AVSCUM!

Athena Farrokhzad om hatattackerna mot feministpjäsen

Förra veckan var jag i Oslo för att prata om Valerie Solanas. Jag var inbjuden av ett gäng poeter och kommunister som går under namnet Sentralkomitéen. Mitt framträdande gick ut på att läsa ihop SCUM-manifestet med Kommunistiska manifestet. Jag utgick från några beröringspunkter: idén om en grundläggande antagonism mellan två ojämlika parter, föreställningen om att historien kommer att få ett slut när de förtryckta reser sig, utopin som möjlig först genom teknikutvecklingens frigörande av tid, och vad som händer med kampen för svaghet när man bedriver den genom att manifestera styrka.

Kolla här, sa jag. Här har vi två manifest, det ena skrivet 1848 och det andra 1967. De har hur mycket gemensamt som helst. De kritiserar rådande samhällssystem, beskriver konsekvenser och pekar ut lösningar.

Jag tyckte att det var klart som korvspad. Det tyckte inte publiken. De tyckte att jag var en rabiat lesbisk manshatarkommunist. Huvudet på spiken.

Lika benägen som jag var att läsa ihop Solanas med Marx och Engels, lika benägna var de att läsa ihop Solanas med Anders Behring Breivik. Hur kunde jag komma där och predika våld efter vad de hade varit med om den 22 juli?

I deras ögon var Solanas en galning som, i analogi med Breivik, försökt mörda Andy Warhol som en pr-kupp för sitt hatmanifest. Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte förklara att den härskandes våld inte går att jämställa med den förtrycktas motvåld. Samtalet slutade med att en historiker sa: ”Vill du ha våld kan vi ta det utanför.” Jag ligger redan ner, försökte jag säga. Det är därför SCUM finns.

Fylld av storasysterligt högmog försäkrade jag kvinnorna på plats om att något liknande aldrig skulle kunna hända i Sverige. Sen åkte jag hem, lagom till debatten om Turteaterns uppsättning av SCUM. Eller debatt är för mycket sagt.

Jag kom hem lagom till dödshot mot ensemblen och Aftonbladets kritiker Jenny Teleman. Lagom till feministiska bodyguards utanför en förortsteater. Ett gäng organiserade under namnet Moderatmännen har nämligen tagit bladet från munnen och menar att feminismen nu definitivt gått för långt. Detta eftersom pjäsen ska visas för gymnasieelever: ”Våra söner får utstå väldigt mycket skit från rådande stats- och mediefeministisk ordning!”

Och i radion sitter Axess chefredaktör Johan Lundberg och jämför SCUM med Mein Kampf.

Det hela har utvecklat sig till en häpnadsväckande fars på Facebook. Vänsterintellektuella parodierar de förorättade vita männens protest­event och här om dagen dök det till och med upp en karaktär vid namn Valerie Solanas: ”Ta det lugnt, pojkar, ni kommer alla att få er beskärda del i sinom tid.” Stor humor. 

Själv har jag några egna frågor till Turteatern: Varför försöker ni släta över SCUM:s politiska budskap genom att kalla manifestet för en parodi? Tror ni inte Solanas menade lika mycket allvar som Marx? Tror ni inte Moderatmännen menar allvar?

Alla menar allvar, det är det som är antagonism.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln