Stina Oscarson – en stor liten människa
Oscar Sonn Lindells respektfulla reportagepenna berättar om henne i Filter
Stina Oscarson är smal som ett streck men stark som en oxe. Det är i alla fall så jag har uppfattat henne - som urstark, en som klarar allting och som får andra att också lyfta sig själv i håret.
Så läser jag ett reportage i Filter (3/2014) Stina Oscarson berättar där om sin sjukdom, anorexia, som jag anat, men först nu förstår vidden av. Den kan ta hennes liv.
Sjukdomen började när Stina som barn ville ta ställning för sin mamma i en infekterad familjekonflikt. Hon straffade sin farmor genom att inte äta hennes bullar. Mat blev makt, men mest över Stina själv.
Det finns en rad faktorer som gör att Stina väger 34 kilo men drömmer om 40 på behandlingskliniken i Mora. Mobbning och vantrivsel i skolan, hierarkiskt arbetsklimat i teatervärlden, den duktiga flickans tvång att hela tiden högprestera.
Stina Oscarson berättar om sitt paradoxala dubbelliv; ju större konstnärlig frihet - nu som chef för Radioteatern - desto större kaos privat. Sveriges största teaterscen flyger genom alla radioapparater, men själv lever Stina i ett isolerat inferno av kontroll och självbestraffning.
Efter åratal har Stina släppt in sin mamma Kerstin. Och nu även Filters läsare. Oscar Sonn Lindells respektfulla reportagepenna berättar om stor människa i en förtvivlat liten kropp.
