Missvisande om makthavare

Västvänliga regimer inte nödvändigtvis mer toleranta

Hägglunds artikel i Aftonbladet.

Helena Hägglunds artikel Gayrättigheter som vapen (Aftonbladet 31 juli) har många viktiga poänger. Makthavare har alltid försökt rättfärdiga sina brott med fina ord. USA bombade Vietnam med hänvisning till demokrati och Sovjet ockuperade Tjeckoslovakien i frihetens namn.

Men artikeln leder inte till någon större förståelse för hur imperialismen och den politiska propagandan fungerar. Det är inte så att västvänliga regimer allmänt sett är demokratiska och toleranta. Saudiarabien, som är en av USA:s och EU:s närmaste allierade, har dödsstraff för homosexualitet.

Andra länder fördöms av USA och Dagens Nyheters ledarsida hur sekulära och moderna de än är. Vi behöver inte prata om Kuba (som har fri abort och en statlig politik mot homo- och transfobi) om det provocerar för mycket. Även demokratiskt valda vänsterregeringar i Latinamerika, som Venezuela, Bolivia och Ecuador, stödjer homo-/bisexuellas och transpersoners rättigheter. Argentina och Uruguay har infört samkönade äktenskap. Ändå får de bara skällsord från svenska borgerliga debattörer. Honduras däremot har fått stöd från väst, bland annat av Liberala internationalen, där Folkpartiet och Centerpartiet ingår. Där förföljs inte bara människorättsaktivister och oberoende journalister utan även homosexuella och transpersoner. Läs exempelvis Amnestys rapporter.

Därför är Hägglunds påstående att rörelser eller idéströmningar i omvärlden rosatvättas eller svartlistas av oss i väst utifrån hur homovänliga eller kvinnovänliga de är, helt missvisande. Sanningen är snarare att länder och rörelser som är allierade med USA kan göra vad de vill. De som är i konflikt med USA kommer att hatas och förtalas hur frihetliga de än är. För det imperialistiska systemet går politiska och ekonomiska intressen före grundläggande demokratiska rättigheter.

Svar direkt

Helena Hägglund.

Jag försökte i mitt inlägg beskriva hur en uppfattning om ett progressivt vi används mot ett bakåtsträvande dom, om hur hbtq-rättigheter som de formuleras i väst används som ett led i att förklara och försvara krig och förtryck av människor i företrädesvis muslimska länder, men även andra. Jag säger givetvis inte att västerländska hbtq-rättigheter är det enda slagträet för västerländsk imperialism. Jag tror att förtryck alltjämt legitimeras på olika grunder, jag belyste en. Dessutom syftar inte mitt inlägg till att komma med svar, jag är mer intresserad av att öppna för diskussioner som kan göra hbtq-rörelsen smartare, radikalare och mer inklusiv.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.