Krigets tjusiga underdog i Vogue
Tone Schunnesson om bilderna på presidentfrun
Att pryda omslaget av Vogue är fortfarande många kändisars heliga graal och kanske sista exemplet på att printmedia inte är död.
I julinumret av Vogue Ukraina syns Olena Zelenska på omslaget och den långa intervjun, plus de många bilderna, toppar samtidigt amerikanska Vogues hemsida.
Ja, det är den ukrainska presidentens hustru som är sommarens it-girl.
Bilderna är tagna i Kiev av den profilerade fotografen Annie Leibovitz, känd för sina kändisporträtt. På bilderna är Zelenska samlad, ståtlig. Hon sitter med benen brett isär, så som män inte får sitta på tunnelbanan längre. Hon är sparsamt sminkad och ledigt klädd i ukrainsk design. Håret är utsläppt, vilket måste vara besvärligt i en krigszon.
Zelenska är vacker. Presidenten berättar för Vogue att det han först föll för var hennes ögon och mun.
På en annan bild står presidenthustrun klädd i marinblå rock bredvid – vilket Vogue Noterar – kvinnliga soldater. Den eleganta, vita kvinnan bredvid de beväpnade soldaterna i det berömda magasinet gör att kriget nästan ser upphöjt ut. Som om våld och död är en estetik.
Zelenska, skriver Vogue, har ”en kvinnas ansikte, en moders ansikte, en empatisk människas ansikte”. Hennes inbjudande femininitet, och ”luminösa ansikte”, ger Ukraina en emotionell agens som männen inte klarar av att framkalla. När Zelenska ber amerikanska kongressen om vapen gör hon det på ett känslosammare sätt än vad hennes make skulle kunna. När Zelenska ber om vapen visar hon bilder på döda barn. Ett av de döda barnen har downs syndrom, poängterar journalisten.
Den andaktsfulla tonen är alltid närvarande i Vogue men den skär sig mot krigets grymma verklighet. Girlbossifieringen av kriget klingar lika falsk som all annan girlbossifiering.
För vilka kvinnor är det som får representera nationen och varför?
Beundrare av Anna Wintours långvariga chefredaktörskap säger att tidningen fortfarande är relevant, för att Wintour vet hur man rör sig med tiden. Ett exempel på detta var när hon 2014 satte Kim Kardashian på omslaget. Folk blev tokiga för att hon då ansågs vara dokusåpatrash, men Wintour fick rätt. Sedan dess har Kardashian blivit musa åt många modehus och hon ägnar sig dessutom åt politisk aktivism.
Wintour har än en gång fingret på pulsen. Zelenska och Zelenskyj har gjort en liknande resa som Kardashian eller Donald Trump, från underhållningsbranschen in i politiken.
Att som politiker komma från nöjesbranschen, eller röra sig in i nöjesbranschen, har visat sig vara ett vinnande koncept. Nöjesbranschen vet hur man kommunicerar och hur man kommunicerar är just nu nästan viktigare än vad man kommunicerar. Vi vill bara en sak och det är att bli underhållna. Vi vill läsa om krigets tjusiga underdog i Vogue.
Det är svårt att inte bli cynisk. För vilka andra invasioner kommer Vogue ta ställning mot?
Men, allt är tillåtet i kärlek och krig. Jag hade också gjort så om jag var vacker presidentfru. För det är något med att rätt sorts exponering känns som magi. Som om det gör presidentparet odödliga. De är som huvudkaraktärer i en serie och de måste klara sig. För vi har investerat så mycket känslor i dem. För att vi älskar dem.
