Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Sigfrid

Det som kallas woke riskerar att försvinna

Vi lever i en skarv mellan epoker

Donald Trump leder USA i en ny riktning.

I skolböckerna utgörs världshistorien av en tidslinje, där kulturer och epoker ibland går omlott, ibland avlöser varandra. Vi läser om järnåldern, feodalism och folkrörelser. Om sumerer, vikingar och inkariket. Det skapar en känsla av ordning, vilket är bedrägligt förstås; tiden går men även om det ibland finns viss logik bakom ett skeende så har inte historien någon given riktning. Men vi behöver den där tidslinjen för att förstå varför vi hamnat där vi är.

På sistone har jag tänkt allt oftare på skarvarna mellan epokerna. Det måste ju ha funnits övergångsperioder, då flera saker gällde samtidigt. Som krävde nyorientering och anpassning av alla vanliga människor. Västrom föll 476 e Kr – hur märkte en vanlig kvinna i Ravenna det säg 490? Gjorde hon det alls?


Jag lyssnade på en historiepodd om reformationen och lärde mig att den spred sig och fick fäste väldigt snabbt, på mindre än en mansålder. Säg att du var en gudfruktig kristen på 25 när Martin Luther år 1517 spikade upp sina teser, du hade troget gått i mässan hela ditt liv. Plötsligt var helgon inte längre en grej? Kyrkans väggmålningar kalkades över! Kanske kände du skepsis – men din syster var övertygad, förstörde helgonbilderna och sa åt dig att inte vara fånig utan att be direkt till gud.

Såg du din syster som farlig? Blev du arg? Eller tänkte du på henne som modig?

Eller ett mer sentida exempel: att vara tysk 1945. I skolböckerna läste vi summariskt om Östtysklands bildande och om det västtyska undret men för enskilda individer måste den nazistiska kollapsen och kommunismens uppseglande ha tvingat fram existentiella val. Jag tänker fortfarande på ”Tannbach – ett krigsöde”, en fantastisk tysk serie SVT sände 2015–18 som skildrade just den brytpunkten. Hur människor som ville väl kunde hamna på fel sida av historien samtidigt som nazister som lierade sig med rätt idéer kom undan.


Det är förstås ingen slump att jag tänker på skarvarna just nu, det står allt mer klart att vi lever i en. Under Trump och hans anhang går USA i en ny riktning, kanske inte demokratisk. Europa byter också fot, en mer eller mindre extrem nationalism brer ut sig. De dyrköpta principer 1900-talets fasor gav, som asylrätten, ifrågasätts och med sin loja inställning till Israels gränslösa krigsföring i Gaza har man undergrävt internationell rätt. Frihetsfrågor som jämställdhet, antirasism och hbtq-rättigheter väger plötsligt lätt – det är mycket som riskerar att kastas ut med wokevattnet nu.

Det känns som att mycket står och väger och man vet inte vilken riktning världen kommer att ta. Kanske var det så en helt vanlig kvinna i Ravenna kände 490?

Café Bambino: Medålderskris, nedfrysning och slutet på en nyliberal båge

Medålderskris, nedfrysning och slutet på en nyliberal båge
Medålderskris, nedfrysning och slutet på en nyliberal båge
57:37

Följ ämnen i artikeln