Flyttfåglarna kommer med våren – och virus
Covid−19 var bara början av det virologerna kallar pandemiernas århundrade
Just nu är vi glada över att coronapandemin är över. Själv är jag rentav aningens skadeglad över att de som under pandemin angrep Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell visade sig få så fruktansvärt fel: Överdödligheten i Sverige i covid-19 hör till de allra lägsta i Europa. Den svenska strategin som innebar att allt inte stängdes ner, var lyckad.
Jag gläds, men inser att det här bara var ett av de första avsnitten i den skräckfilm som biologer och virologer gärna kallar pandemiernas århundrade. Förra året dog mycket fågel i Europa av fågelviruset, det som först upptäcktes på en gåsfarm i Kina på nittiotalet. Även sälar och uttrar drabbas numera, förmodligen därför att de fått i sig avföring från smittade fåglar. Och nu växer oron för att viruset är på väg att mutera så att det kan sprida sig från ett däggdjur till ett annat, ja från en människa till en annan. Än så länge har få, kanske några hundra människor i världen, dött efter att ha smittats av tamfågel.
Skulle viruset mutera kan ett dödligt slag mot mänskligheten faktiskt vänta: bara några få mutationer krävs efter att en mänsklig cell samtidigt attackerats av både fågelviruset och ett vanligt influensavirus för att en ny pandemi ska detonera över planeten. Den senaste varningen är utbrottet av smittan på en minkfarm i Spanien. Tusentals minkar fick avlivas och deras kroppar destrueras. Om minkar kan smitta varandra – de ska inte vara så olika oss vad gäller luftvägar – är sannolikt inte steget långt till att viruset kan smitta mellan människor. I tidskriften Science varnar en virolog: ”Det känns närapå som ett existentiellt hot.”
För några veckor sedan sände SVT:s ”Vetenskapens värld” ett riktigt bra reportage om virus som potentiellt kan hota människan. I min enfald trodde jag att det skulle ge eko i medierna, eller i samtalen mellan folk. Men icke. Det är som en version av ”Sjunde inseglet” där en man som möter en gestalt som säger att han är Döden, inte hör vad gestalten säger eller tror att han mött en dåre och bara går vidare – kanske för att prata om det senaste gängmordet eller någon dragqueen. Så ser filmen om vår civilisation faktiskt ut. Det enda vi har ett riktigt effektivt immunförsvar mot är de långsiktiga varningar som forskare kommer med, vare sig det gäller klimatkris eller raserad biologisk mångfald.
Så ser dödens ekvation ut: En växande mänsklig befolkning på en planet med djurfarmer som i princip fungerar som ett globalt och jättelikt laboratorium
Denna artikel bultar av frustration. Kanske är jag extra påverkad av tanken på mitt eget immunförsvar som länge var uselt. Jag tröstar mig med att utan virus och bakterier skulle inga ekosystem fungera. Virus är äldre än livet på jorden. Vi har till och med uråldrigt genmaterial från virus i vårt nervsystem. Det är den mänskliga civilisationen som är problemet. När skogar och djungler huggs ner, när vägar anläggs, gruvor öppnas och byggnader reses – även i namn av en grön omställning – kommer fladdermöss, gnagare och olika andra djur närmare tamdjur och människor med alla de potentiellt farliga virus de bär på. Till råga på allt ser människorna också till att decimera de rovdjurspopulationer som kunde hålla exempelvis råttor och sorkar i schack.
Så ser dödens ekvation ut: En växande mänsklig befolkning på en planet med djurfarmer som i princip fungerar som ett globalt och jättelikt laboratorium för skapandet av muterade virus. Ta bara minkfarmerna: I flera länder har de förbjudits. I Sverige har de fått statligt stöd för att klara sig.
The Guardian rapporterade nyligen om brittiska ornitologers oro för att vårens fåglar kan bära med sig nya utbrott av fågelinfluensa. Förra året dog fåglar en masse. Också i Sverige strök många med. Det blev inte mycket mer debatt om det än någon enstaka vänsterpartistisk interpellation i riksdagen.
Vårens högtidsstund är när ett tranpar trumpetande passerar över huset med sina långa ben som tycks höra hemma i forntiden. Men var har de varit? Vad bär de med sig för virus? Vilka umgicks de egentligen med där borta vid Hornborgasjön? En Stagnelius eller en Tegnérs poetiska kärlek till flyttfåglarna kan snart vara över.
