När ”Generation fusk” kommer till Handels
Hederlighet kan numera förstöra dina barns karriär
Liksom andra föräldrar hade jag ambitioner för mina barns karaktär. För omgivningens skull men särskilt för deras egen. Bortskämda kravmaskiner som måste skedmatas med allt de önskar växer upp till olyckliga vuxna som känner maktlöshet – jag visste det.
Visavi deras skolgång försökte jag inspirera till kunskapsorientering, nyfikenhet, heder och autonomi – att de gjorde sitt bästa och ansträngde sig för att orientera sig med integritet.
I dag är det ett effektivt sätt att förstöra sina barns karriär.
Unga i dag tillhör nämligen generation fusk, en kultur där en fasad med till exempel kunskapsmatriser och värdegrund är högtravande men där det bakom dessa finns en skola genomsyrad av marknadsincitament som fostrar dem (och deras föräldrar) att fråga ”Vad får jag/vi?”. I en tillvaro där en majoritet är hederlig vinner du själv på att vara hederlig men om de flesta fuskar måste du också fuska för att alls ta dig fram och det är den situationen svensk skola delvis är i.
Majsa Allelin beskriver det i avhandlingen ”Skola för lönsamhet” och en lärare på en kommunal gymnasieskola förklarade i ett mail att när de får upp elever från Internationella Engelska Skolan har dessa attityden: Ordning och reda, bra betyg på fredag – oavsett prestation. Och, skrev läraren, IES-eleverna tar med sig den fuskkultur som koncernen odlar: ”[…] olika sätt att krångla sig genom; ljuga eller plagiera och de förstår inte att det är fusk”.
Nu har generation fusk siktats på Handelshögskolan vars rektor Lars Strannegård kom med en drapa på DN Debatt om hur eleverna saknar de kunskaper deras betyg ska borga för, vilket urholkar meritokratin och tilliten. Strannegård är inte främmande för radikala åtgärder som att rödlista skolor eller införa ett eget antagningssystem.
Rektorn nämner inte att han är en del av problemet. Strannegård satt i IES styrelse och tillät en professur bekostad av IES-grundaren: forskning som kan användas till att flytta det ansvar som bör finnas i skolsystemet till enskilda elever och lärare.
Marknadsskolans effekt på betygen när dessa blir en vara, inom ett skattefinansierat skolväsende, har varit känd i 30 år. Nationella prov är inte rättssäkra – man kan inte bara ge dessa större betydelse. Att skolor skapar egna ansökningsrutiner är dyrt och andra problem uppstår. Om alla skolor har egna inträdesprov riskerar det att göra tidigare skolgång mer meningslös och skapa en marknad där privatlärare och vårdnadshavare fokuserar på enbart antagningen. Man kan inte bara stänga glädjebetygsskolor, som skolministern tycks tro, eller rödlista dem – det vore kollektiv bestraffning.
Strannegård, det timbroifierade utbildningsdepartementet och skolkoncernerna tycks vara ute efter en skendebatt som handlar om hur det är de målrelaterade betygen som driver glädjebetyg (det gör de också) och att kommunala skolor har samma problem (det har de, delvis) för att rädda skolbolagen från sin egen girighet. Endgame är att hålla igång pengaregnet över ”rika män och deras lögnare” (som Orwell kallade en typ av rika och deras propagandister) och bevara värdeöverföringen från koncerner till privata förmögenheter.
Ett av barnen ville bli psykolog och studera i Stockholm, för det behövdes maxbetyg och hennes höga betyg från ett anrikt kommunalt gymnasium räckte inte. Som tur var kunde flickan ta sig in via högskoleprovet men det är ingen liten sak att missa drömyrket för att hon behövde tävla mot betyg utdelade av de gymnasier Strannegård nu vill rödlista.
Vår största synd är att vi prioriterat drivkrafter för avkastning hellre än sådana som stöttar rättskaffenhet.
