Kultur

– Mamma grundlurade både mig och pappa

När Gunilla Boëthius var 73 fick hon veta att hon hade en annan pappa än den hon trott

Av: 

Ingalill Mosander

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Gunilla Boëthius känner sig bestulen på sin bakgrund, då hennes mamma aldrig berättade vem som var hennes biologiska pappa.
Gunilla Boëthius känner sig bestulen på sin bakgrund, då hennes mamma aldrig berättade vem som var hennes biologiska pappa.

KULTUR

Gunilla Boëthius är 73 år när hennes liv i ett slag dramatiskt förändras.

Ett DNA-test visar att hon inte är dotter till den man hon kallat pappa. Hennes far är istället en finsk general.

”En livslång hemlighet” är en rasande uppgörelse med hennes idag avlidna föräldrar.

– Jag är så fruktansvärt besviken på mamma. Det känns som om det aldrig kommer att gå över.

Vad formar en människa? Biologi, minnen, livshistoria. Men om så mycket varit en lögn? Gunilla Boëthius har tvingats omvärdera hela sin uppväxt och ställt sig frågan: Om jag inte längre är den jag är, vem är jag då? 

Gunillas mamma var Billie Boëthius, en finlandssvensk kvinna som var gift med Carl Gustaf Boëthius, ordförande i RFSU och djupt religiös. I familjen fanns också halvbrodern Nils, från Billies första äktenskap, och lillasyster Maria-Pia

– Jag har alltid tyckt att jag varit så lik pappa, att jag ärvt hans allvar och skrivförmåga. Det var han som var min livlina, inte mamma. Beskedet att han inte var min biologiska pappa drabbade mig med en ursinnig kraft. Hur kunde det göra så ont att inte vara släkt med pappa? Han är ju död. Alla är döda. Ändå är det som om min samhörighet med honom slits itu.

”Tyckte det var absurt”

Allt började med att Gunilla och Maria-Pia träffades en dag i maj 2018 på konditori Ritorno i Stockholm. Under våren hade Maria-Pia gett ut boken Vitt och rött. Billies första krig, som handlade om inbördeskriget i Finland 1918. Efteråt hade några släktingar till en general Talvela tagit kontakt med henne. Han var en berömd krigshjälte i Finland som haft Billie som sekreterare och älskarinna under vinterkriget 1939. Det hade modern i förtroende berättat för sina döttrar.

– Maria-Pia sa att Talvelas släktingar påstod att jag var hans dotter. Jag bara skrattade. Tyckte det var helt absurt. Inte gick det väl att ta den sortens rykten på allvar och börja med några idiotiska DNA-tester?

Men tvivlen smög sig på.

– Kunde mamma ha varit så till den grad fräck? Bedra min pappa och bli med barn med en annan man, just när de skulle gifta sig?

Till slut ger Gunilla upp sitt motstånd. Hon och Maria-Pia skickar varsitt DNA-test till USA och resultaten visar att de är halvsystrar, inte helsystrar.

En lapp i ett kassaskåp

Tre dagar efter beskedet reser Gunilla till Finland för att träffa sina nya släktingar.

 – Jag var ganska skakad men alla har varit så vänliga och generösa mot mig. Jag är glad över kontakten med Finland, den har varit berikande för mig. Rent genetiskt är jag helt och hållet finsk. Jag är som en adopterad som i vuxen ålder återser sitt ursprungsland.

Hon har ägnat tre år på att ta reda på sanningen om sitt ursprung, den sanning som hennes mamma så noggrant dolt. 

På sin dödsbädd 1973 kallade general Paavo Talvela till sig sin brorson och berättade att han hade ett barn i Sverige. Han skrev moderns och dotterns namn på en lapp, som sedan hamnade i ett kassaskåp innan den hittades för några år sedan.

Det var först när Maria-Pia Boëthius kom ut med boken om sin mamma i Finland som släktingar till Talvela insåg att författaren måste vara syster till Paavos dotter.

– Mammas enda möjlighet att få flytta till Sverige 1944 var att gifta sig med en svensk. Hon var vacker, världsvan och charmerande och lyckades få Carl Gustaf Boëthius att falla för henne. Han var oskuld och helt oerfaren när det gällde kärlek och erotik. De var ett omaka par.

Besökte Stockholm

Enligt memoarerna befann sig Talvela i Berlin som Mannerheims sändebud i september 1944. Han lämnade staden den 7 september men istället för att åka direkt hem gjorde han en omväg över Stockholm och tog in på hotell Reisen. Först den 11 september fortsatte han till Helsingfors. 

Nio månader senare föds Gunilla.

– Vi blev grundlurade, både min pappa och jag. Men i och med att mamma aldrig berättade sanningen och att jag aldrig någonsin fick en chans att träffa min biologiska pappa bestal hon mig på något fullständigt grundläggande.

Gunilla hade velat ställa sin mamma mot vägen.

– Men hon hann undan.

ANNONS EXTERN LÄNK

Höstdeal - Prova BookBeat gratis i en månad.

BookBeat.se

Publisert:

LÄS VIDARE

– Inget är skamligare än att vara en dålig mamma

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Författarintervjuer

Gunilla Boëthius

Finska vinterkriget