Poeten Dmitrij Strotsev fängslad i Minsk

Han har varit med och protesterat sedan dag ett – det var bara en tidsfråga

Av: Inga-Lina Lindqvist

Publicerad:

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Dmitrij Strotsev, belarusisk poet.
Foto: Rámus förlag
Dmitrij Strotsev, belarusisk poet.

På andra sidan Östersjön i Belarus pågår en folkresning. För svensk del råder nyvaknat intresse. Fram tills nu har landet legat i medieskugga som Europas sista diktatur. Ännu saknar vi ett språk för det som händer där. Protest är för futtigt, revolution en kliché.

Poetens jobb är att ljussätta, ordsätta livet. Dikter skrivs i det tysta, men poesin i Belarus i dag ljuder högt som en mistlur, slår liv i varje hjärta.


Dmitrij Strotsev är en av Belarus mest respekterade poeter. I Sverige ges hans böcker ut av förlaget Rámus. Dikterna handlar ofta om den lilla människan i en allt mer komplex värld.

Strotsev har deltagit i protesterna sedan dag ett. Kanske var det bara en tidsfråga innan han skulle gripas. På onsdagen den 21 oktober rapporterades Dmitrij Strotsev försvunnen. På morgonen den 22 oktober återfanns han på listorna över fångar i det ökända Akrestsina-häktet i Minsk. Ökänt för våld, tortyr, osanitära förhållanden. Strotsev fick inte kontakta anhöriga.

Samma dag dömdes han till 13 dygn i fängelse. Mörker, tystnad, ordlöshet.


Dagen innan Strotsev kidnappades av polisen publicerade förläggaren Boris Pasternak en intervju med poeten på sin Facebooksida. De gick bredvid varandra på en protestmarsch och samtalade om livet, kulturen, poesin.

Marscherna i Belarus har titlar. Under veckorna sker temamarscher, bland de mest uppmärksammade kvinnornas, pensionärernas och funktionsvarierades. På söndagarna går alla ut. Regimen möter dem med chockgranater, vattenkanoner, gummikulor.

”Här är jag, Dmitrij Strotsev, konstnär och poet. I dag går jag ut, imorgon också, men sedan blir jag trött. Och jag får en känsla av att jag är på väg att ge upp. Men samtidigt ser jag att det uppstår nya gemenskaper, som ackumulerar energi. Också min energi går upp i deras, bidrar. Och dessa gemenskaper bildar sedan unika celler av direktdemokrati. Jag har gått på alla marscher och jag ser att vi inte blir färre. Deltagarna byts ut men den kritiska massan förblir densamma. Jag har påbörjat en ny diktcykel. Det är ett försök att poetiskt reflektera kring politiska realiteter. Jag är inte ensam om att tycka att det var spännande. En av mina dikter har översatts till tio språk. Det kan hända att jag på kvällen lägger ut en dikt på Facebook, och när jag vaknar på morgonen ser jag en översättning till engelska i en engelsk nättidskrift. Samma sak har hänt till kinesiska.

– Kan du läsa upp den?

– Javisst.”


jag och min fru
är inga revolutionärer
partilösa och obeväpnade


en bepansrad och köttätande drake
flyttade hem till oss


den gillar mest våra barn
som redan är misshandlade
som kinesiska hundar
och flådda


vi är hemskt trötta på att gömma dem
vi har inte längre hemliga hörn


vad ska vi göra
era fredsälskare
era drakofiler


Intervjun är gjord av Boris Pasternak
Översättning av Inga-Lina Lindqvist och Mikael Nydahl
Dikten översatt av Dmitri Plax

Publicerad:

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.