Sluta med fjäsket för Jimmie-minoriteten

”Uppdrag granskning” blottar en kamplust som bara väntar på att fångas upp

Jimmie Åkesson.

Har vi nya sossar i stan, en ny arbetarrörelse?

Det är lätt att få för sig det, om man bara lyssnar på dem själva.

”Välkommen till folkrörelsen Sverigedemokraterna!” Så presenterar sig SD på sin hemsida. Klickar man vidare möts man av en till synes uppspelt Jimmie Åkesson i blågul tröja som pekar på budskapet: ”25 % av LO:s medlemmar röstar på SD :)”, undertecknat ”SD – det riktiga arbetarepartiet”.

Det är den här typen av påståenden som SVT:s ”Uppdrag granskningnu tar sig an i ett prövande reportage, som befriande nog mer samlar ledtrådar än ger enkla svar och som därför onekligen repar programmets renommé som intill dumhet tesdrivet.


Resan går främst till det röda Norrland, där SD gjort stora inbrytningar i arbetarklassen. Reportern pratar med både aktiva socialdemokrater och de som hoppat på det blågula tåget.

En nedlagd skola. Då blir det SD! Avstängd från sjukkassan. Ge Jimmie en chans! Sossarna lovar runt och håller tunt, dags att röra om i grytan!

Att hålla med om SD:s politik? Nja, det är inte så noga.

Det tecknas alltså en bild av SD-väljarna som proteströstande reservsossar, som i tragisk desperation lägger sin röst på ett parti som enbart kommer att försämra för dem. Vi surar över las-frågan, men röstar på ett parti som vill uppluckra ännu mer. Jag är skyddsombud, men väljer en ytterhöger som vill avskaffa skyddsombuden. På rent trots!


Det finns såklart en sådan grupp, men förmodligen är den inte så stor. Institutet för framtidsstudier jämförde 2018 SD-väljarnas åsikter med moderater och socialdemokrater. En majoritet ansåg att skatterna ska sänkas och att den offentliga sektorn är för stor. Hälften gillade vinster i välfärden. Och de låg mycket närmare moderatväljarna i synen på inkomstskillnader och hierarkier. De var högerväljare, som följdriktigt röstat på ett högerparti.

För att då inte tala om invandringsfrågan, den stora röstmagneten, som ”Uppdrag granskningknappt berör.

SD:s i grunden fascistiska idé om ett klassamhälle utan klasskamp, där arbetare och kapitalister ska hålla sams till nationens fromma, frontalkrockar med den fackliga verkligheten.

Skulle SD upplösas i morgon är det därför främst Moderaterna som skulle plocka deras väljare. Så illa är det för vänstern.


Hade UG stannat vid missnöjesväljarna hade jag nog gastat om forskningsanknytning och ekonomistisk reduktionism. Men reportaget utvecklas mer till en fascinerande skildring av spänningarna inom arbetarrörelsen och stämningarna i arbetarklassen. Man visar hur samlingen i den politiska mitten, nu förkroppsligat i Januariavtalet, bryter sönder den fackliga sammanhållningen, sår besvikelse och ilska.

Hur SD:s i grunden fascistiska idé om ett klassamhälle utan klasskamp, där arbetare och kapitalister ska hålla sams till nationens fromma, frontalkrockar med den fackliga verkligheten.


Och jösses, vilka coola, smarta och klassmedvetna gräsrötter de träffar! Det är ju dem rörelsen borde tala med och lyssna på, i stället för att fjäska för den minoritet som hotar med Jimmie. Pappersarbetaren som hellre vill ha en kraftfull opposition än borgerlig politik. Byggjobbaren som får kicken för att ersättas av polacker, men som självklart kallar SD för rassar. Undersköterskan som är så stolt när Kommunal tar strid mot las-uppgörelsen, men blir så grundligt sviken när förbundet sedan skriver på.

Intrycket blir att det kokar av kamplust. Några får utlopp för den hos SD. De andra väntar bara på att arbetarrörelsen ska våga blåsa till en enda hård strid för deras skull.

”Vi måste visa nån gång att det är allvar från våran sida”, säger en fackbas.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.