Fransk dom öppnar nya möjligheter i klimatkampen

Franska staten fälldes för att inte ha skyddat sina medborgare – samma sak kan testas i Sverige

Med ett förändrat klimat blir skogsbränder vanligare. Här en skog utanför Ljusdal efter branden 2018.

”L’affaire du siècle” är ett ovanligt glamouröst miljörättsfall. När fyra franska organisationer för två år sedan stämde staten för att den inte följt sina klimatåtaganden, hade de draghjälp av kända ansikten som skådespelarna Juliette Binoche och Marion Cotillard. 2,3 miljoner fransmän stöttade stämningsansökan – den största namninsamlingen i landets historia.

Processen döptes till Århundradets fall och föregicks av Århundradets marsch, en demonstration för ekologisk och social rättvisa som samlade miljöaktivister, antirasister och en hel del gula västar i över 200 franska städer i mars 2019.

Den parisiska förvaltningsdomstolen fällde i onsdags staten, det vill säga den sittande regeringen, som därmed anses skyldig till en del av den ”ekologiska skada” som koldioxidutsläppen orsakar.

Dagen före hade Frankrikes meteorologiska institut publicerat en rapport där man beräknar att landets medeltemperatur med nuvarande utsläppstakt kommer att stiga med närmare fyra grader fram till slutet av århundradet. Rivieran, Pyrenéerna och franska alperna drabbas hårdast och kommer till stora delar vara obeboeliga under sommarhalvåret vid nästa sekelskifte.

Politiskt är domen ett gigantiskt pr-nederlag för Emmanuel Macron. Frankrikes president har sedan han valdes 2017 fört sig som om han bar den gula ledartröjan i klimatkampen, med återkommande retoriskt ödesmättade tal om att ”det är allvar nu”. Trots att Frankrike självt alltså laggar rejält efter Parisavtalets utsläppsmål.

När franska Greenpeace höll sin parodigala ”Klimatets sänken” framför Nationalförsamlingen i Paris förra veckan tilldelades Macron ett hederspris för ”sina samlade verk”.

Greenpeace är en av organisationerna som ligger bakom L’affaire du siècle, och man firade onsdagens besked ordentligt.

– Det här är ett historiskt beslut och det vore helt oförståeligt om Emmanuel Macron inte agerar på en sådan här dom, jublade organisationens franska ordförande Jean-François Julliard.

Regeringen svarade att man är ”fullt engagerad för att möta klimatutmaningen”, men hade i alla fall den goda smaken att inte slå ifrån sig kritiken. Från miljödepartementet twittrade man: ”Vi är medvetna om att utsläppsmålen för perioden 2015 – 2018 inte har uppnåtts”.

Vad fransmännen nu ska göra med den informationen.

Den direkt tvingande kraften i den franska förvaltningsdomstolens beslut är ännu inte fastställd. Inom två månader ska domstolen återkomma med eventuella påföljder för franska staten, där miljöorganisationerna hoppas att konkreta utsläppsgränser inom enskilda sektorer ska stakas ut. Detta blev utfallet i det uppmärksammade Urgenda-målet 2019, då Nederländernas högsta domstol slog fast att staten har en skyldighet att skydda medborgarna från klimatförändringar.

Befintlig lagtext har ofta ansetts för trubbig och ålderdomlig för att göra utsläpp av växthusgaser ordentligt straffbart. Lagböcker är helt enkelt dåligt anpassade för den typ av existentiell global utmaning som hela planeten står inför i och med klimatförändringarna.

Men den senaste tidens klimatdomar visar att något är på väg att hända. I Urgenda-fallet, som fått sitt namn efter den stiftelse som ligger bakom stämningen, stödde sig domstolen på Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) från 1953.

Trots att EKMR av förklarliga skäl inte nämner klimatförändringar konstaterade domstolen att staten hade brutit mot artikel 2, om rätten till liv, och artikel 8, om rätten till respekt för privat- och familjeliv, genom att inte tillräckligt begränsa utsläpp av växthusgaser.

Nederländernas högsta domstol köpte inte heller argumentet att landet är för litet för att kunna hållas ansvarigt för den globala temperaturökningen. Staten har, slog domstolen fast, en skyldighet att göra sin del av arbetet.

Utfallet i den franska förvaltningsdomen i veckan pekar i samma riktning.

En majoritet av dagens klimaträttsliga processer pågår i USA, men fall där staten befunnits skyldig till klimatförändringar har drivits framgångsrikt i både Pakistan och Colombia. Domarna i Nederländerna och Frankrike öppnar för att domstolar i andra länder ska ta intryck, inte minst inom EU.

– Kombinationen av miljörättsliga argument och skydd för mänskliga rättigheter skulle vara viktig för en svensk domstol. För att koppla klimathotet till mänskliga rättigheter måste man kunna visa att det finns ett reellt hot, men det behöver inte vara akut just nu, det räcker att kunna visa att det finns i framtiden och att det är seriöst och oomstritt, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, om möjligheterna att dra den svenska staten inför domstol för otillräckliga klimatåtaganden.

Detta har ännu inte testats i Sverige. Miljörörelsen står helt enkelt med fötterna på nästintill otrampad mark.

Utöver den lätta känslan av triumf är det en nästan sinnlig upplevelse att läsa domen från den franska förvaltningsdomstolen. ”Premiärministern och departementen med kompetens i frågan måste upphöra att brista i statens uppgifter – generella och specifika – när det kommer till kampen mot klimatförändringar (…) och så snabbt som möjligt vidta nödvändiga åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser i atmosfären (…) till en nivå där den genomsnittliga globala temperaturhöjningen håller sig under 1,5 grader jämfört med förindustriella nivåer”.

Långt bort från det groteska larmet av klimatförnekarna, utom hörhåll för den allt mer desperat indignerade opinionsjournalistiken i ämnet. I stället: Neutral juridisk prosa som slår fast att det är olagligt att som stat medverka till att jorden blir obeboelig. Inte omoraliskt eller högst tveksamt: Det är brottsligt att inte skydda sina medborgare från detta.

Och kanske är detta den naturliga slutstationen för en global rättvisekamp som testat de flesta vägar för det i grunden anspråkslösa kravet att få leva i en hållbar värld. Efter förhoppningarna på upplysningen, aktivismen, politiken och tekniken: Kvar finns bara juridiken.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.