Poddindex pekar nedåt
Svårt att veta hur många som lyssnar
2003 drog det i gång på allvar. Ett lustigt sammansatt ord för att sprida (cast) ut frökapslar (pod) till allmänheten. Påminner lite om isländskans ord för television: Sjóvarp.
Podden föddes mycket tack vare ett tekniskt format, RSS-filen, just för att filen är lätt att hantera och distribuera.
En stor fördel med podden är (oftast) att vi slipper se den som pratar. Vi hör den oredigerade åsikten rätt in i örat utan att behöva ta ställning till någon bild.
– Och styrkan är att du kan lyssna där du är, säger medieforskare Jesper Enbom, på HUMTANK:s seminarium ”Varför alla dessa poddar”.
Dessutom är den mera tillbakalutad. Snabbare producerad. Därför låter också många poddar riktigt illa (ljudmässigt).
Under alla omständigheter har podden demokratiserat etern och numera känner de flesta igen det intetsägande meddelandet: ”Vi finns där poddar finns!” Men hur ska vi orientera oss i åsiktsbruset?
Under rubriken Media och journalistik diskuteras podcast i massor under politikerveckan. En frågar sig hur det kommer sig, denna veritabla explosion av formatet och vad får det för konsekvenser?
En poddare är helt säkert en influencer och kan tjäna miljoner på reklam genom att sälja åsikter. Men eftersom ingen vet hur många som lyssnar är poddvalutan mycket instabil. Just nu pekar Poddindex nedåt.