Nazister har hotat Almedalen i många år

Arrangörerna måste sluta stoppa huvudet i sanden

Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi och Per Bolund lägger ned blommor vid platsen där en kvinna under gårdagen knivhöggs till döds i Visby under Almedalsveckan

Ing-Marie Wieselgren. Så hette kvinnan som mördades i Visby. Hon beskrivs som rolig, skarp och prestigelös, en framstående psykiatriker som arbetade med barns och ungas hälsa.

Motivet ska ha varit hennes offentliga profil, och gärningsmannen ska ha kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Ing-Marie tycks ha blivit utvald. Men oavsett bevekelsegrund är det dags att tala klarspråk.


NMR och andra nazister har utgjort ett hot på Almedalsveckan under många år. Våldet har legat latent i decennier. I dag är jag ledsen men också arg. Samhället måste sätta ner foten och Region Gotland måste ta hoten på större allvar. Min familj har bott på Gotland sedan 1990-talet och vi har alltid deltagit under Almedalsveckan. Men det är en vecka då vi inte går ensamma i Visbys gränder. Rädslan har alltid funnits där.

Igår kväll hördes musik över hela Visby. Arrangörerna fortsatte som vanligt, festerna pågick eftersom Almedalsledningen gav grönt ljus.

Å ena sidan tycks ingen plats i världen vara säkrare än Visby just den här veckan, staden är fylld av poliser och livvakter. Att det är en ö gör det svårt att fly därifrån, vilket också bidrar till känslan av trygghet. Men för den politiskt motiverade, som är beredd att ta konsekvenserna av sitt handlande, spelar de här sakerna ingen roll. Hotet från högerextremisterna är ständigt närvarande. Jag har varit på seminarier ordnade av Expo där paneldeltagare behövt livvaktsskydd.

Under Almedalsveckan 2019 blockerade NMR ingången till utställningen om Förintelsen. De var aggressiva, tog in sig i lokalerna och skrek ”Jävla mytomaner”.

För fyra år sedan manifesterade #vistårinteut, som kämpar för ensamkommande barns rättigheter, dagligen under Almedalsveckan. De besöktes av NMR med sina flaggor och kängor flera gånger, blev omringade och skrämda.

År 2018 fångades en nazist på film som gick rakt genom en regnbågsflagga på Södertorg. En annan nazist knuffade en kvinna så hon föll mot marken. Samma år anhölls fem misstänkta för hets mot folkgrupp efter att de, bland annat, ska ha ropat "sieg heil".

När nazister passade på att besöka Klintehamn polisanmäldes de för skadegörelse och misshandel.

Inför valet 2014 fick nazistiska Svenskarnas parti, som var aktivt mellan 2008 och 2015, ha möte och inleda veckan på scenen i Almedalen. Jag var där och såg när polisen bar i väg fredliga motdemonstranter. Det kändes oerhört sorligt att se nazister få uppträda och sprida hat och hets mot folkgrupp.


Detta är bara ett axplock av det som nått media. Förr blev sådant inte ens nyheter, det ansågs vara en fråga som rörde grupper i periferin. Antirasism och feminism var inte en del av det etablerade politiska samtalet.

Men under årens lopp, i takt med att Sverigedemokraterna blivit en del av det politiska etablissemanget, har deras svansföring på gatan blivit djärvare. SD har normaliserats i det politiska klimatet, vilket i sin tur har bidragit till att nazisterna känt råg i ryggen. Nu opererar de inte längre i skuggorna utan mitt i hjärtat av politiken. Efter gårdagen har förslag om att förbjuda NMR och liknande organisationer åter börjat höjas från olika håll, eller åtminstone förbjuda dem från att delta på veckan. Problemet är bara att de alltid funnits där under olika flagg och namn.


Igår kväll hördes musik över hela Visby. Arrangörerna fortsatte som vanligt, festerna pågick eftersom Almedalsledningen gav grönt ljus. Jag är orolig att ledningen än en gång stoppar huvudet i sanden för att rädda varumärket Almedalen. Jag är osäker på om de själva vet vad de sysslar med. De har genom årens lopp visat upp en häpnadsväckande blåögdhet. 2018 när Mia Stuhre, som är projektledare för Almedalsveckan, skulle beskriva NMR:s trakasserier sa hon:

– Det var en del incidenter vilket är väldigt tråkigt och beklagligt. Det ska dock sägas att det förekom provokationer från båda sidor, även från den "goda" sidan.

Det är en oerhörd händelse som har inträffat, ett dåd på öppen gata under den vecka som ska vara symbolen för det öppna samhället.

Om inte mordet på Ing-Marie Wieselgren blir en väckarklocka vet jag inte vad som krävs för att sätta stopp för nazisterna.


Not: Strax efter publicering framkom nya uppgifter om motivet bakom dådet. Artikeln har därför korrigerats.

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.