”Allt är bra precis som det är utom priserna”

Av Marcus Bornlid Lesseur

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Färre unga intresserar sig för samhällsfrågor – och någon Generation Greta-effekt syns varken i riksdagsvalet eller i klimatpolitiken.

I skolvalen är högerns dominans total.

I tre artiklar försöker Marcus Bornlid Lesseur ta reda på vad som händer – och varför de unga i Sverige gör en radikal högersväng.

En vecka innan min avfärd till Sunne ringer jag upp Monica Olofson, rektor på Södra vikens gymnasium. Jag frågar henne om hon inte skulle kunna vara snäll och ordna så att jag får träffa ett gäng pratglada elever på skolan.

Den schablonartade mediebilden är att dessa ungdomar inte gör något annat om dagarna än att lyssna på Fröken Snusk i sina a-traktorer och hyser varma känslor för Sverigedemokraterna. Kanske kan den bilden nyanseras?

Rektor Monica Olofson säger att hon tycker att det låter som en toppenidé. Om än med brasklappen att det måhända finns en gräns för hur mycket bilden kan nyanseras. Några Gretasupportrar lär jag inte hitta på Södra viken. Det här är ett yrkesgymnasium som enbart erbjuder lastbils- och naturbruksutbildningar, kollektivtrafiken runt Sunne är usel och eleverna är beroende av sina a-traktorer för att ta sig ut i skogen där skolan är belägen. Fridays For Future har inte mycket att hämta här.
– Vi har sett att stödet för Sverigedemokraterna successivt vuxit här. De viktigaste frågorna för eleverna är ju drivmedelspriserna, och det är inte konstigt.

Nej, det är ju inte konstigt. Intresset för samhällsfrågor bland Sveriges ungdomar är i avtagande enligt Ungdomsbarometern, sedan 2018 har antalet personer som anger att de har ett sådant engagemang sjunkit från 50 till 38 procent. Intresset för plånboksfrågor ökar liksom den enskildes tro på att man går en ljus framtid till mötes. Samtidigt tror nästan hälften av de tillfrågade ungdomarna – en ökning med tio procentenheter på fem år – att samhället är på väg åt fel håll. Förtroendet för den politiska makten minskar.

Att eleverna på Södra viken föredrar ett politiskt alternativ som lovar att göra just deras liv lite drägligare avviker knappast från de allmänna mönstren.

Det är en torsdag när jag tillsammans med Aftonbladets lössnustuggande fotograf åker ut till Södra viken. Jag kom fram till Sunne dagen innan. Planen var då att jag skulle hinna besöka Mårbacka, den herrgård utanför Sunne där Selma Lagerlöf föddes, växte upp och dog. Tyvärr missade jag sista bussen dit. I stället blev jag sittande på en pizzeria med Göran Tunströms roman ”Berömda män som varit i Sunne” och en pommestallrik. Snopet.

Fyra elever har valts ut för att representera skolans politiska liv. De går allesammans tredje året på Södra viken, och har därför inte längre tillgång till dess internat (det är reserverat för första- och andraårselever), och de pluggar naturbruk. När de släntrar in i skolans konferensrum får jag känslan att de här killarna inte har någon aning om varför de har släpats bort från sitt arbete i skogen för att träffa mig. De tittar på mig lite osäkert, som att jag står i begrepp att utsätta dem för en psykiatrisk bedömning.

Sedan får en av killarna, Jonathan Bergman, syn på mitt tobaksfria snus och säger att han hellre skulle ”tugga maskjord” än att stoppa en sådan i munnen. Tonårsgarv följer. Han bjuder mig därefter på ”riktigt snus”. Plötsligt är han den vuxne i rummet. Och med känslan av myndighet får snacksaligheten sig en skjuts. Sonika får jag nu höra historier om när killarna under grävarbete i skogen råkat slå sönder avloppsrör medelst slägga och täckts från topp till tå med avföring. Eller när de som nya på Södra viken tvingades av skolledningen att be om ursäkt till den närbelägna Klarälvdagens folkhögskola efter att de om natten kastat sten mot denna. Anledningen?
– Det är fullt av hippies där, säger Jonathan Bergman.

Han gillar inte hippies. De är konstiga. Han berättar att han röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet.
– För min del var det så att jag körde mycket a-traktor då. SD i kommunen kom ut till oss då och sade att de skulle öppna en parkering för oss. De ville skapa förändring just för oss ungdomar. Så det var väl där engagemanget väcktes som starkast.

De ville fixa en parkering?
– Ja, som vi skulle kunna vara på. Och kanske en ungdomsgård där vi kunde vara. För det hade varit mycket klagomål på ungdomarna i kommunen.

Vad klagade de på?
– Bilar som är högljudda och allt sånt där. Då ville de väl komma med en lösning. Så de kom ut till oss och det har jag inte varit med om att något annat parti gjort. Det var lite roligt att de tog tag i grejerna, säger Jonathan Bergman.

I Sunne samlade Tidöpartierna tillsammans mer än 70 procent av rösterna i skolvalet. Det primära målet för min Värmlandsvistelse är just att försöka reda i varför kidsen egentligen är så höger. Efter riksdagsvalet är det många som ställt sig den frågan och av Göteborgs-Postens ledarsida inte bara dödförklarades Generation Greta – mot bakgrund av valresultatet förklarades denna generation vara en chimär, enbart existerande på kultursidorna.

Vanföreställning eller inte så har uppfattningen allt sedan Fridays For Future drog igång utanför riksdagshuset varit att Generation Z är en sällsynt grön och politiskt vänsterlutande generation. Sett till Ungdomsbarometerns siffror är ”miljö- och klimatfrågor” också högt prioriterade bland de tillfrågade – 48 procent anger dessa områden som sina mest prioriterade. Frågar man enbart tjejer landar siffran på 58 procent.

Spanar man i stället in Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors (MUCF) interaktiva karta över skolvalet finns det inte ett län där något av de rödgröna partierna är störst. Sverige är där fullständigt gulblått. På kommunnivå ser det lite annorlunda ut, men inte mycket. I Nordanstig i Gävleborg röstade fler än hälften av ungdomarna på Kristdemokraterna, i en handfull kommuner är Socialdemokraterna störst, i övrigt dominerar Moderaterna och Sverigedemokraterna; i kommuner med större städer det förstnämnda partiet, i landsbygdskommuner det senare.

Emil Katzberg, en av eleverna från Södra viken, som även han lade sin röst på Sverigedemokraterna, säger att han in i det sista var osäker på vilket parti han skulle välja.
– Jag är inte så insatt i politiken över huvud taget. Men det fick bli Sverigedemokraterna, för det lät bra det lilla jag hörde. Det finns väl för- och nackdelar med alla partier. Så jag tycker nästan att det kvittar vad man röstar på. De sade det här med bränslepriserna och jag tyckte att det lät bra.

Nu i efterhand tycker Emil Katzberg att han lika gärna kunde ha röstat blankt.
– Det har ju ändå inte blivit någon förändring, det är fortfarande lika dyrt.

Läste du SD:s partiprogram?
– Jag läste inget sånt.

En sak som slår mig där jag sitter med de fyra killarna i konferensrummet är att jag hade tagit för givet att de alla vuxit upp med föräldrar sysselsatta inom skogsbruket. Det visar sig att ingen av dem gjort det. Deras föräldrar är takläggare, busschaufförer, ekonomihandläggare, vårdbiträden – en kille har en pappa som jobbar på en ”psykgrej i Norge, ett ställe där de inte riktigt är klara i huvudet, jag vet inte vad de gör där” – vad killarna har gemensamt är sin kärlek till skogen. För vissa av dem väcktes denna genom jaktrundor med deras pappor. De identifierar sig med landsbygden. De är inte bekymrade över sina egna framtida karriärer, en av dem säger att ”det alltid kommer att finnas arbete i skogen”, och rektor Monica Olofson har tidigare sagt till mig att de flesta av eleverna redan blivit erbjudna jobb innan de tagit examen.

Däremot tycks de oroliga för att det i framtiden inte ska vara möjligt för folk att bo kvar på landsbygden.

Naturbrukseleven Gustaf Klarström, som röstade på Centerpartiet (som traditionellt dominerat det politiska livet i Sunne, men förra året besegrades av Moderaterna), säger att han tycker att man måste ta klimatkrisen på allvar men att det inte får ske på bekostnad av uppehället för alla de människor som lever utanför storstadsregionerna.
– Det här med Miljöpartiet, nu kommer det här att låta helt fel, men där sitter de uppe i Stockholm och utgår från hur det ser ut i storstäderna, de tänker att alla kan åka kollektivtrafik. Men det funkar inte. Hemma hos mig går kollektivtrafiken två dagar i veckan. Man måste ha en egen bil. Det funkar inte att dieselpriserna ligger så högt. Det är inte alla som har råd med en Tesla. Batterierna för tillverkningen av dem, det är inte heller miljövänligt, säger Gustaf Klarström och fortsätter:
– De vill att vi ska flytta in till städerna.

Han föreslår en tänkbar lösning på problemet. Politiken bör helt avstå bidrag till bilister i storstäderna. Dessa ska enbart riktas till personer boende på landsbygden.
– Alltså, då blir det bättre för miljon eftersom de som måste använda bil får hjälp med det. Och resten får inget. Att man bara har en kilometer till jobbet och ändå tar bilen, det är liksom…

Meningen lämnas oavslutad.

Kängan mot Miljöpartiet till trots ger inte någon av de fyra uttryck för antipatier gentemot den tidigare regeringen. De är ense om att Socialdemokraterna nog gjort ett bra jobb. I varje fall fram till dess att priserna började höjas.

Nils Johansson, gruppens moderat, säger att samhället är toppen som det är. Med ett undantag.

– Jag tycker egentligen att allt är bra precis som det är. Men priserna borde vara lägre.

Förstagångsväljare är en speciell skara på det viset att deras röstbeteenden ännu inte cementerats. De saknar i hög grad partiidentifikation och påverkas mer än andra väljare av den mediala dagordningen. Inför valet 2022 stod som bekant lag och ordning i fokus, vid sidan om energifrågorna. Men rättsväsendet eller för all del migrationsfrågan verkar inte ha sysselsatt de fyra killarnas fantasi nämnvärt inför valet.

– För min del var priserna det absolut viktigaste. Framför allt bränslepriserna, säger Nils Johansson.

– Samma här, säger Emil Katzberg.

Besvikelsen över att de ökande priserna ännu inte hejdats förs gång efter annan på tal. Liksom känslan av att det inte spelar någon roll vilket parti som sitter vid makten. Det för killarna viktigaste samhällsproblemet verkar ingen förmögen att lösa. De är 18 år och desillusionerade över den politiska utvecklingen och det är en öppen fråga vad som på sikt ska spira ur denna känsla.

Men just nu har de viktigare saker att tänka på. Under det att de resonerar kring varför tjejer och killars politiska preferenser tycks skilja sig åt så markant – ”killar har väl andra intressen än tjejer, vi gillar bilar och sånt”; när jag frågar vad de tror att tjejer intresserar sig för möts jag av tystnad – så går vi bort till verkstaden där läraren Johan Hjalmarsson överser några av sina elevers försök att reparera en plog tillhörande en verkligen enorm traktor.

Han säger att en förutsättning för att eleverna ska trivas med sina yrkesliv är att de gillar att ”gå runt i arbetskläder och vara lite skitig”. Han studerade själv på Södra viken för två decennier sedan. Nu när de fyra killarna är på väg att lämna känner de sig kluvna. Skoltröttheten är en faktor, visst, men det är också den smygande känslan av att de är på väg att lämna något som de länge kommer att sakna.
– Man är nog väldigt pigg på jobb när man går i skolan. Men sedan kan man nog känna att det skulle varit roligare att fortsätta gå i skolan. Man har ju en massa jobb framför sig och det kommer man inte ifrån i vilket fall som helst, säger Emil Katzberg och fortsätter:

– Så man hinner nog bli trött på det också.