Den som stöttar Ukraina bör även stötta Palestina
Hur kan svenska liberaler demonstrera för Ukraina och backa upp Israels regering?
När Ryssland invaderade Ukraina var det svårt att värja sig för bilderna av sönderbombade städer, familjer på flykt, människor som plötsligt miste allt. Ukraina blev symbolen för rätten till självbestämmande mot en brutal ockupant.
Med rätta mobiliserade väst snabbt och stöttade militärt, ekonomiskt och kulturellt. DN lyste upp sin skrapa i blått och gult.
Vi försvarar Ukrainas rätt till självbestämmande. Men i Israel–Palestina har diskussionen förskjutits från principer till känslor, från rättigheter till vilka vi väljer att identifiera oss med.
På den svenska högerkanten hörs hårda ord om Ryssland och en stark solidaritet med Ukrainas kamp. Men samma röster har svårt att rikta ens mild kritik mot Israel. Ibland går det ännu längre där verkligheten vänds upp och ner. Sky News militäranalytiker Michael Clarke menade nyligen att Ukraina kommer att bli ”Europas Israel, ett tungt beväpnat land omgivet av en fientlig granne”. Men om man alls ska använda den analogin måste man se det uppenbara: i så fall är det palestinierna som är Ukraina – de svagare, de utan självbestämmande, de som lever under ockupation.
Att påpeka detta är inte att förminska Israels säkerhetsutmaningar. Men lika sant är att palestinier lever extremt utsatta för den israeliska statens politik, militär och extrema våldsamma bosättare. Och på Västbanken finns inga israeliska gisslan – ändå pågår ockupationen och våldet där dagligen mot palestinier. Det ger en signal om vad den här regeringen är ute efter.
Problemet är att moral har ersatt politik. När det gäller Gaza slår så många knut på sig själva och gömmer sig bakom moraliserande resonemang om vilken sida som är mest ”god” eller ”ond”. På det sättet undviker de den verkliga frågan: hur två folk ska kunna leva jämlikt på samma land.
Fullt stöd till Israels regering är därför en återvändsgränd som inte leder till en politisk lösning. Den är djupt extremistisk eller rent av fascistisk, som den israeliska organisationen Standing Together uttryckt det – och den har drivit staten i en alltmer apartheidliknande riktning.
Säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir är dömd för hets mot folkgrupp och stöd till en terrororganisation. Finansminister Bezalel Smotrich har kallat sig ”fascistisk homofob”, försvarat våld från bosättare och stödjer idén om etnisk rensning. Allt fler experter kallar det vi bevittnar i Gaza för ett folkmord.
Och ändå är det denna regering som många liberaler i väst väljer att ställa sig bakom. Det borde vara obegripligt särskilt för den som i Ukraina försvarar självbestämmandet som en självklar princip.
Nej, Israel är inte Ryssland. Men Israel är inte heller Ukraina.
På tisdag presenteras Sveriges kulturkanon
Säsongspremiär: Café Bambino
