Tjänstemannaporr i sin allra renaste form
Wennemos handbok är det mest socialdemokratiska jag läst i hela mitt liv
”När Morgan Johansson blev folkhälsominister år 2002 hamnade frågan om att införa ett rökförbud på restauranger på hans bord”.
Se upp i backen Gregor Samsa, inledningen av generaldirektören och tidigare statssekreteraren Irene Wennemos ”Politik på riktigt – handbok för sociala ingenjörer” är inte bara en med stora litterära ambitioner, det är också det mest socialdemokratiska jag läst i hela mitt liv.
”Politik på riktigt” ritar upp en karta över det politiska landskap som sker i bakgrunden av partiledardebatter och utspel. Vi får inblick i hur ett bra vallöfte ska vara utformat. Att de politiska idéer som för störst genomslag oftast är de mest svårrealiserade. Hur en typisk laguppställning av ministrar ser ut och vilka problem de kommer få hantera.
I Wennemos värld handlar politik om pragmatism. Vi får lära oss machiavelliska resonemang om att där vinsterna är stora och förlusterna upplevs små för väljarna är förändringar lätta att genomföra. Smärtan av att bli av med tusen kronor är dubbelt så stor som glädjen över att få samma belopp.
På något plan sätter det fingret på varför svensk politik utvecklats som den gjort, mot individuella vinster i form av skattelättnader på bekostnad av mer svårgreppade kollektiva sådana i form av skattefinansierad vård, skola och omsorg.
Personliga betraktelser och anekdoter ur Wennemos tid i maktens korridorer blandas med en utdragen grundkurs i samhällsorientering. Bitvis är det svårt att veta vem boken är till för.
Råden tycks rikta sig till tjänstemän eller folkvalda som förhoppningsvis redan vet hur en proposition fungerar eller vad ett vallöfte är. En målgrupp som får sägas vara smal. Samtidigt är vi utomstående lite väl långt från bokens problemformulering. Ibland är det som att försöka hänga med när någon pedagogiskt försöker redovisa sin obegripliga, men rätt tråkiga, fetisch på Pornhub.
Svensk politik är en trögflytande, osexig och kanske väl tråkig process för oss som gillar när det smäller i sargen
Det gör inte innehållet mindre viktigt. Om vårens kris lärt oss något är det att inte minst den tyckonomi jag själv får sägas tillhöra saknar förståelse för hur svensk politik faktiskt fungerar. Att varje politiskt projekt stöts och blöts i en evighet innan det kommer upp på bordet. Hur relationen mellan statsråd, departement, myndighet och de opolitiskt tillsatta tjänstemännen ser ut.
En hel del förvirring i krisdebatten skulle kunna undvikas om fler var införstådda i vad en opposition, bortom sina utspel, faktiskt skulle kunna åstadkomma.
För är det något som blir greppbart av ”Politik på riktigt” så är det att svensk politik är en trögflytande, osexig och kanske väl tråkig process för oss som gillar när det smäller i sargen. Det finns inte en radikal fras i hela boken.
I stället kastas vi in i resonemangsresor som tar sats från ”att vara med om en politisk process, från idékläckning till att ta den igenom allt motstånd och kritik för att få se den bli en självklar del av välfärdspolitiken är fantastiskt” och landar i ”min kanske viktigaste upplevelse av detta var införandet av maxtaxan.”
Ja, ni märker ju. Det här är tjänstemannaporr i så ren och koncentrerad form att man skulle kunna tappa den på fat.
