Se och lär av ”Sex education”, pojkar

En tv-serie med banbrytande killroller

”Alla vet vem jag är”, säger malliga poppisbruden Ruby
i den fenomenala Netflix-serien ”Sex education” till apotekstanten när hon är i färd med att köpa dagen efter-piller.

Hon har ”råkat” ha sex med Otis på det som bara skulle bli en small gathering, som han tänkte ha för att visa sitt ex Ola att han visst har kompisar, men som naturligtvis urartade till en ff med hundrafemtio spyende och knullande hormonstinna tonåringar som tuttade eld på Gillian Andersons dyra soffa.

Ruby säger att hon ligger med nördar när hon är ledsen. Något som så klart är bullshit. Alla fattar att hon älskar honom och har gjort det hela tiden. Alla fattar att hela skolan älskar Otis.

Otis är ashet. För att han lyssnar, för att han är snäll, för att han är rolig, för att han är smart. Och (emellanåt) oemotståndligt fumlig.

Mest av allt är han het för att han hör sådant ingen annan snappar upp. För att han till skillnad från de flesta andra killar inte är fullständigt döv. För att han vågar ställa ­alla svåra och obekväma frågor. Och alltid har de rätta svaren. För att han utan att släppa Ruby med blicken undrar om hon är ledsen för sin pappas sjukdom. Om det är jobbigt. Där alla andra män bara ser en sexig bimbo har han fångat upp väsentligheterna.

”Sex education” är banbrytande tack vare killarna. Adam är livrädd och bisexuell och så ledsen för att han vet att han är så svår att tycka om och för att han inte vill göra ­någon illa längre.

Anwar är livrädd för att han inte vågar berätta för sin kille att han är osäker på om han pallar att douche. Jackson är livrädd för att berätta för sin mamma att han hellre spelar Romeo än är en tränarhunk. Otis är livrädd för att bli en lika stor skitstövel som sin alkoholiserade och sex­missbrukande pappa.

Till och med Micke Persbrandt är en snällis. Som säger till Gillian att hon inte är redo för den sorts nära relation han vill ha. Hans döttrar behöver honom. Han står inte ut att bli sårad en gång till.

Jag messar en massa störtgrina-emojis till en speciell person när Gillian börjar gråta. Hon sumpade chansen att få en vettig man.

Maeve då? Fick hon och Otis varandra? Näpp! Hon älskar så klart Isaac, den asheta, asroliga, assmarta, asverbala killen som sitter i rullstol. Han som har samma sorts sår som hon. Han säger att när man blir övergiven av dem som man för sin överlevnads skull litat på så får man ärr, men att de ärren gör en speciell. ”Du och jag är properly special”, säger han till Maeve och jag gör ännu fler störtgrina-emojis.

Raise girls different”, har Maeve skrivit på en lapp och satt upp på väggen i sin husvagn.

Jag skulle säga att det är tvärtom. Uppfostra pojkar annorlunda. 

Kultur

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln