verkligen borde veta bättre) är det pinsamt. Annonsören Comhem har hoppat av och boken som gavs ut har stoppats av förlaget. Förhoppningsvis blir det här en ögonöppnare för många.