Strejkrättens motståndare står till höger om Sten Sture
Kalle Holmqvist om hamnarbetares strejkhistoria
Strejken i Sala silvergruva 1552 har, även av undertecknad (Aftonbladet 7 jun 2018), kallats för den första belagda svenska strejken. Men om man ska vara riktigt noga finns en tidigare strejk som kan kallas svensk.
I Åbo i Finland, som på den tiden hörde till Sverige, gick hamnarbetarna ut i strejk 1491, i protest mot att köpmännen ville sänka deras löner.
Strejken i Sala 1552 slogs ner. I Åbo 1491 hade myndigheterna agerat försiktigare. Man förstod nog att handeln inte skulle fungera utan folk som lossade varor från skeppen. Riksföreståndare Sten Sture den äldre och biskop Magnus Stiernkors hjälpte till att medla. Strejken slutade med seger – lönesänkningen drogs tillbaka.
Nu har Svenska hamnarbetarförbundet svarat på arbetsgivarnas lockout genom att varsla om strejk i alla hamnar. Det är många opinionsbildare som har synpunkter på det. Och det får de förstås ha, även om man kan tycka att frågan om en fackförening ska strejka eller ej borde avgöras på fackliga medlemsmöten snarare än på Twitter.
Men även om man, rent teoretiskt, skulle tycka att hamnarbetarna gör fel när de försvarar sina villkor är det inget argument för att inskränka strejkrätten. Av samma anledning som man inte kan avskaffa rösträtten bara för att några människor envisas med att rösta på Kristdemokraterna.
Att gemensamt vägra arbeta är en demokratisk rättighet. De politiker som vill stifta lagar mot strejkrätten ställer sig till höger om Sten Sture den äldre.
