Då fattar man att idioter styr även på riktigt
”Mountainhead” visar att vi lever i den sämsta av världar
Det roliga med Jesse Armstrongs genombrottsserie ”Peep Show” var att alla skruvade förvecklingar, och den långtgående förnedringen av de två patetiska huvudpersonerna, kändes trovärdigt.
Hur osannolikt det än blev bottnade scenerna i något verkligt och äkta. Vilket gjorde saken värre. Och roligare.
Samma upplevelse tog man med sig från Armstrongs politiska satir ”In the Loop” och storslagna mästerverk ”Succession”: Eftersom verkligheten alltid överträffar dikten kan en finessrik dikt gå oerhört långt utan att bli orealistisk.
Armstrongs nya film, ”Mountainhead” (HBO Max), har rättmätigt hyllats men är på många sätt bara en välcastad parentes. En kvartett miljardärer på minisemester i ett rikemanshus. Techoligark-grabbarna, värda allt vårt förakt, kallar sig själva sånt som the brewsters och Papa bear. Den enda av dem som ännu inte är dollarmiljardär kallas därför ”soup kitchen”.
Under avslappnad rekreation bekräftar de varandras rikedom och unika betydelse i universum. Utanför huset faller världen samtidigt i bitar när mordvågor, upplopp, krig och regeringskriser uppenbarar sig i kölvattnet av nya uppdateringar av de tekniska verktyg detta rika snubbgäng tillhandahåller.
Budskapet är enkelt: De jävlarna förstör allt, ingen stoppar dem och de tror själva att de gör något roligt, coolt och framför allt viktigt för framtiden. Deras mest fasansfulla tankar motiveras med longtermism-retorik, de måste låta världen brinna här och nu för att rädda mänsklighetens framtid, ”we’re saving future lives”. Intellektuellt och etiskt förfall lögnaktigt ompaketerat som briljant, besläktat med den inbillat klärvoajanta syn på framtiden som återfinns hos William MacAskill eller Nick Bostrom, vars platta och farliga synsätt Karin Pettersson tidigare pulveriserat här på kultursidan. För att inte nämna filmens mest uppenbara förlaga, Elon Musk.
Det här är världens rikaste män, de ser sin makt och berusas av den. Med självtillit så hög att de på någon minut landar i insikten att de är bättre lämpade att styra världen än alla andra. Och framför allt, bättre än de folkvalda.
Ska man använda sina sociala medier-nätverk, sin AI och sin mångmiljardmakt över infrastruktur för att göra en statskupp i USA, tillträda som skuggpresident i Argentina eller stoppa tillgången på el i stora delar av EU? Varför inte?
Det är en kul film. Steve Carell och Jason Schwartzman är i högform. Samtidigt är det en mycket obehaglig rulle. För skildringen av kapitalistmonstrens pajaserier är tyvärr en mycket saklig beskrivning av samtidens maktutövning och demokratikapsejsning. Det är precis detta Naomi Klein och Astra Taylor pekade på i sin text om undergångsfascismen och framtidsplanerna som odlas av det de kallar ”företagssekterister”.
Den verkliga behållningen med ”Mountainhead” är insikten att vi lever i den sämsta av världar, styrda av människofientliga imbeciller – likgiltiga inför allt bortom det egna egot.
Det är ingen satir. Det är en dokumentär. Hjälp.
