Polisbrutalitet stoppar inte klimatrörelsen
Lützerath gick förlorat till brunkolet – men aktivismen lever
Symboliken är nästan för bra för att vara sann: Svartklädda tyska poliser med full mundering som fastnat i leran medan aktivister står omkring och jublar. Några poliser har ramlat ner, andra lyckas dra sig loss. Ett par sitter rejält fast och får hjälp av frustrerade kollegor som drar i benen. En polis lyckas komma bort genom att krypa på alla fyra. Hela tiden rör sig en klimataktivist, klädd som en munk, med lätta steg runt poliserna och försöker överräcka någon sorts affisch. Polisen kastar bort den vid flera tillfällen bara för att åter få den instucken i den ljusbruna leran framför sig av aktivisten som mirakulöst nog inte fastnar i lervällingen.
Det nu välspridda filmklippet utspelade sig i lördags i den lilla byn Lützerath i västra Tyskland. Sedan två år har byn varit ockuperad av klimataktivister som försökt förhindra energijätten RWE från att riva byn och på dess plats öppna ett nytt dagbrott för utvinning av det smutsigaste av alla fossila bränslen: brunkol.
I ett år har aktivisterna hoppats på att miljöpartiet De gröna som numera sitter i en rödgrön regering ska stoppa RWE:s expansion. Men skenande elpriser och en total politisk enighet sedan Rysslands attack på Ukraina om att ”energitillgången måste säkras” verkar ha lamslagit De gröna som inte bara misslyckats med att rädda byn som var hem för nästan tusen personer, utan nu också går med på att RWE fritt får plocka ut 280 miljoner ton kol. Trots ett regeringsbeslut om att fasa ut kolet till 2030. Trots att också Tyskland nu är ett land där dess invånare får betala med sina liv till följd av extremväder. Trots en studie från Europa-universitetet i Flensburg som visar att Tyskland inte behöver öppna ett nytt dagbrott i Lützerath för att tillgodose sitt energibehov.
I lördags samlades enligt aktivisterna 35 000 demonstranter från hela Europa för att försöka förhindra polisens tömning av byn. Klimataktivisten Greta Thunberg var en av dem.
Utan hänsyn till vare sig forskning eller det folkliga stödet tömde polisen – med sin sedvanliga brutalitet – hela byn. Demonstranter motades bort, träd sågades ner för att få ner aktivister från trädkojor och husockupanter drogs ut ur de fastigheter som ännu inte rivits. Det enda hindret mot att RWE:s groteska skovelhjulsgrävmaskiner ska skära upp ännu ett sår i marken är de två hjältarna ”Pinky” och ”Brain” som förskansat sig under Lützerath i ett tunnelsystem som polisen inte lyckats komma åt.
Man kan se slaget om Lützerath som ett nederlag för klimaträttviserörelsen. Den har ju de facto förlorat efter en mycket lång tids kamp. Aktivisterna var beredda att försvara byn med sina liv och gjorde allt för att låta kolet ligga kvar under marken, men med hjälp av en stat som hellre står på kapitalets sida än sina invånares vann RWE som nu kommer att bryta brunkolet – allt i enlighet med företagets vinstintresse.
Eller så kan man se hur klimaträttviserörelsen som mer eller mindre dog ut på grund av coronapandemin nu har rest sig igen, gett upp politikernas tomma löften och börjar agera själv. En rörelse som lyckas bryta igenom den kompakta diskursen om energisäkerhet för att återigen tala om klimatkatastrofen är inte bara värd respekt, utan också allas vår deltagande.
