I Trumps USA pågår hungerspelen för fullt
Hade lyxfest samtidigt som fattigas matbidrag drogs in
Tidigare i höstas läste jag för första gången Suzanne Collins ”Hungerspelen”-böcker för att se hur de skilde sig från filmerna. Jag har ofta på dem i bakgrunden, som en lite färggladare dystopi än den som utvecklar sig utanför fönstret.
Något som gått förlorat när vackra Hollywood-fejor flyttade in i Distrikt 12 är hungern. I Collins böcker värker magar, barn dör av undernäring eller stjäl mat från grisarna. Hungern är president Coriolanus Snows främsta vapen för att hålla distrikten i schack: Den som måste kämpa för sin överlevnad har inte tid att göra uppror. Hungern används för att spela ut distrikten mot varandra och för att upprätthålla skräcken inför huvudstadens makt. Att stjäla mat straffas med stympning, spöstraff eller avrättning.
Under depressionen i USA svalt amerikaner fortfarande ihjäl. Torka och sandstormar i Södern ledde till att 3,5 miljoner människor lämnade präriestaterna och att ett pilotprogram som kallades food stamps infördes. Förutom att förhindra undernäring bland fattiga skulle det också rädda jordbruket som led av överproduktion, och stimulera ekonomin. Programmet tog slut ett par år efter USA:s inträde i andra världskriget, men Lyndon Johnson återuppväckte idén 1961. Sedan dess har det funnits en obruten kedja av federal livsmedelsassistans för låginkomsttagare, storfamiljer och andra fattiga.
Den 1 oktober i år stängde regeringen, efter att man inte kunde komma överens om hur landet ska finansieras under den kommande budgetperioden. Konflikten handlade främst om ”affordable care act” (ACA), den sjukförsäkringslag som Barack Obama drev igenom och som Joe Biden utökade. I Republikanernas ”big beautiful bill” försvinner både den ytterligare finansieringen och delar av den tidigare.
ACA är anledningen till att många amerikaner har råd med sjukförsäkring över huvud taget, innan den infördes kunde man nekas försäkring till exempel för att man hade tidigare konstaterade åkommor, alltså nekas sjukförsäkring för att man är sjuk.
27 dagar in i regeringsnedstängningen meddelade Trumps jordbruksdepartement att inga SNAP-utbetalningar skulle ske under regeringsnedstängningen. SNAP är det som tidigare kallades food stamps och i sin nuvarande form är det en statlig månatlig utbetalning som endast kan lösas in mot mat.
Den nutida berättelsen om den amerikanska hungern är asymmetrisk och berör sådant som övervikt, felnäring, livsmedelsöknar och bristande tillgång till nyttig, vällagad mat. En av sex amerikaner har tagit emot mat från en matbank, en av åtta får SNAP men den akuta svälten har inte varit en överhängande fara. Just på grund av dylika program.
Hur många barn kan en lärare bjuda på frukost varje dag
Livsmedel har blivit mycket dyrare i USA de senaste 25 åren, tillsammans med sånt som boende, sjukvård, utbildning och barnomsorg.
Och medan SNAP är ett federalt program är många matbanker ideellt drivna och beroende av donationer och engagerad lokalbefolkning. Det är inte tillräckligt för att kompensera för SNAP:s bortfall. Hur många barn kan en lärare bjuda på frukost varje dag innan hen själv får tomt i skåpen?
Det amerikanska samhället bygger på att många amerikaner är djupt empatiska och altruistiska. Vissa yrkesgrupper, till exempel lärare, förväntas vara det. Det är ett ofta helt informellt system som lätt blir överbelastat. En ny typ av hunger, eller kanske en väldigt gammal, blir återigen aktuell.
På Halloween håller Trump en fest med Great Gatsby-tema. Plastikopererade benrangel i flapperklänningar ler framför veteranbilar, inhyrda showgirls ligger utfläkta i överdimensionerade cocktailglas medan lismande Republikanska politiker slafsar i sig oxfilé och pilgrimsmusslor tillsammans med presidenten på Mar-a-Lago.
I ”Hungerspelen” vinner Peeta och Katniss och släpas sedan runt på en promotionturné. De har nyligen lärt sig hur det känns när magen är full, men på en av de överdådiga festerna chockas de när de erbjuds en drink som gör att man spyr. ”Så att du kan fortsätta äta.”
Under tiden SNAP inte betalas ut fylls mina flöden i sociala medier av restauranger och kaféer i stora städer i USA som erbjuder gratis mat och fika till de som inte fått sitt bidrag. Folk donerar pengar och konserver till matbanker och öppna kylskåp, eller förbereder snackspåsar till hemlösa. Det är det finaste med USA, hur snabbt parallella strukturer växer fram när samhället misslyckas.
Nedstängningen slutar som vanligt med att Demokraterna ger upp. Som genom magi finns det alltid tillräckligt många centrister som röstar med Republikanerna. Ingen av de demokratiska senatorerna som röstar med Republikanerna söker omval. Vilket sammanträffande.
Med ett ihåligt löfte om en framtida omröstning om ACA (som Demokraterna med största sannolikhet skulle förlora), och de flesta amerikaners tillgång till sjukvård, öppnas regeringen igen.
Trump är mindre populär än någonsin, det borde gynna oss som inte vill leva i en fascistisk kleptokrati. Men ännu mindre populär är Chuck Schumer, senatens minoritetsledare, som inte längre lyckas bygga en trovärdig illusion av att vara en motkraft.
SNAP är i gång igen, men miljontals invånare väntas snart förlora sin tillgång när nya arbetskrav träder i kraft, invandrare utestängs och nuvarande mottagare tvingas att söka om helt. De amerikanska hungerspelen fortsätter.
Café Bambino: Epstein var en iPadbaby med Sverigekopplingar
