Gustave Flauberts kreativa anfall
Carl-Michael Edenborg läser läkares litteraturdiagnoser
I många facktidskrifter publiceras intressanta artiklar om kultur av metallarbetare, jurister, lärare och andra entusiaster – författade, kan man anta, på fritiden. Den sortens sannskyldig amatörism är beundransvärd.
I det senaste numret av Läkartidningen skriver neurologerna Shala Ghaderi Berntsson och Anne Marie Landtblom om Gustave Flauberts epilepsi och hur sjukdomen kan ha påverkat hans författarskap.
De ger färggranna skildringar av hans upplevelser under attackerna, inklusive medicinska kommentarer till dessas orsaker. Och citerar textstycken som kan vara påverkade av hans erfarenheter.
Att den numera klassiske, men på sin tid rätt föraktade, författaren till Madame Bovary även led av syfilis nämner Ghaderi Berntsson och Landtblom också. Den könssjukdomen var rena modet bland konstnärer och författare vid slutet av 1800-talet, från Baudelaire till Maupassant.
Det lär till och med ha funnits skalder som frivilligt lät sig smittas för att få tillgång till hallucinationerna som sjukdomen kan ge – på samma sätt som många poeter hundra år senare har sökt sig till psykedeliska droger.
