Twitters censur ger Trump en sista segerchans
Farligt prejudikat när sociala medier-jättarna stoppar etablerad journalistik
New York Post är inte bara en av USA:s största tidningar, den är med sina 219 år på nacken dessutom den kanske äldsta. I onsdags publicerade tidningen ett avslöjande baserat på läckt epostkorrespondens från 2015.
Artikeln säger att Joe Bidens son, Hunter, utnyttjat kopplingen till sin far för att få pengar och makt i det ukrainska näringslivet. Kopplingen till fadern, då vicepresident i USA, har varit en viktig länk för Ukraina att påverka Obama-administrationens syn på landet och relationen till sin ryska granne.
Så Hunter Biden har varit styrelseledamot i det ukrainska gasbolaget Burisma och fått 50 000 dollar i månaden för besväret, detta utan någon tidigare erfarenhet eller koppling till energibranschen.
Allt detta är känt sedan tidigare, det ”nya” är att Joe Biden ska ha varit inblandad i kontakterna med ukrainarna. Joe Biden har nekat till att haft någon kontakt med Burisma, men enligt New York Post visar epostmaterialet att han ljuger.
Materialet kommer, enligt tidningen, från en laptop som Hunter Biden ”glömt” att hämta ut hos en datorreparatör. När reparatören upptäckte vad som fanns på hårddisken, ska han ha lämnat den till tidningen.
När New York Post publicerade storyn, hände tre saker. Mer liberalt orienterade journalister slängde sig på sociala medier; storyn var falsk, den borde tigas ihjäl. Därefter, bara två timmar efter publiceringen, kommunicerade Facebooks talesperson (och innan detta mångårig medarbetare inom demokraterna) att de skulle skruva på algoritmerna och ”begränsa” spridningen av artikeln på sin plattform.
Sedan gick Twitter ett, eller snarare tio, steg längre.
Twitter blockerade spridningen av länken helt och hållet, även i privata meddelanden, och blockerade New York Posts konto helt. New York Post försökte då publicera innehållet under en ny länk till sin tidning, men Twitter blockerade även den. Den som försökte dela länkar till artikeln fick upp antingen ett felmeddelande eller att länken ledde till ”skadligt innehåll”.
Kritiken mot sociala medie-företagens censur är nu enorm, och Twitter-vd:n Jack Dorsey är blixtinkallad till senaten för förhör. Saken blev ännu mer brännande när Twitter motiverade sitt beslut med att materialet kommit fram genom hacking, och de säger att de sedan länge har en policy att inte sprida den typen av journalistik.
En något förvånande inställning: Chelsea Mannings läckta bilder på amerikanska krigsbrott, Snowdens avslöjanden om global massövervakning, Wikileaks avslöjanden, Panamaläckan – är Twitters nya inställning att sådana avslöjanden är fel och bör tigas ihjäl?
Och det är märkligt att Twitter trots sin påstådda policy gladeligen tillåter länkande till andra, samtida artiklar direkt hämtade från illegalt tillskansade dokument.
Ett exempel är den demokratvänliga tidningen New York Times avslöjanden om president Trumps skattefusk. Jack Dorsey har inte hymlat om sin politiska åsikt, han har personligen censurerat några av Trumps tweets, men att han under brinnande valrörelse skulle urinera på den amerikanska konstitutionen är ändå lite oväntat. Och korkat.
Kanske är ändå Mark Zuckerbergs agerande ännu mer motsägelsefullt. New York Post må vara ägt av den konservative, kontroversielle mediemogulen Rupert Murdoch, men journalisterna som säger sig ha tagit emot hårddisken med e-posten är etablerade och respekterade inom kåren.
Zuckerbergs team motiverar sin algoritmiska censur av artikeln med att de vill ”faktakolla” den i lugn och ro, och här uppstår en gigantisk ironi. Realtidsmediet Facebook, lett av en man som i åratal medvetet tillåtit lögner och konspirationsteorier i yttrandefrihetens namn, vill nu trycka på paus och kontrollera fakta? Man stänger dörren till den egna, stinkande bakgården och ger sig på en artikel med fullt legitima, om än sensationslystna, nyheter.
Allt detta medan en lavin av QAnon-konspirationer om demokrater som pedofiler och barnamördare rasar på i Facebookflödet.
Självklart har de nya mejlen, om de ens existerar, kommit fram med hjälp av ”illegala” metoder. Avslöjandet att ryska underrättelsetjänsten GRU hackade sig in i Burismas mejlserver kom redan i januari, och amerikanska säkerhetsanalytiker säger att de under månader avlyssnat meddelanden om ryssarnas fynd. Nu är, precis som med Hillary Clintons mejl 2016, den perfekta tidpunkten att släppa dem.
Men även om de kommer från Hunter Bidens ”kvarglömda” dator, så är Twitter och Facebooks agerande ett paradigmskifte. Tidningar är i dag helt beroende av sociala mediers distribution för att nå ut med avslöjanden och nyheter.
Om Facebook och Twitter bestämmer sig för att etablerade journalistiska metoder inte är acceptabla, skapas nya prejudicerande censurlagar för internetmediet. Vi kommer enbart nås av de avslöjanden som passar Jack Dorseys och Mark Zuckerbergs agenda och ekonomiska mål. Det raserar allt den granskande journalistikens demokratiskt bärande idé grundar sig på.
Och risken är nu att ännu fler vänder sig emot det etablissemang Trump så framgångsrikt utmålade som huvudfiende i valet 2016. Kanske Jack Dorsey just sköt sig i foten, och gav Donald Trump den ”october surprise”, den sista chans till seger han så desperat behöver?
