Region Stockholm behöver ett rosa täcke

Satsningar på medtech i all ära – men på BB är vårt rum iskallt

Region Stockholm har ansökt om att bli värdstad för den globala medtech-kongressen IUPESM (International Union for Physical and Engineering Sciences in Medicine) år 2028. Det skriver forskningsmagasinet Life Science Sweden. ”Vi arbetar nu på att konkretisera vår regionala strategi för life science”, berättar det stolta finansregionrådet Irene Svenonius.

Ett konkret resultat tycks hittills vara att stadens patienter fryser stjärten av sig. Det är andra dagen efter förlossningen och vårt rum är iskallt. Frågar försynt barnmorskan om det går att höja värmen. ”Kan du höja min lön?” muttrar hon.

I stället tvingas jag att konkretisera min egen strategi för 986FCBT (98,6 Fahrenheit Correct Body Temperature), alltså engelska för att tvätta mig med varmvatten. Men varje gång jag släpper taget om vredet vrids det ofelbart tillbaka till brytpunkten mellan ljummet och kallt. Med hjälp av en medhavd eltandborste lyckas jag slutligen fixera kranen i varmt läge. Sedan får den stå på över natten.

Ät grus, Irene. Region Stockholms plusresultat för 2021 på 1,8 miljarder ska dräneras medelst höjd varmvattenräkning.

Min hämnd kommer också ta tid, men jag somnar ändå stolt, invirad i mitt nyfödda barns filt

Tilltaget gör att jag identifierar mig med Talia al Ghul i The Dark Knight Rises. Hon är Batmanskurken som väntade i åratal på att hämnas sin far, som dog när han försökte förinta Gotham med en vattenkokare. ”Det är den långsamma kniven som skär djupast”, resonerade Talia al Ghul. Min hämnd kommer också ta tid, men jag somnar ändå stolt, invirad i mitt nyfödda barns filt, medan tempererade droppar rinner ut i ingenstans. Vän av ordning skulle möjligen hävda att det är omoraliskt att sno filtar från bebisar, men livet handlar om att äta eller ätas.

En vän berättade en gång att han upplevde att barnafödande satte honom i kontakt med människor som levde för tusentals år sedan. Och jo, de hade det också jävligt kallt på rummet.

På morgonen är vår tilldelade kvadratmeter kall men kvalmig. Vi frågar om det går att öppna fönstret. Det gör det inte. Säkerhetsföreskrifterna säger att jag kommer hoppa från femte våningen om detta skulle ske. De har inte fel. Jag känner mig lika välkommen som Staffan Hildebrand på ett scoutläger.

Den fjärde dagen – samtliga inblandade ser vid det här laget ut som Jack Nicholson i slutscenen av The Shining – börjar jag läsa Under det rosa täcket av Nina Björk. Upplevelsen har fått mig att förstå att det finns ett slags dold social struktur som gör att kvinnligt kodade saker, till exempel förlossningsvård, prioriteras bort till förmån för tuffa grejer som ”medtech”. Om detta ämnar jag att avslöja mer i kommande texter.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.