Han är mannen bakom Facebooks maktmedel

Peter Thiel är övervakningskapitalismens chefsideolog

Frances Haugen, tidigare anställd på Facebook, visade för någon månad sedan upp övervakningskapitalismens smutsiga byk inför CBS kameror och den amerikanska senaten. Det urval av läckta dokument som hon först presenterade, har nu växt till en störtflod av tusentals sidor – utredningar, data och andra bevis för Facebook-ledningens obefintliga ryggrad. Den negativa påverkan sociala medier har på demokrati och det mänskliga tillståndet har – en gång för alla – visat sig inte vara en olyckshändelse. Den är resultatet av en ideologisk övertygelse. En del kallar den thielismen.

Strax före visselblåsaren Haugens avslöjanden, släpptes The contrarian – en biografi om den mytomspunne Peter Thiel. Vi som varit en del av internetbranschen sedan den föddes har väntat länge på den här boken, och nu introducerar alltså journalisten Max Chafkin övervakningskapitalismens vite trollkarl för nytillkomna intresserade. Boken är perfekt läsning efter Shoshana Zuboffs Övervakningskapitalismen; den otålige kan bläddra fram till två nyckelscener, händelser som framtida generationer kommer kunna använda för att dechiffrera vår märkliga tid. 


Den första är känd sedan tidigare: vd:ar och grundare till Amazon, Google, Microsoft, Facebook och Apple har kommit till Trump Tower i New York för att träffa den tillträdande presidenten. Trump sitter där husbonn ska sitta; han har armen om Peter Thiel. Det är Thiel som lockat och i något fall tvingat dit gästerna. 

Inför kamerorna är de lite avmätta; de vill inte att deras ofta progressiva och Trump-hatande anställda ska tro att de gillar att vara där. Men när kamerorna slocknat är de översvallande: Amazons grundare Jeff Bezos smörar, han utbrister att Trumps kommande regering nog kommer att bli ”innovationsregeringen”.


Peter Thiel har precis den rätta knycken för att koppla ihop det digitala med det politiska. Hans budskap är tydligt: Om de stora amerikanska företagen vill fortsätta med sin oreglerade, datadrivna rövarkapitalism, måste de tillåta Trumps desinformation på sina plattformar. Om de vill fortsätta åtnjuta skattelättnader och undvika att bli uppstyckade, måste deras telefoner, molnlagring och nätverksutrustning bli presidentens geopolitiska påtryckningsmedel. 

Och: de måste låta CIA få en egen tappkran för att övervaka människors kommunikation och rörelser. Annars kan de åka hem till hippie-Kalifornien och invänta inkallelseordern till aktiekurspåverkande senatsförhör.


En av gästerna i Trump Tower är verkligen en katt, eller kanske snarare karp, bland hermelinerna. Alex Karp är vd för Palantir, ett företag Peter Thiel lagt mycket pengar och kärlek bakom. Firman är inte i närheten av de andra bolagens storlek, men har något annat att erbjuda Donald Trump.

Palantir har tagit sitt namn efter en ”seende sten” i Tolkiens Sagan om ringen, en sorts kristallkula som bland andra den onde trollkarlen Sauron använder för att se oberoende av tid och rum. Palantirs roll i det militärindustriella komplexet är att vara den amerikanska statens ögon. 

När den amerikanska gränspolisen slår in ditt namn där bakom glasdisken på flygplatsen, så är det Palantirs ”Gotham”-system som används. I det finns all upptänklig information om dig från varenda tillgänglig källa i världen. Karp sitter med vid Trumps bord för att säkerställa att ingen av techoligarkerna sätter sig på tvären och hindrar Palantir att fortsätta samla in den datan. Det gör de inte, och Palantir används än i dag, av USA och många av dess allierade.


Den andra nyckelscenen är en informell middag i Vita huset. Vid bordet: familjerna Trump och Zuckerberg. Och såklart Peter Thiel. Det är strax före presidentvalet 2020, och Trump vill få Facebook att inte faktagranska det han och partivännerna skriver på plattformen. Presidenten vill kunna fortsätta piska upp stämningen och hatet mot demokraterna med hjälp av falska nyheter och påhittade skandaler. 

Peter Thiel är startup-kulturen personifierad; hans bok Zero to one är techbranschens bibel.

Zuckerberg går med på det om Trump lovar att inte reglera Facebooks affärer. I slutet av middagen är dealen i hamn. Så när Trump skriver ”When the looting starts, the shooting starts” som kommentar till protesterna efter George Floyds död, låter Zuckerberg våldsuppmaningen ligga kvar på sin plattform. Facebook håller sin del av kontraktet med Trump, och Peter Thiel kan nöjt se sin ideologiska idé få fäste.


Peter Thiel är startup-kulturen personifierad; hans bok Zero to one är techbranschens bibel. Det är en omåttligt populär kulturell guidebok för alla som tror sig ha nästa stora grej i sin laptop. 

Men Thiel är också en politisk filosof, och hans intresse för teknologi handlar om mer än pengar. Efter 11 september-attackerna skrev han en lång artikel kallad ”The Straussian moment”.

I en intellektuellt rätt tung text, skjuter Thiel undan kapitalismen som ledstjärna för Amerikas fortsatta världsherravälde. Det räcker inte; USA måste förstå att det pågår en kulturell konflikt i landet och i världen, och liberala försök att tämja den är lönlösa. Thiel lyfter Leo Strauss idéer som kärnan i sin thielism: Civilisationens utveckling föds av kaos. Den som kontrollerar, använder, riktar, kaoset kommer blir civilisationens härskare.

Mark Zuckerberg är Peter Thiels närmaste lärjunge. Efter att ha grundat och sålt Paypal, klev Thiel in i Zuckerbergs liv 2004 som den första att investera i Facebook. Han puttade in 500 000 dollar, och sålde sina aktier inför företagets börsintroduktion 2012. Halvmiljonen hade då blivit värd en miljard.

Zuckerberg klarar sig inte utan honom, och följer man brödsmulorna förstår man hur avgörande Peter Thiel varit och fortfarande är för Facebooks extrema övervakningskapitalism.

På ytan ser Zuckerberg och Thiel ut som varandras motsatser. Zuckerberg mår som bäst bland andra programmerare, Thiel rör sig vant på Wall Street och i Vita huset. Zuckerberg har sniffat på en politisk karriär för det demokratiska partiet, Thiel var Donald Trumps särskilde confidant i teknikfrågor. Zuckerberg driver en stiftelse för att öka mångfald och jämställdhet inom det amerikanska utbildningssystemet, Thiel har skrivit en bok (”The diversity myth”) om hur politiskt korrekt multikulturalism kväver utveckling och fördummar människor. 


Så där kan man hålla på, men Thiel var en av fyra personer i Facebooks absolut första styrelse, och han är fortfarande kvar. Zuckerberg klarar sig inte utan honom, och följer man brödsmulorna förstår man hur avgörande Peter Thiel varit och fortfarande är för Facebooks extrema övervakningskapitalism. Cambridge Analytica, Facebook-valutan Libra, selektiviteten i vilka röster som kvävs och vilka som förstärks, underblåsandet av polarisering och konflikter i Mellanöstern och små asiatiska ekonomier – Thiels politiska filosofi påverkar allt Zuckerberg gör.

Peter Thiels senaste investering är i läkemedelsbranschen. Det Berlinbaserade företaget Atai tar fram psykedeliska droger tänkta att använda för medicinskt bruk. En av produkterna är ett slags syntetiskt framställda magic mushrooms, och man har även tagit fram en ketaminbaserad nässprej som redan används i USA. Medicinerna är tänkta att behandla depression och ångest.


Peter Thiel sitter alltså i styrelsen för de sociala plattformar som, enligt deras egen forskning, triggar psykisk ohälsa och depression. Samtidigt investerar han i ett annat som ska sälja framtidens mediciner mot psykisk ohälsa och depression. 

Facebooks politiska påverkan är inte en bugg

Egentligen är det inget märkligt; kapitalismen är full av dessa logiska motsägelser. Ett dagsaktuellt exempel är tobaksföretaget Philip Morris som just investerat i Vectura – Storbritanniens ledande tillverkare av astmamedicin.


I sitt senatsförhör berättade visselblåsaren Frances Haugen om Facebook som de anställdas egen ”seende sten”. Om de ville se var i världen nästa konflikthärd skulle dyka upp, kollade man var Facebook hade ökat användandet mest. Haugen avslöjade också att oroliga politiska ledare i Europa vänt sig till Facebook. De menade att Facebooks sätt att premiera polariserande budskap gjort att de tvingats marknadsföra sin politik på ett hårdare och mer populistiskt sätt. En ond cirkel, men oundviklig för att kunna nå fram till väljarnas mobilskärmar.

Den algoritmiska styrningen påverkar det politiska innehållet, den sätter riktningen på civilisationens kaos. Helt enligt thielismens grundläggande idéer. Så Facebooks politiska påverkan är inte en bugg, en oönskad effekt av programmeringen. Den är en feature, en högst medvetet skapad maktoptimerande funktion. Den är målet för Thiels och Zuckerbergs snart två decennier långa, gemensamma resa.