Mammas lön och frihet styr din läsförståelse
Klassklyftorna slår stenhårt mot barnens relation till böcker
Grattis till Sveriges fjärdeklassare! Så skulle man kunna sammanfatta resultatet av PIRLS undersökning, som var femte år jämför läsförmågan hos tioåringar i 25 OECD-länder. Där mäts förmågan att läsa både fack- och skönlitterär text. Sverige ligger högt nästan hur man än tittar på det.
Den genomsnittliga tiden för läsning är hög, vi har bra läromedel och står oss väl gällande läsförmåga jämfört med nordiska grannländer. Visserligen har Coronapandemin gjort att vi inte höjt våra resultat sedan 2016 – men nedgången är generell över alla OECD-länder.
I Sverige är det rentav så att de högst presterande i undersökningen knappt påverkats av pandemin. För ett barn med stringbokhyllor överbelamrade med böcker och föräldrar med akademiska titlar existerar ingen läskris, skärmarna ter sig ofarliga och det sker ingen fördumning. Kom ihåg det nästa gång en kulturkrönikör gnäller över att hennes unge inte vill läsa ”Anne på Grönkulla”.
Problemet är bara att detta ”i genomsnitt” inte säger särskilt mycket om utvecklingen i Sverige. För det PIRLS samtidigt visar är att klassklyftorna djupnar och att skolan blir alltmer segregerad. Skillnaderna mellan de högst och lägst presterande eleverna har aldrig varit större.
Sedan 2001 har andelen elever på ”låg nivå” nästan fördubblats. Elever ”under låg nivå” har mer än fördubblats. Skolverket konstaterar att socioekonomisk bakgrund slår igenom betydligt mer i Sverige än OECD-genomsnittet. Likaså tillgången till läroböcker och studiero. Dessutom har de elever som inte alltid talar svenska i hemmet försämrat sina resultat allra mest.
Där någonstans fastnar alla gratulationer i halsen. Att ojämlikheten har ökat är knappast någon nyhet, men sällan känns den så brutal som när man betraktar den på klassamhällets kvantnivå – det vill säga bland barnen. I praktiken betyder det att din mammas lön och frihet på jobbet avgör om du kan sätta ”magen åt rätt håll” på bokstaven b.
Sverige har en lång och stolt tradition av folklig läsning. Redan på 1600-talet fanns en märklig geografisk och klassmässig spridning av läsförmågan, som antagligen berodde på den lutherska traditionen med ett ABC-avsnitt i katekesen. På 1850-talet förstärktes denna utveckling med Bonniers världsunika ”Öresskrifter åt folket” och på 1860-talet innebar tryckningen av ”Läsebok för folkskolan” en revolution ute i statarlängor, backstugor och torp. Få saker kan göra mig så patriotisk som detta faktum: läskunnigheten är en viktig förklaring till vår världsunika proletärlitteratur. Numera går utvecklingen åt motsatt håll. Klassamhället äter sig in i människolivets alla stadier.
På tal om proletärlitteratur så skriver Ivar Lo-Johansson i sin självbiografi ”Analfabeten” om pappan som varken kunde läsa eller skriva. När han undertecknade kontrakt signerade han de obegripliga dokumenten med sitt bomärke. Detta gjorde honom livrädd för överheten, som han kallade ”krångelsverige”.
Det som sker just nu är att ett nytt krångelsverige växer fram för en grupp som i framtiden kommer signera kontrakt med sitt av banken utfärdade digitala bomärke.
