Farorna lurar överallt när LO gör valreklam
Nya kampanjfilmen är mörk och utan löfte om förbättringar
En väckarklocka ringer 05.30. Check. En människa går upp ur sängen. Check. Människan går till jobbet. Check. LO:s nya valfilm som ska få oss att rösta på Socialdemokraterna börjar på klassiskt LO-manér.
Men livet är mörkt, dystert, solen skiner inte och inomhus är lyset på låg dimmer – inte så där mysigt på en middag-dimmer utan mer som ett lysrör som gått sönder i en lång korridor hos tandläkaren som strax ska dra ut ens tänder.
I den grådaskiga miljön är det ingen som ler. Där finns knappt några människor annat än ett arbetande par, hon jobbar inom vården och han arbetar som väktare. När det väl dyker upp andra människor är det några bråkstakar som ordningsvakten tvingas konfrontera. Ungefär som i apokalyptiska thrillers.
Tänk filmen The Book of Eli, där Denzel Washington spelar en ensam krigare med målet att ta sig igenom den postapokalyptiska ödemark som en gång var USA. Han har den jätteviktiga uppgiften att leverera en bok till en plats långt bort. Ingen vet varför, inte Eli själv heller. Men bakom varje hörn lurar okända hot. Så känns LO:s valfilm för 2022.
Det är inget nytt att LO och Socialdemokraterna använder mörker i sin reklam. Men när Roy Andersson 1985 gjorde valfilmen Varför ska vi bry oss om andra? åt Socialdemokraterna var det också med humor och bitsk samhällskritik. Kampanjen andades lust och hade glimten i ögat där stor körde över liten, där rik stod mot fattig. Den här valfilmen däremot är inte kul, den är … ingenting.
Vi ska dock lugnas av tonerna till Du gamla du fria, som spelas mot slutet när paret sätter sig i soffan hemma och kollar på tv. Kampanjfilmen är döpt till ”hela svaret”.
Vad menas med ”hela svaret” när LO inte adresserar roten till problemen? Svaret på vad? Vi får veta att vi ska jobba och inte begå brott. Okej, men sen då? Här finns ingen kamp om de stora frågor som ökat ojämlikheten i detta land konstant sedan 1980-talet. Intrycket blir att LO inte riktigt tror på socialdemokratins möjlighet att förändra. Återstår gör bara moralism i ett status quo-samhälle.
På ett sätt lämnar LO:s valfilm oss, kanske omedvetet, med den eviga frågan: vad är och vad vill egentligen socialdemokratin?
